Ska man ha rätt att vara anonym när man skriver på internet?

Tidningen Expressen avslöjade skribenten "Julia Caesars" riktiga namn, och skrev också om hennes bakgrund som journalist och författare. Man avslöjade även andra saker om hennes privatliv, förmodligen med avsikt att placera henne i ett visst fack, som rättshaverist, psykiskt sjuk eller bara allmän knäppgök.

Detta har blivit hårt kritiserat på Flashback. Det är inte oväntat, eftersom många FB-medlemmar erkänner att de hatar och föraktar Expressen och andra tidningar, samt de journalister som skriver i dem. Många upplever det som att massmedia har blivit maktens megafoner, där man sitter i maktens knä och i stället för att granska makten granskar folket. Man är dessutom besviken med vad man ser och anser att detta folk bör rycka upp sig.

Det har uppstått en helt ny situation i Sverige, där många journalister och krönikörer osv öser galla över det de kallar "näthatet", samtidigt som de gör sig helt okontaktbara genom att släcka ner kommentatorsfält mm. Detta "näthat" utgörs då av människor som har möjlighet att skriva anonymt på internet, i alltifrån bloggar till här på Flashback. Den senaste veckan har flera ledande journalister, minst en chefredaktör och Pressombudsmannen haft synpunkter om att yttrandefriheten kanske är för långtgående och bör begränsas.

Många på Flashback verkar tycka att det är en "demokratisk rättighet" att en person som JC ska få vara anonym om hon vill det, men det är ingen som jag har sett motivera det med annat än rena känsloskäl.

Varför ska hon alltså ha denna rätt enligt er? Behöver lagen ändras för att säkerställa anonymiteten för människor som hon, eller är det fullt rimligt att journalister gräver fram politiska motståndares identitet?

Jag tycker att det här är en intressant principiell fråga, så jag hoppas att tråden inte buntas ihop med andra trådar.

Frågan är huruvida faktiskt bidrar till någonting i det här fallet? Hon är uppenbarligen psykiskt sjuk, varför ska hennes namn då hängas ut? Har hon gjort någonting olagligt kan man anmäla det till polisen, media ska inte ta sig rättigheter att riskera andra individers säkerhet bara för att sälja lösnummer.


Jag kan förstå deras poäng, att det finns alldeles för många muppar som uttrycker sig obekvämt och där folk inte förstår bättre än att lyssna på vad dessa galningar säger (Julia Ceasar är ett typexempel på detta om du frågar mig). Men när man plötsligt går från att låta lagen styra till att låta åsikter styra vem som får säga vad så hamnar vi i ett farligt läge. Vem ska bestämma detta? För att inte tala om problemet med snöbollseffekterna när endast en sida har rätt att säga vad dom tycker och tänker till fullo samtidigt som motståndarna begränsas att uttrycka dom mest extrema (lagliga) åsikterna. Det här gör att folk som inte är insatta kommer missuppfatta och tro att "medelpunkten" mellan dom två sidorna ligger betydligt mer åt ena hållet än vad den egentligen gör.
Vet inte om det framgår, men om vi säger att vi har en skala som går från 10 vänster till 1 (mitten) till 10 höger och där man då förbjuder skala 9 och 10 höger så får vi plötsligt en medelpunkt som ligger på 1 vänster istället för på 0. Sen låter vi det gå 20 år till, och då är 1 vänster det normala. Om man då sen gör samma sak igen, "förbjuder dom värsta åsikterna" så har man plötsligt ett scenario där medelpunkten nu är 2, eller kanske 3, vänster istället för neutral. Det är en farlig väg att gå bara för att extrema individer har galna åsikter.


Varför ska man "outa" personer som inte tycker som en själv? Den personen väljer antagligen att vara anonym eftersom denne är rädd för att bli utfryst, få sparken eller liknande. Du utgår helt i din diskussion från att "det som dom flesta tycker är rätt, och dom som är mest extrema har fel" vilket jag har svårt att förstå. Du pratar bara om Julia Ceasar som är ett extremfall, men om vi istället pratar om min flickväns rätt att göra abort i Sverige? Att om hon pratar om det på internet så blir hon utfryst av sin familj? Eller om min brorsa som kanske är homosexuell, men som riskerar att bli utfryst av sin familj om han kommer ut.
Nu är inget av dessa verkliga scenarion, men tycker du att media ska ha rätt att hänga ut dessa individer bara för att dom "tycker fel" gentemot vad deras familj tycker? Nej svarar du antagligen, men varför ska då en större mängd människor kunna agera familj åt personen med galna åsikter och sen kunna pressa personen till att göra saker denne inte vill endast baserat på uthängningar som senare kommer sluta med en massa hot?


Jag tror du blandar ihop personligheter med identiteter. Dom ska så klart kunna gräva fram alla skelett en person har i garderoben och även publicera dessa, men individens namn är orelevant för poängen dom vill få fram. Namnet är bara onödig information som inte ger läsaren någonting, det enda namnet gör är att folk som vill hota/skrämma personen i fråga kan kontakta denne.

Din fråga är snarare två frågor. Den första är "Ska en person har rätt att skriva vad som helst online?". Nej, och det har man inte idag heller. Det finns lagar och regler, och dessa gäller även på internet. Din andra fråga är "Är ett faktiskt namn och en adress verkligen relevant för att läsaren ska kunna få en bild av en psykiskt sjuk person som går under ett alias?" och på den är svaret "Nej, det är det inte".

En rätt att vara anonym är en inskränkning i andra människors yttrandefrihet. T.ex jag vet vem StrålkärringX är men om jag säger det kan jag få böter. Uppenbart fel i ett demokratiskt samhälle.

Bör man publicera namn och bild på folk som inte själva vill bli offentliga? Här har ju Flashback gått i bräschen för att ta reda på namn och ibland adress på folk som gammelmedia anonymiserat. Det brukar klappas mycket på varandras ryggar här när man lyckas.

Nu har gammelmedia publicerat namn och bild på en person som varit mycket välkänd i vissa kretsar men som ingen på Flashback velat "outa". Det har lett till en massa gråt och tandagnisslan här, jag förstår det inte riktigt faktiskt.

Jag tycker det är ganska enkelt. Du ska ha en absolut rätt att vara anonym så länge du inte begår brott. Att efterforska identitet i övrigt kan sällan ha några eftersträvansvärda syften i ett öppet samhälle.

Sen kan det ju ske en diskussion om vad som ska anses vara brott. Denna debatt blir då tydligare och ärligare istället för att som idag, ha medier som talar om "näthat" i svepande ordalag.

Diskussionen blir mer fri och demokratisk om folk får lov att skriva anonymt, utan att riskera repressalier. Om alla måste debattera öppet under egna namn, så kommer de flesta att känna sig tvungna att anpassa sig till det som är politiskt korrekt, och de kommer då inte att säga vad de egentligen tycker och tänker. Och i de fall man ändå framför icke-politiskt korrekta åsikter, så får många räkna med att de kommer att straffas för det. I värsta straffas de med våld, utförd av vänsterextremister.

Men är man anonym så kommer man runt dessa problem, och kan skriva vad man egentligen tänker och tycker. Och framförallt, åsikter som makten inte gillar kan framföras på ett riskfritt sätt.

Makten (dit räknar jag mainstreammedia) är emot anonymiteten eftersom det stör den verklighetsbild som de vill förmedla till allmänheten. En stor anonym debatt kombinerat med alternativ media är ett stort problem för dem. Är skribenter anonyma så kan makten inte skrämma folk till tystnad och inte straffa dem som vågar uttrycka "fel" åsikter.

Undantag är om man är en politiker som har en åsikt öppet och en helt annan åsikt i det dolda. Då kan det finnas bra skäl att avslöja det. Man bör kunna lita på politiker. Men om man inte är en aktiv politiker så bör man ha rätt att skriva anonymt. Och förbli anonym.

Håller med i mycket av det du skriver, men hur ska man kunna veta vilka som har politiska uppdrag om alla har rätt att vara anonyma?

Väl talat. Ingen som inte bevisligen har begått brott ska hängas ut. Undantag är förstås när någon under sin verkliga identitet själv postar saker.

Man kan göra som Janne Josefsson och spela in dem "off record". Då brukar de äkta åsikterna komma fram.

Man får räkna med att en mindre krets människor kan få nys om vem som finns bakom ett konto, men media ska aldrig använda denna information och hänga ut en människa såvida inte det är en politiker som kör dubbelt. Så om media får ett tips om att personen bakom konto XXX är YYY så ska det bara bli en nyhet om det är en politiker som har en åsikt privat och en annan offentligt.

Man kan även tänka sig att media kan vara nyfiken på en person och börja efterforska, och får en träff, men hittar de en vanlig svensson bakom kontot så ska de släppa det.

Men JC nådde ut så pass de som avslöjade hennes identitet menade att hon inte var en vanlig svensson utan en viktig opinionsbildare, som dessutom skrev rasistiska texter. De tycks mena att det närmast var deras plikt att outa henne.

Visst, men jag menade mer vilka indikationer som ska räknas som giltiga för att börja rota i en anonym "näthatare"
Jag förstår hur du tänker, men jag är mer av inställningen att ett sådan efterforskande borde vara förbjudet. Oavsett vem som forskar. Uthängingen är ju s a s steg två i processen.

Samtidigt är jag medveten om att det kan finnas ett allmänintresse i vissa fall. Möjligen kan ett förbud mot efterforskningar ha en lydelse i stil med den som gäller för förtal idag, d v s att efterforskning kan anses godtagbart i vissa, befogade fall.

Jag är av närmast motsatt åsikt än den Expressen förmedlar. Det borde snarare finnas än starkare skäl att skydda anonymiteten ju mer radikala åsikterna anses vara ur "maktens" perspektiv. Annars tillåts ju "makten" diktera villkoren för vilka åsikter som ska få framföras anonymt och vilka som inte ska få göra det.