Står utanför och tittar på

Morsning alla Liberalister och Anarkokapitalister!

Varje gång jag ser något inlägg på socialmedier om något relaterat till inrikespolitik så har alla starka åsikter om det ena och det andra, hur skattemedel ska lösa det och hur skattehöjningar ska lösa det andra. Själv "står man utanför och tittar på", en konstig känsla som är svår att beskriva, man skulle kunna beskriva det som att alla andra har skygglappar på och blickar bara på ett ämne istället för relationen mellan olika ämnen, medan du ser helheten.

En konstig blandning av känslan att man är initierad till en hemlighet som ingen kan klura ut och en känslan av att man också inte vill upplysa resten om denna hemlighet, ungefär som att det vore något skamligt också. Att ingen vill se elefanten i rummet och att du är dum som pekar ut den.

Ni får ursäkta mig om allt var lite dåligt formulet, men jag tycker det är ett svårt koncept att formulera och ord är så nyckfulla ting.

Finns det någon annan som har upplevt detta? eller är jag ensam om det?

Jag kan hålla med om detta, även här i debattens högborg Flashback så undrar jag om vissa verkligen inte tänkt längre än näsan räcker.
Jag anser ju såklart att jag har rätt åsikter och värderingar emedan majoriteten som uttalar sig har fel, det gör dock inte fenomenet "människors ignorans/dumhet" lättare att hantera.

När man vet att man har rätt principer så blir andra människors ignorans/dumhet inte bara inte lättare utan det blir faktiskt ännu svårare, det gör ont i skallen när man ger ett motargument och sedan ser hur blicken på folk bara blir sådär "tom", man kan faktiskt tyda den millisekunden som den Kognitiv dissonansen slår in.

Känner precis lika dant. Helt utanför samhällsdiskussionen. Ofta blir jag äcklad av andras enorma brist på helhetsperspektiv och framför allt att de tar sig rätten att inkräkta så enormt på andras frihet.

Då vet jag inte om jag varken tillhör liberalism eller anarkokapitalism, utan lutar mer åt konservativa strömningar med stora frihetliga inslag. Klassisk borgerlighet eller blue collar conservative antar jag, vilket inte finns i något Allians-parti idag.

Ibland får jag en känsla för att göra något aktivt, men slås alltid ned av att man är omringad av en samling idioter. Längre resonemang verkar vara för mycket för de flesta. Att dessutom ha media emot sig får mig att ge upp.

Helt utanför samhällsdiskussionen. Där tog du orden ur min mun!

Känner liksom att det inte är någon ideé att försöka vara aktiv offentligt, att säga att man är emot välfärden är jämförbart med socialt självmord. Sen så finns det ett citat som jag tycker stämmer klockrent: “You cannot reason people out of a position that they did not reason themselves into.” - Ben Goldacre

Ja precis, att inta den ställningen kan faktiskt äventyra relationer och göra att relationer aldrig blir till. Jag menar relationer i arbete, kärlek och vänskap. Dock har jag lyckats charma en SSU:are under längre tid, hon går nog igång på kontrasten och lever med övertygelsen att kunna konvertera mig.

Har du varit inne i det här tankesättet (dvs det frihetsextremistiska) länge? För det brukar så vitt jag upplevt först vara så att man är "frälst" och ska käfta emot allt och alla och skrika "VÅLD!!!" eller "TVÅÅÅÅNG!!!!" så fort nån råkar nämna skatter eller kommunala musikskolan...

Sen brukar det sakta men säkert glida mot den punkt där du verkar vara nu, och där jag är också. Där det helt enkelt inte är intressant att stå och skrika mot en vägg längre. Går inget in, varför ens säga nåt? De kan få hålla på med sina meningslösa debatter om ditten och datten som ändå inte har nån betydelse.

Jag tycker det är en riktigt skön känsla att vara utanför. "Jag lägger inte energi på det där längre, jag kan göra nåt vettigare."

All den där energin kan man istället lägga på att göra sitt eget liv (och för de närmast sörjande) bättre. Säkra upp framtiden. Sikta ut i världen till nåt trevligare land t.ex. Smida planer för sin egen friare framtid.

Min upplevelse är något liknande, fast jag ser mig inte som utanför själva diskussionen, utan snarare som att jag inte har något större intresse att diskutera sakfrågorna som så många är intresserade av. Jag är mycket mer intresserad av metadebatten, för jag upplever att debattklimatet och sättet debatten förs på är så andefattigt och saknar relevans. Det är bara massa ytliga floskler fram och tillbaka utan att motparterna ens argumenterar mot varandras argument, de bara pratar på varandra, istället för med varandra.

Den enda politiska sakfrågan jag blandar mig i är narkotikapolitiken, där har jag en väldigt stark åsikt som jag mer än gärna delar med mig av och som jag försöker vinna stöd för bland människorna i min omgivning. Jag har bestämt mig för att det är mitt ämne, det är där jag tänker lägga mitt krut, sen skiter jag i resten, där kan andra sätta sig in i sakfrågorna och försöka reda ut oredan. Jag vill ha en fungerande narkotikapolitik, och jag tänker se till att bli en auktoritet i frågan, det är mitt mål.

Skulle jag försöka sätta mig in lika djupt i andra ämnen skulle jag inte kunna lägga tillräckligt med energi på det som jag brinner för.

Japp! Tror det flesta har upplevt detta "frälsare komplex" när det var nya i "leken", för mig så har jag varit i detta "frälsare komplex" i cirka 3 år, enda sen jag blev AK:are, sedan har det liksom utifrån personlig erfarenhet sakta avtagit tills där jag är idag.

Att stå att skrika på en vägg föder iallafall inte ännu starkare (https://en.wikipedia.org/wiki/Inoculation_theory)
Alltså egentligen mer produktivt att stå och skrika på en vägg.

Instämmer, att bygga sig själv som karaktär och att göra sig själv mer attraktiv (Jobb, socialt osv) tycker jag är en av det viktigaste man kan göra, som George Herbert sa: "Living well is the best revenge"

Fast vem kan låta bli att göra en snarkig kommentar då och då?

I det ämnet så gillar jag en sak en kamrat till mig sa: "Man köper inte en politik, man köper att packet"

Är du höger så är du emot drog liberalisering, och är du vänster är du för det. Istället för att tänka själv på sakfrågorna så väljer man ett paket.