LSD kontra verklighet -- den stora tråden om filosofi och droger

Ok så de som tar droger blir alltså så labila och farliga så att du inte vågar köpa droger av dem,
Rätt kul att du förespråkar drogar...


Chansen att hon kommer att umgås med labila pundare om hon väljer att börja punda är rätt så stor...

(FB) LSD kontra verklighet -- den stora tråden om filosofi och droger

Alla människor är nog smarta nog att veta att man inte ska ta droger eller alternativt då "ta droger med måtta".
Ingen människa har nog någonsin själv valt att bli beroende av någonting.

Vad jag alltså vill komma till är att ALLA vet att OM man ska ta droger så ska man ska ta droger med måtta, MEN man kan inte veta hur livet utvecklar sig och hur man själv klarar av att hålla drog användningen på en måttlig nivå i längden.

Jag tycker att det är väldigt fult att glamorisera och göra reklam för droger på det sättet som några här inne gör.
När jag berättade om hur jag sett en nära släkting och flera vänner gått ner sig och dö av amfetamin och heroin missbruk så fick jag detta svar.

Sen talar han om att psykiskt svaga människor ska hålla sig borta från droger, för att avsluta inlägget med att berätta om sina egna depressioner!

(FB) LSD kontra verklighet -- den stora tråden om filosofi och droger

Det är inte såna här fjant Hare Krishna knarkare som du själv verkar tillhöra som jag pratar om BroderQuetzalcoatl
https://www.youtube.com/watch?v=1g0KThAbkjU
Utan, med risk för att än en gång förlöjligas som en drogföreläsare på skolorna så är det till och med värre människoöden än exemplen som visas i denna videon som jag har träffat på och på nära håll sett förgöras av droger.
http://www.independent.co.uk/voices/...s-8392937.html
Ta opiater och gå på SPA med fjädrar som kittlas du BroderQuetzalcoatl (FB) Ta opiater och gå på SPA jag pratar om människor som lever på gatan i en helt annan värld än din.
Jag hoppas att du aldrig behöver besöka den världen, jag tror inte du skulle bli gammal där.

Somliga som drogar blir det. Köper man på nätet är största risken att bli blåst och näst största risken att snuten eller någon posttjänsteman lägger beslag på drogerna. Den första risken är faktiskt mycket större än den senare. Däremot är det ingen risk att man blir fysiskt misshandlad, och eftersom kunderna sätter "betyg" på försäljarna är det för det mesta också mycket liten risk att bli blåst. Faktum är att många olagliga affärer på nätet är enklare än lagliga, bortsett från att de kräver att man har bitcoins och ett krypteringsprogram.



Om hon köper nätdroger drogar hon antagligen ensam eller med kompisar som hon känner sedan länge.


Nej, somliga har starkare självdisciplin. Har man svagare självdisciplin kan man förstås bli beroende, precis som med lagliga droger som alkohol och nikotin. Men det är fortfarande inte riktigt topic.

Proprioception
Jag är lite kritisk till din syn på vissa saker. Med vilken grund kan du säga att det inte finns några lärdomar att dra om hur världen fungerar utifrån/genom ett rus? Jag har själv inte testat någon hallucinogen ännu, endast gräs - men redan det har i många fall lett mig in i tankebanor som jag sedan har tagit med mig, funderat över och applicerat på verkligheten och hur världen ser ut och fungerar. Innan jag provade cannabis så var jag mycket mer fördomsfull och mycket mer inlåst på vissa sätt i mitt sätt att tänka.

Jag kan såklart inte säga något direkt om ett hallucinogent rus, eftersom att jag inte upplevt det, men utifrån vad jag upplevt endast på cannabis, och vad jag har läst om drogerna - både utifrån trippraporter, och faktiska fakta om drogerna och substanserna - så tycker jag att det är väldigt märkligt att uttrycka sig på det sättet som du gör.

Varför en så stark distinktion mellan "verklighet" och "mystik"? Som sagts förut, många upptäckter och teorier inom fysiken antyder ju att vår existens absolut skulle kunna kallas mystisk, och gällande vissa rumsochtids-filosofier så är det vi upplever endast någonting som vår hjärna skapar för praktikens skull.

Vissa teorier påstår att det existerar många, många dimensioner samtidigt, strängteorin är ju en av dessa. Och strängteorin ses väl fortfarande som en högst intressant idé inom fysiken?

Vår bild av verkligheten, existerar ju först när yttre information har snappats upp av dina sinnen, och bearbetats av din hjärna till att bli just det du uppfattar. Och utifrån de förhållanden som vi befinner oss i, har hjärnan formats till att uppfatta saker och ting på ett visst sätt, eliminera vissa frekvenser och släppa in andra. Jag anser personligen att det är extremt enfaldigt att påstå att människans upplevelse av verkligheten är den hundraprocentigt sanna. Tänker man vidare i evolutionära banor anser jag snarare matt man dras mot att det verkligen inte är så. En gång i tiden var vi apor. Utan möjlighet till självreflektion, eller reflektion över huvud taget. Stegvis har vi därifrån utvecklats till var vi är nu. Skulle du påstå att det mänskliga psykets utveckling är fullbordat? På samma sätt som några kloka vetenskapsmän i mitten av 1800-talet påstod att det var lika bra att sluta uppfinna, vi hade redan kommit så långt som de var möjligt inom teknisk utveckling?

Vår upplevelse at verkligheten är ju som den är, eftersom att kemikalierna i vår hjärna i relation till hjärnan i sig är ordnade och beter sig som de gör, och därför är det ju också klart, att detta gäller när man intagit en substans. Men om intagandet av denna substans leder dig till insikter och resonemang som tycks stämma in med verkligheten, så har du ju på något sätt med substansens vägledning kommit fram till någonting "sant". Och om du genom att inta en substans kommer fram till mer djupsinniga och avancerade tankegångar om hur världen hänger ihop, och dessa tycks stämma överens med relativt avancerade moderna fysiska teorier, så är det ju faktiskt till och med extremt rimligt att påstå och anta att denna substans på något sätt öppnar upp, eller kopplar samman saker i din hjärna, ditt medvetande, så att du förstår vissa saker bättre.

Som den starke icke-mystikern du utger dig för att vara, måste du väl också vara stark determinist och icke-troende på den fria viljan? Alltså att det mänskliga medvetandet en direkt produkt av universum och evolutionen, och vårt medvetande och sinne styrs av samma lagar och regler som allt annat.

Ser man endast till fysiken, så är ju den på många sätt extremt mystisk. Typiska insikter som nämns ibland, typ att "allt är energi" och "allt är ett" är ju extremt förenliga, och tycks stämma överens fullkomligt med fysikens teorier och lagar. Allt är ju energi, materia är en form av koncentrerade energi, det finns värmeenergi, ljusenergi och en sorts "motenergi" i form av gravitationen, som teoretiskt sett skulle kunna medföra att den väldigt stora universella ekvationen slutar upp med en nolla.

"All is one, and one is all" är ju också sant, i att vi, och allt, är en produkt av universum, och ett resultat av vad som tidigare har hänt. Vi är en del av universum, och universum är en del av oss. Micro och makrokosmos säger oss detta på ett ännu djupare plan. Och hur de nuvarande mest populära teorierna inom relativitetsteorin i princip säger att allt redan existerar, det är bara en fråga om hur vi upplever verkligheten, och vad som är praktiskt för oss.

Jag anser själv att mystik och fysik hänger ihop, de är båda sidor av samma mynt, det är bara det att alla (vi) inte har lyckats koppla ihop pusselbitarna. Men ju djupare ner i både filosofin och fysiken man går, ju tydligare tycker jag att man ser hur mystisk världen egentligen tycks te sig, om än inte "irrationellt mystisk".

Att det finns extremt stora mängder energi omkring oss som vi aldrig uppfattar, är ju någonting som vi numera vet. Och det gäller ju att se sitt bruk av vilken drog det än gäller, för vad det är - en "tripp" in i ett annat sätt att se på verkligheten. Men att hallucinogener kan verka som ett extremt terapeutiskt verktyg både för att ta itu med interna och externa frågor. Min fullständiga övertygelse, och jag tycker mig kunna stödja denna med rationella argument och resonemang.

PS: Jag har som sagt inte tagit någon hallucinogen, men vill ändå tillägga att jag absolut inte tror att ALLT man upplever i ett hallucinogent rus har sin bas i något "verkligt", det handlar ju som sagt om att man förser hjärnan med kemikalier som den inte är van vid/bekant med - åtminstone inte på det sättet den mottar dessa via substansen man intagit. Men att man kan få djupgående insikter om saker och ting, internt och externt, det är jag helt övertygad om. Till en viss del handlar det ju om att öppna upp delar av hjärnan på ett sätt som du vanligtvis inte gör - nya stages av right-brain-activity, och sammankopplingen mellan dessa och "resten av hjärnan".
Upplagt för insikter och nytänkande!

Jag vet inte om någon generell definition av vad som är markör för svagt psyke. Kanske är motsatsen att kunna loosa sitt shit, och problemen på allvar börjar när man inte kan acceptera att man klivit över vansinnets rand?
Tycker personligen att en riktigt stark psykedelisk upplevelse gärna får ha element av utmaningar som liksom testar vad man går för. Allt är inte guld och gröna skogar. Pallar man inte det ska man nog ta det lite piano med psykedelia.


Hur menar du? Mdma och t.ex psilocybin, och i synnerhet DMT, funkar ju tämligen olika?


Ska försöka att undvika att tala för någon annan. Av vad jag förstått kommer Xuno från ett läger där man testat lite och sedan softat med det, därefter sett hur det gått snett för den ena och den andre.
Sånt händer
Min upplevelse är att han är trött på att ta del av vad han upplever är knarksnilleblixtar, vilket jag också sympatiserar med. Har själv sannolikast bidragit med sådana någon gång i tiden.
Är själv måttligt imponerad av spliffgenier t.ex.

Med risk för att det inte är min plats; jag beklagar. Har haft lyxen att slippa liknande tragedier.

Mot bakgrund av dina upplevelser, tycker du även att andra substanser som har andra effekter bör betraktas med samma varsamhet som amfetamin och heroin?
LSD, t.ex, som tråden handlar om, har en helt annan verkan än amfetamin och heroin. Ska man förhålla sig till LSD på samma sätt?

Jag inbillar mig ha förstått någorlunda var du kommer ifrån när det kommer till det här med att ha något att säga som är sprunget ur en substansinducerad upplevelse. Finns det en möjlighet att det inte är så svartvitt som att knark är bajs?

En av mina mest minnesvärda upplevelser var en gång när jag satt och bajsade, påtagligt påverkad av LSD. Mitt i allt visuellt mishmash som är av underordnad betydelse kom plötsligt till ytan mitt femåriga jag. Det var som att öppna ett maskhål genom min egen tidslinje, och jag träffade mig själv när jag var fem år gammal.
Där satt jag på muggen, och mitt femåriga jag lutade sig leende mot mig, strålande av all kärlek som kan finnas, lade sin hand på min axel och förmedlade "det är ok". Det är ok".
Jag kände en fantastisk lättnad över någonting. Har senare tolkat det som en förlåtelse till mig själv för allt jag inte blev, hur jag genom livet svikit mig själv.

Jag har också erfarit världar av onämnbar terror och sadism. Har varit i tillstånd där jag funderat om det inte vore en bra idé att skära ut mina tänder (oklart varför det skulle vara en bra idé), skära ut tarmarna för jag hade kramp i magen.. fast det är bara personliga mindfucks. En del saker jag sett och varit med om kan jag inte dela med hursomhelst varsomhelst. Det finns genuin ondska och den psykeldeliska upplevelsen har visat mig hur den funkar.

Skulle du Xuno, helst beröva mig från de här upplevelserna? Upplevelser som ett fåtal far illa av, av vilka en ytterligare minoritet farit illa om kunskap och vettig vägledning funnits på plats.

För att svara på tråden, någorlunda.

Jag hade en upplevelse under påverrkan av LSD som efteråt hjälpte mig att hantera vad som pågick i "den verkliga världen" (citationstecken för att den verkliga världen till sin natur är tämligen ifrågasättbar).

I verkligheten hade jag hjärtsmärta som jag bar med mig in i trippen. I trippen gav jag mig den hän och dök runt i den. Jag kunde inte göra något åt den. Var kom den ifrån? Vad kan jag göra åt den?
Jag vred och vände på det och kom fram till att smärtan kom av kärlek som jag önskade, som inte fanns.
Men..? OM den inte inte finns, hur kan jag lida av den?
Jag har alltså fantiserat upp något som ska finnas som jag ska ha.
I och med att det uppenbarligen inte fanns på riktigt så fanns det bara i min fantasi. Min smärta kom sig alltså av att inte få ta del av något som endast fanns i min fantasi.
När jag insåg det, förstod jag att det var dags att släppa fantasin. Kärleken som jag önskade var lika närvarande som en extra måne på himlen. Hur lönt är det att gå och längta efter en extra måne?
Fuck den skiten. Och jag kunde gå vidare.

Summering av den filosofiska biten är att det är ganska olönt att kila runt och sträva efter något som bara finns i ens föreställningsvärld. Den trixiga biten är att identifiera vilka dessa element är.

Själv har jag aldrig fattat hur nån kan gilla psykedelika. Min personliga erfarenhet av denna substans (LSD) är i och för sig begränsad till 8-10 gånger och av dem var 8-10 otrevliga upplevelser. Inte för att jag upplevde otrevliga psykedeliska upplevelser, utan för att jag bara kände mig inkapacisterard. Drar en subjektiv slutsats av detta att det har att göra med personens kontrollbehov. Jag har ett mkt stort kontrollbehov och hatade känslan av att bli kraftigt begränsad i perceptionen av den tillvaro vi trots allt måste förhålla som till.

Skit intressant inlägg!
En av mina mest minnesvärda upplevelser var en gång när jag hade ränneskita och sprutlackerade en bajamaja påtagligt påverkad av tjack då farbror blå plötsligt knackade på, det var som att öppna ett skithål genom min egen tidslinje.

Fattar inte hur man INTE kan gilla det? Det är bara så spännande och mysigt.

Haha, låter fantastiskt och traumatiskt samtidigt. Hoppas det gick bra i slutänden!

Allt är inte för alla. Har man som du nämner ett stort kontollbehov blir det extra utmanande att försätta sig i tillstånd som berövar kontroll.

Personligen har jag funnit det intressant. Den kontroll jag upplever att jag har tänker jag ändå är illusorisk, det är inte på riktigt.
Jag har dock inga problem med att navigera mig i den tillvaro som vi antagligen delar som "riktig". För mitt eget nöjes skulle har jag tyckt att det var intressant att se om jag kunde uppleva vad som pågår utanför den snäva värld som jag har kontroll över, den här uppfattningen vi har av vad som är "riktigt".