Citat:
Ursprungligen postat av
SmokeyNegroni
Intressant analys!
Jag såg att det var flera inlägg som berörde rätt skilda delar - KDU, invandringspolitiken, interndemokratin osv., så istället för att kommentera allt var för sig försöker jag dra ihop det till ett mer enhetligt svar.
KD utgörs av en rätt brokig skara människor. För att förstå dagens situation kan en tillbakablick kanske vara nödvändig. Redan vid bildandet fanns det starka krafter som drog åt olika håll. KDS föddes till viss del ur KSA, som var tänkt att vara en rörelse som skulle påverka alla partier till en mer kristendomsvänlig inriktning i tider, kristendomsundervisningen i skolan och dess försvinnande var en central fråga. KDS var en omläggning av taktiken, ett parti för LP och Ekstedt att kanalisera sina kristna värderingar in i politiken - en parlamentarisk variant på tidningen Dagen. Samtidigt blev partiet snabbt en samlingsplats för övervintrade Nazister, Harald Ljungström är ju en av de som brukar lyftas fram. KDS gjorde sig relativt snabbt av med de värsta högerelementen och gjorde av rena farten en kraftig ideologisk vändning bort från den sekulära borgerliga såväl som nationella rörelsen. (Jämför med de konservativa inom moderaterna på den tiden.)
Pingströrelsen svalnade därigenom en aning politiskt och ideologiskt rörde man sig mot väckelserörelsens frisinnade - som då snarare återfanns i folkpartiet innan folkpartiet helt övertogs av de mer sekulära liberalerna - samtidigt som Livets Ord uppstod som en motsatt kraft och fångade upp de mer karismatiska pingstvännerna. Pingströrelsen var givetvis också, framförallt bland äldre, väldigt värdekonservativ och sionistisk men Livets Ord tog ständigt allt ett steg längre. I 1 Mosebok 12:3 säger Herren i samband med upprättandet av det gamla förbundet med Abraham och hans folk att "jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade." En än i dag ofta citerad vers inom trosrörelsen och den kristna högern, som tillsammans med tanken på att Herrens återkomst hör samman med den Israeliska statens återupprättande gjort politisk sionism till en religiös doktrin.
Här finner vi - väldigt förenklat och med grova penseldrag - grunden till den kristdemokratiska schattering som än idag är högst aktuell. Uppsala/Livets Ord är sionism, abortmotstånd och kärnfamilj, medan andra delen av KD/pingströrelsen gjorde gemensam sak med smålands missionsförbundare (tänka sig...) och ex-folkpartister varför vi fick en mer frisinnad Jönköpingsfalang som talar om socialt ansvarstagande, internationell solidaritet och allmän nöd med de lidande.
Att KDs frisinnade vänsterfalang inte är särskilt mycket att hänga i granen för den invandringskritiske är lätt att förstå, där finns snarare ett starkt stöd för påskupproren och dylika aktioner. I och med de senaste händelserna, har däremot många kommit att sätta sitt hopp till att KD under EBT ska bli en kraft som verkar i samma riktning som nationella. Jag vill betona det jag skrev ovan, att den kristna konservatism som KDs uppsala-falang står för, har en helt annan ideologisk bakgrund än den europeiska konservativa rörelsen i övrigt. Det är en amerikansk, närmast neokonservativ rörelse som i grunden inte är intresserade av att upprätthålla kyrkan, monarkin eller nationen - man är intresserad av att göra samhället genomsyrat av de bibliska doktrinerna. Man sätter definitivt Israels bästa, men även USAs som man ser som Israels allierade, framför Sveriges. "Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder".
Du frågar vad poängen med att bryta DÖ var nu på stämman, om man ändå lägger förslag som att skattebefria invandrare och inte verkar genuint intresserade av en omställning i invandringsfrågan. Mitt svar kan bara bli, att KD inte primärt är intresserade av invandringsfrågan. När Skyttedal säger att hon vill kunna ge en rak höger till Löfven är det inte en Sverigedemokratisk höger hon vill ge, utan en som handlar om kvoterad föräldraförsäkring, vårdnadsbidrag, abortfrågor, samkönade äktenskap, NATO och Israel. En kristdemokratisk höger. (Det ska sägas, att underlivsfrågorna till viss del är påväg bort för att inte framstå som allt för omoderna, men de finns där i bakgrunden). Den invandringskritiska retoriken man delvis lagt sig till med, är snarare en klassiskt flört med alla de konservativt och/eller invandringskritiskt sinnade som ska lockas att rösta på KD när de ändå dessutom är "konservativa" med sinne för moral och "ordning och reda". Gammelmoderater som antingen inte ser några andra alternativ i dagens läge eller som saknar ideologisk förankring nog att skilja kristdemokratisk konservatism från europeisk konservatism.
Vad gäller KDU, är jag inne på samma spår som det svar du redan fått av Griffen. Ett parti som är nere och vänder en inte obetydlig bit under 4%-spärren har inte råd att slitas isär internt. Mycket av den kritik som var mot henne i partiledarkampen mot Forssmed bottnade i en oro för att hon skulle polarisera partiet, och hon har som Griffen skriver redan petat Emma Henriksson från gruppledarposten i riksdagen och nu senast Forssmed från partiledardebatten. Vill hon komma undan med det behöver hon kompensera med någon form uppvisad försoningsvilja, och att begränsa makten för det KDU som blivit allt mer högerradikalt är ett sätt.
Dessutom kan det gå fort inom ungdomsförbund, inte minst KDU som sen millenieskiftet svajat rejält. Under Forssmed/Slottner i början på 00-talet drev man rejält vänster med fokus på internationellt bistånd, avveckling av äktenskapslagstiftningen m.m. (jmfr kontrasten i "Bevara Äktenskapet"-kampanjen). Sen kom Bohlin och gjorde det till en ett mer allmänliberalt parti med fackmotstånd och platt skatt, ett arv som förvaltades av båda efterträdarna Charlie Weimers och Aron Modig som drog åt det nyliberala hållet. Samtidigt gjorde EBT ett konservativt instick dem emellan, som Skyttedal till viss del byggt vidare på och idag gjort KDU mer konservativt. Vem vet hur KDU ser ut om 5 år, och när EBT nu ändå sitter rätt tryggt i toppen av KD kan man kosta på sig att offra KDUs möjlighet att agera stödtrupper för att kväsa risken för en intern opposition därifrån i framtiden.
Vad gäller öppenheten och interndemokratin, så får man ju komma ihåg att de hade all anledning att verkligen trycka på vikten av att medlemmarna får tycka som de vill och att det är de som beslutar i partiet. Det hade förmodligen inte varit riktigt lika exemplariskt om EBT verkligen önskat att partistämman skulle rösta nej till att riva upp DÖ. Med det sagt, så är ju KD ett i grunden folkrörelsegrundat parti likt miljöpartiet och kan nog förväntas ha mer utrymme för en frispråkig kongress än vad partier som M och S har idag. SD är ju ett fall för sig...
Citat:
Ursprungligen postat av
Mikeyjames
Varför är KD så rädda för Sjöstedt och kommunister? Är det vanligt bland kristna?
Frikyrkorörelsen har alltid haft ett spänt förhållande till kommunismen. Förföljelse av missionärer i Kina/Sovjet, rörelser likt Ljus i Öster kamp för smuggling av biblar in bakom järnridån, ett allmänt utbrett stöd för USA och en stark företagaranda har gjort kommunismen kraftigt avskydd.