Första gången jag kom i kontakt med E, eller droger överhuvudtaget var på Emmabodafestivalen 2014. Jag åkte dit med några polare och min dåvarande flickvän, mina två polare har testat nästan allt som går att testa sedan tidigare, och jag visste att de skulle ta lite allt möjligt på Emmaboda, men min dåvarande flickvän var väldigt anti allt som har med droger att göra så jag hade bestämt redan innan att jag inte skulle prova något out of respect för henne. Mina två polare droppade sina knappar redan första dagen och man riktigt såg på dem hur mysigt dem hade och hur bra dem mådde. Jag kände att jag verkligen ville prova, men som sagt, jag var tvungen att respektera min flickvän.
Emmabodafestivalen 2015 - det hade tagit slut med min flickvän någon månad innan, och jag tänkte att i år på Emmaboda, då jävlar ska jag prova E.
Detta år åkte jag dit med en utav polarna (kan kalla honom Åke) som tog E året innan och 3 andra som inte varit med på festivalen tidigare. Jag kommer inte ihåg exakt hur allt började, men helt plötsligt satt vi alla och pratade om att allihopa verkligen ville ta E. Åke sa att han kunde styra några knappar åt oss, sagt och gjort, någon timme senare satt vi alla där med varsina piller. Alla hade inte likadana, men den jag hade var en orange/gul granat. Jag var lite smånervös över att ta det första gången på en festival med massor av vakter och poliser. Samt att jag läst sedan innan att första gången man tar E så är det bäst att vara i en trygg miljö med personer man känner sig trygg med. Men tänkt "Fuck it" det är festival och jag lever bara en gång.
Eftersom vi var flera som skulle ta E första gången så satte vi upp lite regler så att allt skulle gå så smidigt som möjligt, som att vi alltid skulle hålla ihop oavsett vad, om någon kände något obehag så skulle alla gå tillbaka till campet för att ta det lugnt osv. Vi bunkrade även upp med massvis med cola och tuggummi för käkspänningar.
22.00 vi sväljer knapparna.
Vi hade bestämt oss för att ta knapparna kl 22 för att vengaboys spelade 23.00, shpongle 00.00 och maskinen 01.00 så tänkte vi att den tiden var bäst för att peaka ungefär när shpongle skulle spela. Där satt vi nu, och hade tagit E, vi alla var oerhört spända och nervösa över vad som skulle hända. Tiden gick och vi satt och pratade på om allt och inget. Vi frågade varandra säkert varannan minut om någon kände något. Efter ungefär 30 min så hörde jag att min röst lät konstigt, den var nästan lite robotaktig. Och jag förstod att nu börjar det hända något. Alla andra kände ungefär samma sak vid denna tid, utom en av mina polare (kan kalla honom Klas). Klas hade provat att röka grönt några gånger under festivalen men aldrig känt något så han var extra spänd över att känna ett rus som inte var framkallat utav alkohol. Från och med när jag började höra min "robotröst" så gick allt så himla fort. Helt plötsligt så var allt så euforiskt, allt gick lite långsammare, nästan som att allt runt omkring mig gick i slowmotion. Men det försvann rätt så fort och nu gick allt superfort. Satt och pratade med Klas och jag pratade oerhört snabbt och stammade väldigt mycket. Klas hörde knappt vad jag sa. Regeln vi hade satt upp att vi inte skulle lämna gruppen försvann fort för mig när två tjejer gick förbi vårat camp och jag stoppade dem för att jag ville att de skulle prata med mig. All min blyghet var som bortblåst och jag ville bara prata med alla jag såg. Dessa tjejer märkte rätt fort att jag tagit E och frågade om jag ville följa med till deras camp för att få mitt ansikte målat med uv-ljus. "SHIT VAD NAJS" tänkte jag, och följde med dem utan någon som helst tanke på mina andra vänner som inte märkte att jag försvann. På vägen träffade vi en snubbe som också tagit E, (kan kalla honom Göran) Göran gjorde oss sällskap till tjejernas camp o vi kröp in i deras tält. Vilken jävla känsla det var att krypa in i det där tältet. Det var kolsvart och det kändes som att krypa in i ett svart hål för att sedan ramla rakt ut i ingenting. Väl där inne tändes en ficklampa och jag såg för första gången hur de totala främlingarna såg ut och Gud vad fina alla var, så jävla vackra var både tjejerna och Göran. En utav tjejerna började rota runt efter sina penslar och uv-färger. Allt var så himla mysigt, vi satt 4 personer i ett litet 2-man tält så man hade alltid någon person som nuddade en på något sätt, och jag har aldrig känt någon annan människas beröring på det sättet, det går inte att beskriva känslan. Vi började med att måla mitt ansikte, jag fick hålla i ficklampan och skulle lysa i mitt Ansikte så tjejen skulle se när hon målade. Hon satt framför mig och ljuset från ficklampan i mitt ansikte fick hennes ansikte att lysa upp som en aura och jag bara satt o stirrade på henne. Hon såg verkligen ut som en ängel som bara lös upp och jag utbrast "faaan vad fin du är" och dom började skratta åt mig. Då kände jag "sa jag nåt fel" "tycker ni inte om mig" jag kände mig jätteängslig och de märkte det på mig, men fick mig snart på rätt spår igen genom att säga att de inte skrattade åt mig utan det jag sa, då kändes allt toppen igen.
Mitt ansikte var nu klart och hon skulle måla Görans ansikte. Den andra tjejen satt och tittade på och jag tyckte hon såg jätteensam ut, så jag kramade om henne och den kramen alltså, det kändes som att vi satt ihop, och hon började klia mig i huvudet. Och det var det skönaste jag känt någonsin, som 100 orgsamer samtidigt på mitt huvud. Vi tände en holk o rökte den, sedan skulle vi gå tillbaka till mitt camp.
Vid detta tillfälle kändes det som att jag varit borta i 10 min, men det var närmre en timme. När jag väl kom tillbaka till mitt camp så satt mina 3 vänner o kramade om varandra och såg jätteledsna ut, jag sprang fram och kramade om dom och frågade om allt var bra. Dom var sura på mig för jag försvunnit utan att säga något, men när jag pratat med dom i 1 min så var alla superglada igen.
Vi gick ner för att kolla på vengaboys och vägen dit kändes som en evighet, och jag kan bara skratta när jag i efterhand tänker på hur vi såg ut- alla var invirade i filtar, höll om varandra, hade solglasögon mitt i natten (pga pupillerna) och frenetiskt tuggande på tuggummi. Kommer knappt ihåg någonting alls utav vengaboys spelningen förutom när de spelade "boom boom boom i want you in my room" publiken var helt galen och vilken jävla känsla det var att se alla lyckliga människor stå och hoppa till gamla barndomslåtar. Jag själv var inte danssugen alls, jag stod och gungade med till musiken och hade the time of my life och bara kollade på folk och ljusen från scenen.
Nästa grej jag minns var att vi helt plötsligt stog på shponglespelningen i en ring och höll om varandra och dansade till världens flum-musik och kollade på ljusshowen i skogen som får dig att känna dig trippad när du är nykter.
Detta var nog det bästa jag varit med om i mitt liv, känslan av eufori och lycka var oändlig.
Kommer inte ihåg jättemycket utav shpongles spelning, förutom en grej som blev rätt så hårt inprintat i min skalle efteråt. Göran dök upp igen och ställde sig framför mig och bara stirrade rakt in i mina ögon med sina tefatsögon. Först tyckte jag att han såg lite obehaglig ut med de stora ögonen och den oerhört konstiga målningen i ansiktet. Jag stirrade fascinerat tillbaka på honom och vi började svänga lite fram och tillbaka till musiken, fortfarande med våra ögon fastklistrade i varandra. Det kändes verkligen som att vi känt varandra hela livet och jag liksom förstod honom på ett sätt jag aldrig varit med om bara genom att stirra en människa i ögonen. Vi stod så kanske en 15 min och bara dansade, men vi släppte inte ögonkontakten för en sekund.
Våran bubbla spricker när en snubbe som hade sitt camp bredvid oss, som också poppat E, kommer springandes till oss och tar tag i mina axlar framifrån och skakar om mig lite. Han berättar att polisen går runt vid vårt camp och lyser folk i ögonen, han säger det kanske 10 gånger och håller hårdare och hårdare i mina axlar och min känsla av eufori och välbehag blev som bortblåst. Slet mig ur hans järngrepp om mina axlar och bad han dra åt helvete för han förstör mitt rus. Det gjorde han och 5 min senare stod jag och dansade igen som ingenting hänt.
Nu var det dax för maskinen som jag peppat inför sedan Emmaboda släppte dem. Men först gick vi tillbaka till campet för att fixa lite mer E, tog kanske 5 min innan vi hittade någon som sålde och vi tog en halva var till. Vid det här laget hade maskinen redan börjat spela och det var fullt drag när vi anlände till ängen-scenen. Minns inte så mycket utav denna spelning heller förutom att jag hela tiden tänkte att jag skulle ta tillvara på varje minut av ruset, men jääävlar vad tiden flög förbi fort. Innan jag visste ordet av så var ängen tömd och folk hade dragit sig mot skogen-scenen där astrix spelade. Vi började också långsamt röra oss dit men påvägen stötte jag på en tjej som såg väldigt ledsen ut. Gick fram till henne och bad om en kram samtidigt som jag frågade vad som stod på.
Hon förklarade att hon tappat bort sina vänner och jag blev helt förtvivlad och sa att jag skulle hjälpa till och leta. Gick och pratade lite med henne medans vi ropade ut namn jag inte minns. Vi kom inte snabbt framåt eftersom mina polare var väldigt sega och inte riktigt förstod vart vi var påväg. Efter ett tag så tröttnade tjejen på oss (tror jag) för helt plötsligt var hon bara borta. Jag fortsatte att ropa ut hennes vänners namn och traskade framåt. Efter ett tag så hade jag helt glömt bort vad jag egentligen letade efter, och fick för mig att jag letade efter ett gammalt ex som jag visste var på festivalen. Började ropa hennes namn istället, henne kan vi kalla Malin.
Emmabodafestivalen 2015 - det hade tagit slut med min flickvän någon månad innan, och jag tänkte att i år på Emmaboda, då jävlar ska jag prova E.
Detta år åkte jag dit med en utav polarna (kan kalla honom Åke) som tog E året innan och 3 andra som inte varit med på festivalen tidigare. Jag kommer inte ihåg exakt hur allt började, men helt plötsligt satt vi alla och pratade om att allihopa verkligen ville ta E. Åke sa att han kunde styra några knappar åt oss, sagt och gjort, någon timme senare satt vi alla där med varsina piller. Alla hade inte likadana, men den jag hade var en orange/gul granat. Jag var lite smånervös över att ta det första gången på en festival med massor av vakter och poliser. Samt att jag läst sedan innan att första gången man tar E så är det bäst att vara i en trygg miljö med personer man känner sig trygg med. Men tänkt "Fuck it" det är festival och jag lever bara en gång.
Eftersom vi var flera som skulle ta E första gången så satte vi upp lite regler så att allt skulle gå så smidigt som möjligt, som att vi alltid skulle hålla ihop oavsett vad, om någon kände något obehag så skulle alla gå tillbaka till campet för att ta det lugnt osv. Vi bunkrade även upp med massvis med cola och tuggummi för käkspänningar.
22.00 vi sväljer knapparna.
Vi hade bestämt oss för att ta knapparna kl 22 för att vengaboys spelade 23.00, shpongle 00.00 och maskinen 01.00 så tänkte vi att den tiden var bäst för att peaka ungefär när shpongle skulle spela. Där satt vi nu, och hade tagit E, vi alla var oerhört spända och nervösa över vad som skulle hända. Tiden gick och vi satt och pratade på om allt och inget. Vi frågade varandra säkert varannan minut om någon kände något. Efter ungefär 30 min så hörde jag att min röst lät konstigt, den var nästan lite robotaktig. Och jag förstod att nu börjar det hända något. Alla andra kände ungefär samma sak vid denna tid, utom en av mina polare (kan kalla honom Klas). Klas hade provat att röka grönt några gånger under festivalen men aldrig känt något så han var extra spänd över att känna ett rus som inte var framkallat utav alkohol. Från och med när jag började höra min "robotröst" så gick allt så himla fort. Helt plötsligt så var allt så euforiskt, allt gick lite långsammare, nästan som att allt runt omkring mig gick i slowmotion. Men det försvann rätt så fort och nu gick allt superfort. Satt och pratade med Klas och jag pratade oerhört snabbt och stammade väldigt mycket. Klas hörde knappt vad jag sa. Regeln vi hade satt upp att vi inte skulle lämna gruppen försvann fort för mig när två tjejer gick förbi vårat camp och jag stoppade dem för att jag ville att de skulle prata med mig. All min blyghet var som bortblåst och jag ville bara prata med alla jag såg. Dessa tjejer märkte rätt fort att jag tagit E och frågade om jag ville följa med till deras camp för att få mitt ansikte målat med uv-ljus. "SHIT VAD NAJS" tänkte jag, och följde med dem utan någon som helst tanke på mina andra vänner som inte märkte att jag försvann. På vägen träffade vi en snubbe som också tagit E, (kan kalla honom Göran) Göran gjorde oss sällskap till tjejernas camp o vi kröp in i deras tält. Vilken jävla känsla det var att krypa in i det där tältet. Det var kolsvart och det kändes som att krypa in i ett svart hål för att sedan ramla rakt ut i ingenting. Väl där inne tändes en ficklampa och jag såg för första gången hur de totala främlingarna såg ut och Gud vad fina alla var, så jävla vackra var både tjejerna och Göran. En utav tjejerna började rota runt efter sina penslar och uv-färger. Allt var så himla mysigt, vi satt 4 personer i ett litet 2-man tält så man hade alltid någon person som nuddade en på något sätt, och jag har aldrig känt någon annan människas beröring på det sättet, det går inte att beskriva känslan. Vi började med att måla mitt ansikte, jag fick hålla i ficklampan och skulle lysa i mitt Ansikte så tjejen skulle se när hon målade. Hon satt framför mig och ljuset från ficklampan i mitt ansikte fick hennes ansikte att lysa upp som en aura och jag bara satt o stirrade på henne. Hon såg verkligen ut som en ängel som bara lös upp och jag utbrast "faaan vad fin du är" och dom började skratta åt mig. Då kände jag "sa jag nåt fel" "tycker ni inte om mig" jag kände mig jätteängslig och de märkte det på mig, men fick mig snart på rätt spår igen genom att säga att de inte skrattade åt mig utan det jag sa, då kändes allt toppen igen.
Mitt ansikte var nu klart och hon skulle måla Görans ansikte. Den andra tjejen satt och tittade på och jag tyckte hon såg jätteensam ut, så jag kramade om henne och den kramen alltså, det kändes som att vi satt ihop, och hon började klia mig i huvudet. Och det var det skönaste jag känt någonsin, som 100 orgsamer samtidigt på mitt huvud. Vi tände en holk o rökte den, sedan skulle vi gå tillbaka till mitt camp.
Vid detta tillfälle kändes det som att jag varit borta i 10 min, men det var närmre en timme. När jag väl kom tillbaka till mitt camp så satt mina 3 vänner o kramade om varandra och såg jätteledsna ut, jag sprang fram och kramade om dom och frågade om allt var bra. Dom var sura på mig för jag försvunnit utan att säga något, men när jag pratat med dom i 1 min så var alla superglada igen.
Vi gick ner för att kolla på vengaboys och vägen dit kändes som en evighet, och jag kan bara skratta när jag i efterhand tänker på hur vi såg ut- alla var invirade i filtar, höll om varandra, hade solglasögon mitt i natten (pga pupillerna) och frenetiskt tuggande på tuggummi. Kommer knappt ihåg någonting alls utav vengaboys spelningen förutom när de spelade "boom boom boom i want you in my room" publiken var helt galen och vilken jävla känsla det var att se alla lyckliga människor stå och hoppa till gamla barndomslåtar. Jag själv var inte danssugen alls, jag stod och gungade med till musiken och hade the time of my life och bara kollade på folk och ljusen från scenen.
Nästa grej jag minns var att vi helt plötsligt stog på shponglespelningen i en ring och höll om varandra och dansade till världens flum-musik och kollade på ljusshowen i skogen som får dig att känna dig trippad när du är nykter.
Detta var nog det bästa jag varit med om i mitt liv, känslan av eufori och lycka var oändlig.
Kommer inte ihåg jättemycket utav shpongles spelning, förutom en grej som blev rätt så hårt inprintat i min skalle efteråt. Göran dök upp igen och ställde sig framför mig och bara stirrade rakt in i mina ögon med sina tefatsögon. Först tyckte jag att han såg lite obehaglig ut med de stora ögonen och den oerhört konstiga målningen i ansiktet. Jag stirrade fascinerat tillbaka på honom och vi började svänga lite fram och tillbaka till musiken, fortfarande med våra ögon fastklistrade i varandra. Det kändes verkligen som att vi känt varandra hela livet och jag liksom förstod honom på ett sätt jag aldrig varit med om bara genom att stirra en människa i ögonen. Vi stod så kanske en 15 min och bara dansade, men vi släppte inte ögonkontakten för en sekund.
Våran bubbla spricker när en snubbe som hade sitt camp bredvid oss, som också poppat E, kommer springandes till oss och tar tag i mina axlar framifrån och skakar om mig lite. Han berättar att polisen går runt vid vårt camp och lyser folk i ögonen, han säger det kanske 10 gånger och håller hårdare och hårdare i mina axlar och min känsla av eufori och välbehag blev som bortblåst. Slet mig ur hans järngrepp om mina axlar och bad han dra åt helvete för han förstör mitt rus. Det gjorde han och 5 min senare stod jag och dansade igen som ingenting hänt.
Nu var det dax för maskinen som jag peppat inför sedan Emmaboda släppte dem. Men först gick vi tillbaka till campet för att fixa lite mer E, tog kanske 5 min innan vi hittade någon som sålde och vi tog en halva var till. Vid det här laget hade maskinen redan börjat spela och det var fullt drag när vi anlände till ängen-scenen. Minns inte så mycket utav denna spelning heller förutom att jag hela tiden tänkte att jag skulle ta tillvara på varje minut av ruset, men jääävlar vad tiden flög förbi fort. Innan jag visste ordet av så var ängen tömd och folk hade dragit sig mot skogen-scenen där astrix spelade. Vi började också långsamt röra oss dit men påvägen stötte jag på en tjej som såg väldigt ledsen ut. Gick fram till henne och bad om en kram samtidigt som jag frågade vad som stod på.
Hon förklarade att hon tappat bort sina vänner och jag blev helt förtvivlad och sa att jag skulle hjälpa till och leta. Gick och pratade lite med henne medans vi ropade ut namn jag inte minns. Vi kom inte snabbt framåt eftersom mina polare var väldigt sega och inte riktigt förstod vart vi var påväg. Efter ett tag så tröttnade tjejen på oss (tror jag) för helt plötsligt var hon bara borta. Jag fortsatte att ropa ut hennes vänners namn och traskade framåt. Efter ett tag så hade jag helt glömt bort vad jag egentligen letade efter, och fick för mig att jag letade efter ett gammalt ex som jag visste var på festivalen. Började ropa hennes namn istället, henne kan vi kalla Malin.
4/5
