självskade ärr som sjuksköterska?

Har precis börjat min utbildning som sjuksköterska. Frågan är hur de kommer förhålla sig till min arm? Den ser verkligen hemsk ut. Jobbet i sig innebär ju kortärmad tröja för säkerhet. Vet inte hur jag ska göra. Prata med min lärare?? Man borde väl inte kunna bli nekad utbildningen för det.

Har någon av er varit i liknande situation?

Har du läkta ärr eller håller du på skär dig fortfarande?

Ärr är väl okej, det visar ju att du haft problem men kunnat komma över dem.

Nekad att gå utbildningen tror jag inte du kan bli om du fortfarande håller på, men det är väl knappast lämpligt. Det är inte bara lärarnas ovilja du har att ta hänsyn till, utan de andra som går utbildningen och framför allt, dina blivande patienter.

Hur tror du det skulle kännas att bli omhändertagen av vårdpersonal som håller på skada sig? Alltså helt tvärt emot vad vård går ut på. Eller hade du tänkt bandagera dig, köra med bortförklaringar eller vad?

Förlåt att jag inte har så mycket uppmuntran att ge dig, men jag kan inte se att det vore en lämplig utbildning om du inte har kommit över självskadandet.

Det hindrar inte din utbildning,pratade nyss med en sjuksköterska om det och h*n sa att dina ärr är din business.Man ska inte ha långärmat ur ett bla hygieniskt perspektiv(kanske du visste).

Som du säger till mig hela tiden,kämpa!!

Täck över det med tatueringar eller estetisk scarification.

Sofia Åkerman (googla om det behövs) är utbildad sjuksköterska och känd för sitt tidigare självskadebeteende.

Innan jag scrollade ned och läste inlägget om Sofia Åkerman så tänkte jag nämna henne :P

Du kan inte bli nekad en utbildning pga. t.ex. självskador, dock tror jag tyvärr att det kan bli problematiskt om du väl söker jobb iom. att i vården är långa ärmar av hygienskäl bannlysta och kanske lite problematiskt vid arbetsintervjuer.

MEN det är sådan extrem brist på sjuksköterskor på många håll så även om du skulle ha ärr överallt på armarna så skulle du högst troligen ändå få jobb väldigt fort (ärr eller ej) =)

Vet ej hur det funkar i alla landsting, hade en bekant som fick laserbehandling för sina självskadeärr men det skandalösa var att hon fortfarande fortsatte skära sig under behandlingen men ändå fick hon fortsätta. Du kanske skulle höra dig för med din läkare på vc om du skulle kunna få bli remitterad till plastikkirurg.

Skadar du dig själv fortfarande?

Det finns människor som går runt med ärr som andra människor karvat in i deras kroppar. Så nu säger jag så vänligt jag bara kan; gör vad du vill. Du är en god människa! Du har inte en aning. Allt är vackert. Allt är skit. Nu kör vi. Med det menar jag att om allt förhåller sig på ett sätt du inte tycker är helt helt ok, säg upp kontakter och slå någon på käften. Eazy does it.

Edit: tankar till dig med självskador.

Tja, jag befinner mig i exakt samma situation. Visst känns det asjobbigt? Jag är dessutom kille. Håller på att täcka armarna med tatueringar, läs sleeves. Ärren är väl tretton år gamla. De blänker i vissa vinklar mot ljuset, men tatueraren har gjort ett bra jobb med att leda motiven i ärrens riktning. Att täcka armarna har förändrat mitt liv. I år är första gången sedan tonåren som jag går i t-shirt på sommaren. Det har tidigare varit en skam utan like.Känns som en bra övning inför plugget i höst - och arbetslivet sen, ehe.

Har grubblat fram och tillbaka hur människor kommer att reagera när man som vårdgivare möter dem i en känslig eller svår situation. Lägg därtill en känsla av att kollegorna misstror en. Tänk: jobba som OP-syrra och hålla i en skalpell.

Frågat så många människor i omgivningen om det är ett misstag att välja ett jobb i kortärmat. Alla svarar att de inte tänker på ärren, att det var då. De som jobbar inom vården har också sagt att mitt sliriga förflutna med droger och självskador är en riktigt bra fördel. Livserfarenhet som är svår att få tag i via platsbanken. De ser - och vi kommer att se - all möjlig skit och elände på jobbet, vad gör ett par små märken från förr för skillnad?

Och de svaren skänker en glädje som också ger mig kraft att:

- Våga försöka mig på att förverkliga en dröm om att arbeta inom akut/prehospital vård.

- Förlåta och acceptera mig själv.

Och jag tror inte att någon dömer dig så hårt som du själv gör.

Att göra några bilder över ärren funkade för mig. Du kanske hittar en annan lösning.

Men jag hoppas i vilket fall att du nu vet att du inte är ensam. Vi ses där ute!

Kul ju!