Citat:
Givetvis är 50 000 på smycken värre än konsollerna Äger ca 8 spelkonsoller efter år 2000(inkl Dreamcast) och haft 3 datorbyggen.
Har levt på studiemedel, pantpengar och deltidsjobb med detta. Haft gott om pengar över.
Personerna i Lyxfällan har andra problem förutom spelsamlingar när det gäller summor över 50lax i månaden.
Har levt på studiemedel, pantpengar och deltidsjobb med detta. Haft gott om pengar över.
Personerna i Lyxfällan har andra problem förutom spelsamlingar när det gäller summor över 50lax i månaden.
__________________
Senast redigerad av Bonnatorp 2015-09-08 kl. 21:34.
Senast redigerad av Bonnatorp 2015-09-08 kl. 21:34.
Citat:
Jag förstår inte.. Jag är iofs en sådan som tänker att jag "skall spela" men sedan inte gör det.
Har köpt Xbox, Gamecube, Nintendo DS, bättre PC, köpt massa spel till PC... Men ja, så var det där med att spela.
Men ja, som just nu på TV3, 55 000 i kostnad / månad för lånen och sitter och gråter och säger inte att man orkar att bli av med Playstation (3?) och Xbox-något.
Jag förstår ju att en del köper fysiska spel och kanske är mer kära i de tingen men liksom vad är grejen egentligen?
En spelmaskin kostar ju inte så många tusen och går ju att skaffa när fan som helst och är det vilka spel man har tillgång till och kostnad och förluster där så går det ju allt att pirata.
Det som svider för mig med deras "måste sälja"-försäljningar är värdeminskningen man får genom att sälja begagnat. Men som i fallet med TV-spelen så kostar de ju rimligtvis inte mer direkt att köpa begagnat heller så *prutt*
Förstår ni varför livet totalt havererar om man inte får spela?
Är just er konsoll och era spel er extra kära?
Är det specifika spel och möjligheter ni skulle sakna eller bara själva grejen / möjligheten?
Ni som tycker att spelen är extremt viktiga vad är det som gör dem viktiga? Storyn? Avslappning? Fylla tid? Socialt? Spänningen i att försöka klara av / vara bra på vissa moment? Har ni annat i livet som också känns viktigt eller är det just den grejen som är er grej?
Hur resonerar ni själva kring fenomenet och var befinner ni er?
Fritt fram att berätta hur gamla ni är, om ni jobbar och med vad, om ni är singlar, hur IRL-vänsituationen ser ut, kanske hur barndomen var
, whatever
Det är ju ett väldigt vanligt fenomen i lyxfällan att bli väldigt ledsen över just spel och saker man har samlat på sig, kanske delvis av precis samma anledning, att vi lite är samlare. Personligen har jag ibland önskat att jag inte ägde ett skit. Virtuella varor och aktier kanske men inte massa fysiskt och att jag var fri att röra mig och ta mig vart som helst utan ansvar och grejer att ta med mig. Tyvärr lever ju vi i Sverige med en offentlig sektor som är en rätt stor del av oss också så även om ens egen ekonomi och tillvaro är fri så är ju en del av ens tillgångar/möjligheter knutna till landet (själva relationen är ju inte tidskrävande eller särskilt synbar men exempelvis ekonomiskt är den ju stor.)
Har köpt Xbox, Gamecube, Nintendo DS, bättre PC, köpt massa spel till PC... Men ja, så var det där med att spela.
Men ja, som just nu på TV3, 55 000 i kostnad / månad för lånen och sitter och gråter och säger inte att man orkar att bli av med Playstation (3?) och Xbox-något.
Jag förstår ju att en del köper fysiska spel och kanske är mer kära i de tingen men liksom vad är grejen egentligen?
En spelmaskin kostar ju inte så många tusen och går ju att skaffa när fan som helst och är det vilka spel man har tillgång till och kostnad och förluster där så går det ju allt att pirata.
Det som svider för mig med deras "måste sälja"-försäljningar är värdeminskningen man får genom att sälja begagnat. Men som i fallet med TV-spelen så kostar de ju rimligtvis inte mer direkt att köpa begagnat heller så *prutt*
Förstår ni varför livet totalt havererar om man inte får spela?
Är just er konsoll och era spel er extra kära?
Är det specifika spel och möjligheter ni skulle sakna eller bara själva grejen / möjligheten?
Ni som tycker att spelen är extremt viktiga vad är det som gör dem viktiga? Storyn? Avslappning? Fylla tid? Socialt? Spänningen i att försöka klara av / vara bra på vissa moment? Har ni annat i livet som också känns viktigt eller är det just den grejen som är er grej?
Hur resonerar ni själva kring fenomenet och var befinner ni er?
Fritt fram att berätta hur gamla ni är, om ni jobbar och med vad, om ni är singlar, hur IRL-vänsituationen ser ut, kanske hur barndomen var
, whatever Det är ju ett väldigt vanligt fenomen i lyxfällan att bli väldigt ledsen över just spel och saker man har samlat på sig, kanske delvis av precis samma anledning, att vi lite är samlare. Personligen har jag ibland önskat att jag inte ägde ett skit. Virtuella varor och aktier kanske men inte massa fysiskt och att jag var fri att röra mig och ta mig vart som helst utan ansvar och grejer att ta med mig. Tyvärr lever ju vi i Sverige med en offentlig sektor som är en rätt stor del av oss också så även om ens egen ekonomi och tillvaro är fri så är ju en del av ens tillgångar/möjligheter knutna till landet (själva relationen är ju inte tidskrävande eller särskilt synbar men exempelvis ekonomiskt är den ju stor.)
Tror att det i de allra flesta fallen handlar om att dessa personer får fly verkligheten genom spelen, och är verkligheten skulder på flera hundra tusen så är det jobbigt att inte kunna släppa det ens för en stund.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
