Rummet bredvid verkligheten. (DXM)

500mg DXM utblandat i vatten. 250mg till lite senare.

Jag märker att jag inte kan fokusera blicken på någon punkt. Jag sitter och ser på tv. Gubben i tv:n borde inte göra som han gör. Jag skakar på huvudet och ser på någon annans liv istället (läs: byter kanal). Så sitter jag i flera timmar fast det egentligen bara går några minuter. I den här lägenheten är det bara jag och min polare som är. Det är den enda existerande lägenheten. Vi sitter här och betraktar verkligheten genom tv:n. Jag och min polare finns men ändå inte. Vi är vid sidan av verkligheten. Vi står bredvid och tittar på och bedömer. Det har alltid varit såhär och det kommer att så förbli.

Två andra polare kommer på besök hos oss. De stannar i en evighet och sedan går de. De gick för en hel evighet sedan. Alla är höga på DXM, alla jag ser på tv och alla polare som kommer förbi. Jag sitter nu ensam och skriver rapport till ett avlägset forum. Ett forum som finns i en annan verklighet, i min verklighet finns bara jag och rummet jag är i. Jag är törstig, jag vill dricka vatten. När jag ställer mig upp märker jag att jag knappt väger någonting, jag hoppar nästan upp ur stolen. Jag vinglar mig fram till bordet i den enda existerande lägenheten och plockar upp mitt glas med vatten. Det känns som ett riktigt vattenglas och det smakar som det ska.

Haha, förvånansvärt välskrivet!

känner igen mig väldigt mycket i det du skrev, bara att jag inte upplevde det ett skit possitivt, utan bara helt fucked up och obehagligt

tog 500mg samtidigt den gången

Skrev du det där när du var berusad av DXM?

Det var intressant, kom gärna tillbaks med en detaljerad tripprapport!

shibbie:
Jag tyckte att det var lite obehagligt i början, men efter ett tag vänjde jag mig vid känslan och började tycka att det bara var mysigt.

Didrik:
Det var på väg ur när jag skrev det. Jag var fortfarande sådär yr och lätt, men overklighetskänslan var inte lika stark.
Få se om jag orkar skriva en mer utförlig rapport lite senare.

Bra skrivet, poetiskt på något vis... Jag beställde dxm igår, ska bli kul att se hur det funkar!

jag tyckte det va tvärt om, jag tyckte det va skit fräckt ibörjan, sedan så blev det för mycket för mig, jag visste varken ut eller in, hur verkligeheten var eller om den ens fanns osv.

allt jag längtade efter var att jag ville bli normal,
men jag kunde absolut inte veta om jag skulle bli normal igen, eftersom jag inte visste om nånting var sant eller falskt i mitt liv, jag visste inte ens om jag hade ett liv.
var jag påhittad, fanns jag osv osv? visste varken ut eller in somsagt

med dom flesta andra droger så har man fortfarande tanken i bakhuvudet att man tagit ngt och att det är därför det är som det är (ni vet vad jag menar),
med dxm hade den tanken försvunnit totalt ur mitt bakhuvud , kunde verkligen inte fatta varför allt var som det var

jag bara låg där i en evighet som aldrig tog slut kändes de som, kanske 4-5 timmar var det med väldigt jobbiga och väldigt skumma tankar

väldigt obehagligt kan jag lova

Ok, förstår att du tyckte det var obehagligt om du helt tappar greppet om verkligheten. Jag hade fortfarande den där tanken i bakhuvudet du pratar om. Även om mitt liv kändes helt otroligt avlägset. Alla problem man hade innan trippen kändes så triviala. Måste säga att det var riktigt skönt att få den distansen. Speciellt eftersom det händer rätt mycket i mitt liv just nu. Jag var lite osäker på om det var smart att trippa just därför, var rädd för att snetrippa.
Men som sagt, det fanns bara i bakhuvudet. Om jag inte tänkte efter existerade det livet helt enkelt inte.

En till faktor som gjorde att jag inte riktigt gillade det från början var att jag var lite lätt illamående och hade orolig mage. Kändes som att jag ville spy, men ändå inte. Det gick som tur var över efter ett tag. Det var då jag kunde slappna av på riktigt och bara njuta.

Efter den här trippen har jag bestämt mig för att ta 750mg på en gång nästa gång, dock uppdelat i 2 med 30-40 minuter emellan. Jag ska bli riktigt bäng!

Kan tillägga att jag inte mådde dåligt alls dagen efter. Jag svettades som fan i en timme eller så, men annars mådde jag som vanligt.

Jag betalade mitt DXM igår men börjar bli lite orolig... Ska man inte få lappar i lådan där det står var paketet är, så man kan spåra det typ. Jag har iaf inte fått något sånt, vore trist om man blev blåst (750 spänn)... Inte lite direkt, med tanke på att det är från studielånet pengarna kommer.

Bra rapport
Fast läser gärna en mer detaljerad nästa gång

Du får ingen lapp i lådan där det står var paketet är nånstans. Ibland brukar man därimot få kolli:id av den man beställer ifrån. Men tror inte det finns kolli:id på Rekomenderade berev utan endast på paket.

När brevet kommer fram dit du bor får du en Avi i brevlådan och får hämta ut det på ditt närmsta postkontor

Har beställt rekomenderat ett par gånger och varorna har kommit fram snabbt och säkert varje gång Betala in på Måndagen fick grejerna på Onsdagen.

Känslan av att allt klappar ihop som en låda och man befinner sej i ett svart intet och är ett pipande ljud och man kommer på att man aldrig har funnits har jag varit med om fast då hade jag rökt muskotfrön och druckit och sniffat lite ( i min vilda ungdom )

Vad besviken man blir på något sätt, allt var bara en illusion och inget man har gjort har hänt. Nåja DXM är nog inget för mej... Men en fin rapport.