Nobelpristagare och f.d. Auschwitzfånge - "Muslimerna förstör Europa"

"Europa bönfaller islam om nåd, hickar och vrider sig i undergivenhet... Detta skådespel äcklar mig; det som förgör Europa är fegheten, den moraliska fegheten, oförmågan att försvara sig, samt den uppenbara moraliska dypöl som kontinenten inte förmått ta sig ur alltsedan Auschwitz."

Imre Kertész kopplar samman den nazistiska massmordsmaskinen Asuchwitz med islams utbredning i dagens Europa. Det behöver man inte vara överlevande barn från förintelsen för att göra. Imre Kertész är ett sådant barn. Han lärdom är judens kontra Europa. Det är det vi kan lära av honom. Vi som inte är judar vet vad det innebär, trots allt. Vi behöver inte vara särskilt bevandrade i historia för att förstå. Imre Kertész senaste bok är full av erfarenhetsbaserade varningsord. Han har inte skrivit sin dagbok förgäves. Han har inte skrivit något förgäves. Därför har han fel när han bannar sig själv, bara för att någon annan tror att han skulle ha "viktigare saker att göra."

Samtidigt hålls traumat från barndomen levande. Han är känslig för de kvarvarande och ökande antisemitiska uttrycken Europa, reagerar reflexmässigt på den auktoritära och antiintellektuella utvecklingen i Ungern och förhåller sig skeptisk, ja ibland rentav fientlig, till demokratins förmåga att försvara det öppna samhället. Som andra kulturkonservativa misstror han det mångkulturella samhället (sannolikt för att han aldrig har upplevt något) och varnar för Europas islamisering. Det sistnämnda är en ogrundad farhåga, men det visar hans tilltagande skräck och avtagande anpassningsförmåga. Han förblir en man utan öde, och - samtidigt - en solitär som försöker skapa sig sitt eget öde.

För det sorgliga är vilken hatisk vändning Kertész tar. Då åsyftar jag till exempel inte den skarpa dialog i vilken det dryftas huruvida antisemitismen är ”genetisk”; det är bara en ilsken turnering av rasismens vokabulär. Nej, beklämmande nog tvingas jag nu citera passager där Kertész ohämmat och onyanserat ger sig på muslimer, med ett språk som inte står sig främmande på hatsajter som Avpixlat. Om hur muslimer ”översvämmar, ockuperar, i klara verba, förstör Europa”. Och allt är den ”självmördande liberalismens” fel; också demokratin som sådan, som ”ger rösträtt åt schimpanser”.

Det slutar tyvärr inte där. Om sitt Europa säger Kertész att ”portarna står vidöppna för islam” samtidigt som ingen ”vågar längre tala om ras och religion”. En familj på en flygplats kallar han ”eländiga araber”, ”med kvinnor, barn med stora huvuden, som vrålar aggressivt”. Det är hemsk läsning, hos en författare som med nöd och näppe överlevde historiens värsta rasistiska mordmaskin.

Hans kritik riktar sig även mot islams ökade närvaro i Europa. Jag kan kanske förstå att Imre Kertész skriver detta som överlevare av Förintelsen och med ekot av de nya antisemitiska tonerna i Europa. Men redan innan boken hunnit ut till bokhandlarna har obskyra hemsidor på nätet, som borde fylla Kertész själv med avsky, slagit mynt av hans hårda ord. Det gör romanen problematisk.

Flera har tagit upp Kertész otäcka beskrivningar i boken av muslimer som ett hot mot Europa. Ordet sorgligt har återkommit om författaren som betytt så mycket men nu hemfaller åt lumpna, rasistiska attacker. I Expressen tog Göran Rosenberg upp Kertész enorma ilska mot judar som kritiserar Israel. Rosenbergs dom var hård men träffande, att vissa utfall innehöll ”av antisemitisk retorik inpyrda ordval”.

Själv upplever jag boken som stundtals olidlig. Till skillnad från tidigare verk blir upprepningarna litterärt babbliga och bittra. Formuleringarna glimrar ofta, men inte helheten. De oresonliga angreppen mot muslimer och judar vägs inte upp av att Imre Kertész även tar ställning mot rasism och nationalism.

Kritik. De disparata recensionerna av "Den sista tillflykten" visar på vikten av många kritiker. Trist nog går medieutvecklingen åt andra hållet.