Citat:
Jag tror du inte läser bibeln som vilken text som helst. Jag tror att du tror på Gud och vill att bibeln ska vara sann? Eller har jag fel? Om jag har rätt så blir din tolkningsmetod lite vinklad , anser jag.
Att tolka en skriven text är aldrig trivialt. Ibland är det svårt nog att förstå vad personer i ens närhet menar ens efter långa diskussioner i ett välkänt sammanhang. Alla som har försökt och misslyckats med förklara en ny idé för någon vet vilka murar som kan finnas. När det gäller Bibeln är murarna många och svårigheterna stora. Det handlar inte bara om andra tider, andra folk, andra kulturer och andra språk, utan det finns dessutom stereotypa religiösa föreställningar och hätska anti-religiösa låsningar som ställer till det när man ska läsa eller diskutera olika bibeltexter.
Jag försöker läsa bibelböcker som vilka texter som helst. Och jag kan få aha-upplevelser av helt olika slag, som hur Domarböckerna så modernt beskriver hur människors längtan efter "stora ledare" kommer att resultera i elände även för dem själva, och som hur berättelsen om guldkalven kan tolkas som hur listiga människor koncentrerade stammens guld till ett föremål som kunde beslagtas av skrupulösa "fundamentalister" (de ljög om att guldet hade förvandlats till aska, men askan flöt ovanpå guldet).
Diskussioner om vetenskaplig metodologi är välkomna, men även lekmän kan studera Bibeln metodiskt med helt andra ambitioner än att uppnå vetenskaplig konsensus. Jag har koncentrerat mig på evangelierna sedan länge och har fått insikter såväl av texternas budskap som av metoder att tolka texterna, vilka kanske inte är vetenskapligt gångbara, men som tycks mig relevanta ur ett mer vardagligt perspektiv. Det är inte bara Bibeln som blivit föremål för vetenskapliga studier och även böcker som studeras mer vetenskapligt kan läsas och förstås av andra än av vetenskapsmän.
Jag är intresserad av exegetik men inser också vetenskapens begränsning när det gäller att tolka texter. En levande själ som söker efter kunskap och sanning kan finna mycket av värde som inte har en vetenskaplig vinkel. Hur skulle exegetik exempelvis kunna förhålla sig till att du som läsare tycker dig känna igen situationer och personligheter i texterna och kan förstå något utifrån det perspektivet?
Mina metoder består mest i "sunt förnuft" tillsammans med kunskap tillämpad i olika delar av texterna, vilket när det gäller evangelierna oftast är enskilda liknelser. Sunt förnuft är t .ex. att inse att liknelserna inte ska tolkas bokstavligt. När Jesus berättar om hur jordens herrar beter sig och hur människorna förhåller sig till det, så menar han inte att den liknelsens herre beter sig föredömligt, utan han lodar efter en djupare förståelse för något i åhörarnas inre.
Hoppas på seriösa diskussioner med ett givande och ett tagande, utan personliga angrepp och bakomliggande agendor.
Jag försöker läsa bibelböcker som vilka texter som helst. Och jag kan få aha-upplevelser av helt olika slag, som hur Domarböckerna så modernt beskriver hur människors längtan efter "stora ledare" kommer att resultera i elände även för dem själva, och som hur berättelsen om guldkalven kan tolkas som hur listiga människor koncentrerade stammens guld till ett föremål som kunde beslagtas av skrupulösa "fundamentalister" (de ljög om att guldet hade förvandlats till aska, men askan flöt ovanpå guldet).
Diskussioner om vetenskaplig metodologi är välkomna, men även lekmän kan studera Bibeln metodiskt med helt andra ambitioner än att uppnå vetenskaplig konsensus. Jag har koncentrerat mig på evangelierna sedan länge och har fått insikter såväl av texternas budskap som av metoder att tolka texterna, vilka kanske inte är vetenskapligt gångbara, men som tycks mig relevanta ur ett mer vardagligt perspektiv. Det är inte bara Bibeln som blivit föremål för vetenskapliga studier och även böcker som studeras mer vetenskapligt kan läsas och förstås av andra än av vetenskapsmän.
Jag är intresserad av exegetik men inser också vetenskapens begränsning när det gäller att tolka texter. En levande själ som söker efter kunskap och sanning kan finna mycket av värde som inte har en vetenskaplig vinkel. Hur skulle exegetik exempelvis kunna förhålla sig till att du som läsare tycker dig känna igen situationer och personligheter i texterna och kan förstå något utifrån det perspektivet?
Mina metoder består mest i "sunt förnuft" tillsammans med kunskap tillämpad i olika delar av texterna, vilket när det gäller evangelierna oftast är enskilda liknelser. Sunt förnuft är t .ex. att inse att liknelserna inte ska tolkas bokstavligt. När Jesus berättar om hur jordens herrar beter sig och hur människorna förhåller sig till det, så menar han inte att den liknelsens herre beter sig föredömligt, utan han lodar efter en djupare förståelse för något i åhörarnas inre.
Hoppas på seriösa diskussioner med ett givande och ett tagande, utan personliga angrepp och bakomliggande agendor.