Nu sitter jag här nedsjunken i en dimma av ångest, paranoia och panikattacker. Jag behöver er hjälp.
Jag åkte till en festival i helgen, hade aldrig tidigare testat någon drog förut, förutom alkohol då givetvis. Har ganska oklara bilder och minns inte allt i detalj så jag ska förklara så gott jag kan, och har även sjukt lite koll och vetskap om droger och vad det innehåller osv.
Blev väl lite medryckt av stämningen så första kvällen blev jag bjuden på MDMA (tror jag) i pulverform som jag slickade av fingret. Allt gick bra so far. Kände mig lite i stämning typ. Sedan fick jag ett piller. Oklart vad det var. Ecstasy kanske? Kvällen blev helt plötsligt världens bästa i mitt liv. Jag mådde så sjukt. jävla. bra. Helt plötsligt hade jag musiken i kroppen och färgerna från lasrarna omfamnade mig med värme. Blev i ruset erbjuden en ballong med någon gas i som blåstes fram och tillbaka, gjorde fel så jag sög i mig allt lite väl snabbt och jag kan inte ens beskriva vad som hände, hela världen ryckte till i slow motion typ. Sedan var det över. Dansade från 20-03 utan paus, utan vatten och enbart påfyllning av lite pulver och nån red bull-vodka. Mådde sjukt bra hela kvällen, jag var glad, harmonisk, kände mig klar i huvudet med avslappnad och mjuk i kroppen.
Sov 3 h. Vaknade pigg och glad. Inge bakfull, inga bieffekter, ingenting.
Dag 2.
Åt i princip ingenting på hela dagen, jag var proppmätt, trots dåligt intag av mat och vatten dagen innan. Värmde upp med drinkar. Första dosen blev ett orange (gult?) fyrkantigt litet piller. Ingen aning om vad det var. Hände ingenting. Blev ivrig och tog ca 30 min senare ett slick på fingret av MDMA. Hände inget (här gick det endast 10 min kanske men i mitt huvud kändes det som 3 h), så jag fick ett piller som jag inte vet var det var. Tror någon form av ecstasy? Började komma igång. Väntade en stund och fick sedan något som jag skulle snorta, ingen aning om vad det var.
Efter det blev allt crazy. Jag fanns i huvudet men jag kunde inte kontrollera min kropp. Jag kunde inte koordinera kroppen, inte alls hänga med på musiken osv. I samma stund som jag märkte det fick jag även en SJUK paranoia/panikattack. Jag fick för mig att alla stirrade på mig och att alla "hånade mig" för att jag var för borta, orutinerad, för ovan. Jag började flaxa med huvudet och hjärnspökena växte och växte och växte. Jag var helt säker på att jag var mest borta av alla och att ALLA helt enkelt hånade och viskade om mig i smyg pga det (trots att alla säkert var i en egen dimma vid den här tiden). Mina ögon var helt loco vid denna tid så det blev ju inte bättre av att JAG stirrade runt på alla och hetsade upp mig själv, och säkert även bidrog till att vissa kanske kollade en gång extra.
Festivalen tog slut. Paranoian fortsatte eskalera, vi gick på efterfest, jag kunde inte sluta dansa på vägen dit. Hade ingen kontroll över armarna som bara fortsatte röra på sig samtidigt som jag brottades med hjärnspökena, ALLA KOLLAR JU PÅ MIG HELA TIDEN! Först på vägen dit och sedan på själva festen. Det här tog aldrig slut. Tankarna bubblade runt så fort jag såg en människa, oavsett om han eller hon kollade på mig eller inte. Kunde ej sova den natten.
Dagen efter (igår) var fruktansvärd. Den var hemsk. Det är det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Går inte att beskriva. Paranoian var kvar, ångest- och panikattacker om vart annat, dunkande musik i huvudet (kunde till och med höra låtar), nedstämdhet, andnöd, dålig kontroll på kroppen, enorma pupiller osv. Ni förstår nog.
När jag reflekterar över helgen inser jag att jag var oansvarig på alla sätt och vis. Detta var min första gång och jag tappar kontrollen totalt. Sover knappt något på hela helgen, äter inget, dricker inget, kissar fruktansvärt mycket.
Nu till det jag verkligen behöver hjälp med. Idag (tisdag) är alltså dag två, och det känns riktigt illa fortfarande. Jag är livrädd för att jag har förstört min hjärna på något sätt nu. Jag har svårt att se hur alla paranoida tankar om att folk är ute efter mig/kollar på mig ska försvinna. Min kompis säger att det kan hålla i sig några dagar som bieffekt men jag är säker på att det är min hjärna som är förstörd (hjärnspöken eller fakta?!). Samt att jag fortfarande har dålig kontroll på kropp och konstant ångest. Jag fortsätter hela tiden skapa nya hjärnspöken som inte kan suddas ut, och bidrar till mer ångest osv. Det går runt i cirklar i huvudet.
Vad tror ni? Någon som har liknande erfarenheter eller tankar som de kan dela med sig av? Någon som kan mer än vad jag kan och kanske kan ge en chansning? KAN JAG HA MEN FÖR LIVET AV DETTA ELLER INTE? Dvs. kan mina oroliga tankar vara befogade eller ej....?
Hur gör jag i fortsättningen för att enbart försöka få den känslan jag hade första dagen? Jag skulle så gärna vilja göra det igen, inte nu på länge men i framtiden.
Jag åkte till en festival i helgen, hade aldrig tidigare testat någon drog förut, förutom alkohol då givetvis. Har ganska oklara bilder och minns inte allt i detalj så jag ska förklara så gott jag kan, och har även sjukt lite koll och vetskap om droger och vad det innehåller osv.
Blev väl lite medryckt av stämningen så första kvällen blev jag bjuden på MDMA (tror jag) i pulverform som jag slickade av fingret. Allt gick bra so far. Kände mig lite i stämning typ. Sedan fick jag ett piller. Oklart vad det var. Ecstasy kanske? Kvällen blev helt plötsligt världens bästa i mitt liv. Jag mådde så sjukt. jävla. bra. Helt plötsligt hade jag musiken i kroppen och färgerna från lasrarna omfamnade mig med värme. Blev i ruset erbjuden en ballong med någon gas i som blåstes fram och tillbaka, gjorde fel så jag sög i mig allt lite väl snabbt och jag kan inte ens beskriva vad som hände, hela världen ryckte till i slow motion typ. Sedan var det över. Dansade från 20-03 utan paus, utan vatten och enbart påfyllning av lite pulver och nån red bull-vodka. Mådde sjukt bra hela kvällen, jag var glad, harmonisk, kände mig klar i huvudet med avslappnad och mjuk i kroppen.
Sov 3 h. Vaknade pigg och glad. Inge bakfull, inga bieffekter, ingenting.
Dag 2.
Åt i princip ingenting på hela dagen, jag var proppmätt, trots dåligt intag av mat och vatten dagen innan. Värmde upp med drinkar. Första dosen blev ett orange (gult?) fyrkantigt litet piller. Ingen aning om vad det var. Hände ingenting. Blev ivrig och tog ca 30 min senare ett slick på fingret av MDMA. Hände inget (här gick det endast 10 min kanske men i mitt huvud kändes det som 3 h), så jag fick ett piller som jag inte vet var det var. Tror någon form av ecstasy? Började komma igång. Väntade en stund och fick sedan något som jag skulle snorta, ingen aning om vad det var.
Efter det blev allt crazy. Jag fanns i huvudet men jag kunde inte kontrollera min kropp. Jag kunde inte koordinera kroppen, inte alls hänga med på musiken osv. I samma stund som jag märkte det fick jag även en SJUK paranoia/panikattack. Jag fick för mig att alla stirrade på mig och att alla "hånade mig" för att jag var för borta, orutinerad, för ovan. Jag började flaxa med huvudet och hjärnspökena växte och växte och växte. Jag var helt säker på att jag var mest borta av alla och att ALLA helt enkelt hånade och viskade om mig i smyg pga det (trots att alla säkert var i en egen dimma vid den här tiden). Mina ögon var helt loco vid denna tid så det blev ju inte bättre av att JAG stirrade runt på alla och hetsade upp mig själv, och säkert även bidrog till att vissa kanske kollade en gång extra.
Festivalen tog slut. Paranoian fortsatte eskalera, vi gick på efterfest, jag kunde inte sluta dansa på vägen dit. Hade ingen kontroll över armarna som bara fortsatte röra på sig samtidigt som jag brottades med hjärnspökena, ALLA KOLLAR JU PÅ MIG HELA TIDEN! Först på vägen dit och sedan på själva festen. Det här tog aldrig slut. Tankarna bubblade runt så fort jag såg en människa, oavsett om han eller hon kollade på mig eller inte. Kunde ej sova den natten.
Dagen efter (igår) var fruktansvärd. Den var hemsk. Det är det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Går inte att beskriva. Paranoian var kvar, ångest- och panikattacker om vart annat, dunkande musik i huvudet (kunde till och med höra låtar), nedstämdhet, andnöd, dålig kontroll på kroppen, enorma pupiller osv. Ni förstår nog.
När jag reflekterar över helgen inser jag att jag var oansvarig på alla sätt och vis. Detta var min första gång och jag tappar kontrollen totalt. Sover knappt något på hela helgen, äter inget, dricker inget, kissar fruktansvärt mycket.
Nu till det jag verkligen behöver hjälp med. Idag (tisdag) är alltså dag två, och det känns riktigt illa fortfarande. Jag är livrädd för att jag har förstört min hjärna på något sätt nu. Jag har svårt att se hur alla paranoida tankar om att folk är ute efter mig/kollar på mig ska försvinna. Min kompis säger att det kan hålla i sig några dagar som bieffekt men jag är säker på att det är min hjärna som är förstörd (hjärnspöken eller fakta?!). Samt att jag fortfarande har dålig kontroll på kropp och konstant ångest. Jag fortsätter hela tiden skapa nya hjärnspöken som inte kan suddas ut, och bidrar till mer ångest osv. Det går runt i cirklar i huvudet.
Vad tror ni? Någon som har liknande erfarenheter eller tankar som de kan dela med sig av? Någon som kan mer än vad jag kan och kanske kan ge en chansning? KAN JAG HA MEN FÖR LIVET AV DETTA ELLER INTE? Dvs. kan mina oroliga tankar vara befogade eller ej....?
Hur gör jag i fortsättningen för att enbart försöka få den känslan jag hade första dagen? Jag skulle så gärna vilja göra det igen, inte nu på länge men i framtiden.
lycka till