Substans: Cubensis/Magiska svampar av okänd sort. Detta utspelade sig för några år sedan så jag kommer inte ihåg vilken exakt strain det var.
Dos: 12 gram torkad svamp.
Ålder vid händelse: arton
Jag är alltid nervös inför Cubensis. Det spelar inte särskilt stor roll för mig hur mycket fokus jag lägger vid att vara fokuserad och lugn de veckorna jag planerar eller vet att en tripp kommer att genomföras, när dagen D är inkommen sitter jag ändå vid en fönsterplats och blickar ut genom fönstret och är nervös. Nervositeten är inte bara något dåligt för mig, det är spänning och förhoppning inblandat under dagen.
På fastande mage och med stora förundringar över kommande kväll anländer jag vid tunnelbanestationen där lägenheten jag ska befinna mig i under kvällen finns. Jag ströar runt lite längs parken som finns på plats och försöker lugna nerverna med lite ambient musik.
Jag testade cubensis första gången för ett och ett halvt år sedan och då var det mindre doser som gällde. Första gången jag landade efter fem gram var jag väldigt mentalt trött och hade mycket att ta in. Nu var det dock dags att spela på höjderna, att försöka uppnå det stadiet som man bara läser om, att testa en dos på över 10.
Efter hälsning och samtal i en timme så sitter jag med skålen framför mig, jag väntar lite innan jag äter upp det jag har liggandes framför mig. I början brukade jag inte ha något problem med smaken, men för varje tripp blir smaken av svamp svårare att inte möta med total avsmak. Det finns två saker jag kan tänka på och må illa för att jag har så starka smakupplevelser ifrån och det är jansons frestelse och cubensis, må framtida trippare aldrig behöva känna denna avsmak. En klunk vatten följer med varje tugga och gör ingen stor skillnad annat än att allt sjunker ner ordentligt. Jag tar en kort paus efter hälften konsumerats och tvingar sedan ner resten snabbt.
Jag har nu ätit upp allt. Sitter med benen i kors på en vit mjuk soffa och blundar, fokuserar på den lugna musiken som når mina öron. Ljudsystemet är av bra sort och det känns som att jag mjukt omringas av behagligt ljud. Den perioden mellan ätandet och själva trippen kan bäst beskrivas som en glädjeperiod som förvrids till total förvirring.
Jag flyter sakta isär bit för bit och känner hur svampen tar pekpinnen i hand för att leda mig de kommande timmarna. Den varma känslan fyller kroppen och jag fokuserar alltid på något speciellt objekt och noterar i ett halvnyktert stadium hur det börjar lösas upp eller flytta på sig sådär varmt psykedeliskt när jag trippar, denna gång fick det bli några statyer vid tv-bordet. Jag känner hur verkligheten bryts upp i mindre bitar och jag sjunker ihop och forceras in i en mindre skala. Jag hamnar på en molekylär nivå där allt kan beskrivas som kaos och konstant rörelse. När jag blundar visualiserar jag hur mitt huvud inkräktas av små svarta ting som nu kommer att styra mina tankar åt ett visst håll, de kommer att bära med mig dit jag kommer att behöva gå.
En brinnande känsla kryper i min kropp, det brinner i mina kroppsdelar och jag svettas av obekvämlighet. Jag gråter och förstår inte hur jag ska komma ifrån den här känslan. Varje minut jag sjunker längre in i trippen så känns det som att komplexiteten i upplevelsen multipliceras flertal gånger, Mitt psyke flyter ifrån sig självt och bryts ihop i ett fraktalliknande mönster. Vad som händer i min tripp efter det här blir bara mer och mer suddigt och extremt olikt något som finns i denna värld.
Jag går igenom flera livsformer, flyter in och ut ur liv och död. Jag lever igenom allt och dör igenom allt. Jag blir dualiteten i alla livsformer, det manliga och det kvinnliga. Döden och livet självt får plats i mig och jag återvänder till himlen och avgrunden tusentals gånger utan något koncept av tid eller rum. Under denna långa period har jag ingen uppfattning om det jag upplever är jobbigt eller bra för att mitt ego totalt inte tänker eller existerar, vad jag upplever är en verklighet som inte tolkas eller beskrivs av den rösten jag brukar bära med mig, den otroligt lilla röst som ändå styr så mycket.
Vägen tillbaks till verkligheten slår mig hårt, mina tankar blir snedvridna och jag hallucinerar en promenad i en skog där jag tror att alla är ute efter att döda mig. Mina paranoida personlighetsdrag flyter till ytan under denna period och jag är fast i en värld där jag är besatt av tanken att döden snart kommer att stänga ner mig. Döden kommer snart bara att trycka på mitt sinne som om det fanns en avstängningsknapp och så är jag borta. Plågorna börjar igen och efter några verkligheter och döenden så börjar den lilla delen av trippen då jag ser framtiden och versioner av mig själv med olika kvinnor i framtiden. Jag går igenom kvinnlig och manlig energi och vilken balans som styr båda dessa entiteter eller energier, ser mina framtida barn med olika människor.
Mitt psyke mjuknar upp för tanken att den verkligheten jag är van vid att behöva tolka sakta men säkert infinner sig i mitt spektrum och framför mig står då en underbar måltid att äta och en film redo att titta på. Avstår dock allt och somnar på en gång av mental trötthet.
__________________________________________________ ___________________________
Jag önskar att min upplevelse kunde beskrivas mer men helt ärligt så är detta bara minnesfragment och lätt återberättade detaljer kring vad som egentligen hände. Jag upplever än idag ett krig kring psykedelisk svamp och om den här upplevelsen förstärkte vissa negativa delar av mig. Jag upplevde paranoida episoder i ett bra tag efter detta, sen om det var för att jag först då blev medveten om dem/hade en annan tankegång bredvid som visste om det eller om det var en följd av trippen har jag svårt att svara på. Ville bara skriva kort om detta och dela med mig av det.
//Caouffin
Dos: 12 gram torkad svamp.
Ålder vid händelse: arton
Jag är alltid nervös inför Cubensis. Det spelar inte särskilt stor roll för mig hur mycket fokus jag lägger vid att vara fokuserad och lugn de veckorna jag planerar eller vet att en tripp kommer att genomföras, när dagen D är inkommen sitter jag ändå vid en fönsterplats och blickar ut genom fönstret och är nervös. Nervositeten är inte bara något dåligt för mig, det är spänning och förhoppning inblandat under dagen.
På fastande mage och med stora förundringar över kommande kväll anländer jag vid tunnelbanestationen där lägenheten jag ska befinna mig i under kvällen finns. Jag ströar runt lite längs parken som finns på plats och försöker lugna nerverna med lite ambient musik.
Jag testade cubensis första gången för ett och ett halvt år sedan och då var det mindre doser som gällde. Första gången jag landade efter fem gram var jag väldigt mentalt trött och hade mycket att ta in. Nu var det dock dags att spela på höjderna, att försöka uppnå det stadiet som man bara läser om, att testa en dos på över 10.
Efter hälsning och samtal i en timme så sitter jag med skålen framför mig, jag väntar lite innan jag äter upp det jag har liggandes framför mig. I början brukade jag inte ha något problem med smaken, men för varje tripp blir smaken av svamp svårare att inte möta med total avsmak. Det finns två saker jag kan tänka på och må illa för att jag har så starka smakupplevelser ifrån och det är jansons frestelse och cubensis, må framtida trippare aldrig behöva känna denna avsmak. En klunk vatten följer med varje tugga och gör ingen stor skillnad annat än att allt sjunker ner ordentligt. Jag tar en kort paus efter hälften konsumerats och tvingar sedan ner resten snabbt.
Jag har nu ätit upp allt. Sitter med benen i kors på en vit mjuk soffa och blundar, fokuserar på den lugna musiken som når mina öron. Ljudsystemet är av bra sort och det känns som att jag mjukt omringas av behagligt ljud. Den perioden mellan ätandet och själva trippen kan bäst beskrivas som en glädjeperiod som förvrids till total förvirring.
Jag flyter sakta isär bit för bit och känner hur svampen tar pekpinnen i hand för att leda mig de kommande timmarna. Den varma känslan fyller kroppen och jag fokuserar alltid på något speciellt objekt och noterar i ett halvnyktert stadium hur det börjar lösas upp eller flytta på sig sådär varmt psykedeliskt när jag trippar, denna gång fick det bli några statyer vid tv-bordet. Jag känner hur verkligheten bryts upp i mindre bitar och jag sjunker ihop och forceras in i en mindre skala. Jag hamnar på en molekylär nivå där allt kan beskrivas som kaos och konstant rörelse. När jag blundar visualiserar jag hur mitt huvud inkräktas av små svarta ting som nu kommer att styra mina tankar åt ett visst håll, de kommer att bära med mig dit jag kommer att behöva gå.
En brinnande känsla kryper i min kropp, det brinner i mina kroppsdelar och jag svettas av obekvämlighet. Jag gråter och förstår inte hur jag ska komma ifrån den här känslan. Varje minut jag sjunker längre in i trippen så känns det som att komplexiteten i upplevelsen multipliceras flertal gånger, Mitt psyke flyter ifrån sig självt och bryts ihop i ett fraktalliknande mönster. Vad som händer i min tripp efter det här blir bara mer och mer suddigt och extremt olikt något som finns i denna värld.
Jag går igenom flera livsformer, flyter in och ut ur liv och död. Jag lever igenom allt och dör igenom allt. Jag blir dualiteten i alla livsformer, det manliga och det kvinnliga. Döden och livet självt får plats i mig och jag återvänder till himlen och avgrunden tusentals gånger utan något koncept av tid eller rum. Under denna långa period har jag ingen uppfattning om det jag upplever är jobbigt eller bra för att mitt ego totalt inte tänker eller existerar, vad jag upplever är en verklighet som inte tolkas eller beskrivs av den rösten jag brukar bära med mig, den otroligt lilla röst som ändå styr så mycket.
Vägen tillbaks till verkligheten slår mig hårt, mina tankar blir snedvridna och jag hallucinerar en promenad i en skog där jag tror att alla är ute efter att döda mig. Mina paranoida personlighetsdrag flyter till ytan under denna period och jag är fast i en värld där jag är besatt av tanken att döden snart kommer att stänga ner mig. Döden kommer snart bara att trycka på mitt sinne som om det fanns en avstängningsknapp och så är jag borta. Plågorna börjar igen och efter några verkligheter och döenden så börjar den lilla delen av trippen då jag ser framtiden och versioner av mig själv med olika kvinnor i framtiden. Jag går igenom kvinnlig och manlig energi och vilken balans som styr båda dessa entiteter eller energier, ser mina framtida barn med olika människor.
Mitt psyke mjuknar upp för tanken att den verkligheten jag är van vid att behöva tolka sakta men säkert infinner sig i mitt spektrum och framför mig står då en underbar måltid att äta och en film redo att titta på. Avstår dock allt och somnar på en gång av mental trötthet.
__________________________________________________ ___________________________
Jag önskar att min upplevelse kunde beskrivas mer men helt ärligt så är detta bara minnesfragment och lätt återberättade detaljer kring vad som egentligen hände. Jag upplever än idag ett krig kring psykedelisk svamp och om den här upplevelsen förstärkte vissa negativa delar av mig. Jag upplevde paranoida episoder i ett bra tag efter detta, sen om det var för att jag först då blev medveten om dem/hade en annan tankegång bredvid som visste om det eller om det var en följd av trippen har jag svårt att svara på. Ville bara skriva kort om detta och dela med mig av det.
//Caouffin
(och det är ju det som räknas)
