Känner någon mer än mig att de inte känner sig själva?

Jag har många gånger fått denna tanke. Jag slirar ibland in på att jag inte känner mig själv.

mina sinnestämningar skiftar från vecka till vecka.

Jag vet inte vad jag vill egentligen.

Jag känner mig som en främling i mig själv ungefär, Det är som att hjärnan spelar sitt egna spel och min själ ett annat spel.

Eller typ att jag är fånge i mig själv och jag bara står och ser på det som händer.
Och när de 2 kommer i konflikt så bryter jag ner mig själv i alla olika former.
Alkohol, självförtvivlan,vrede,ilska,ignorans med mera...

Ibland blandar sig även hjärtat i känns det som, och kommer in som någon sorts diplomat som ska sprida moral och kärlek, vad som är rätt och vad som är fel.

Man känner sig så vilsen i en värld man inte ens förstår sig på, då jag inte ens känner mig själv.

Ibland kan jag även säga saker och göra saker som jag ens aldrig trodde att jag hade kapaciteten att göra ur "mitt jag" så att säga. Vilket bara spär på denna demon som plågar mig dagligen:

Vem är jag? alla andra i min omgivning verkar kunna guida sig fram på vägen utan kompass och ledljus, medans jag fastnar och ramlar av vägen även med GPS.

"Vad ska jag göra nu?" "hur ska ja agera nu?"

Någon som känner igen sig i dessa tankar?

Vem är jag?

Jag är det.

Den människa som på allvar tar upp övningarna här presenterade kommer till slut finna källan ur vilken hela tillvaron strömmar. Den människa som inte tar upp denna strävan kommer aldrig att lära känna sig själv.

Jag tycker detta är väldigt intressant och tack för att du postade så snabbt! = )
Detta är något jag har tänkt på länge, och jag älskar filosofi med mera.

Jag kan engelska, men de finns inte på svenska?

Jag känner inte till några svenska översättningar tyvärr. Dessutom är dessa texter inte filosofiska utan tillhörande landskapet av mysticism vilket vill säga att det hela bygger på meditativt kontemplerande och inte i att intellektuellt fundera på vem du är.

Vill du "hitta dig själv" i rent psykologisk bemärkelse tar du dig an ett evigt sökande efter något som skapas i processen av letandet. Vill du hitta vem du är bortom mentala föreställningar, känslor och liknande fenomen som kommer och går så ska du söka djupare inom dig än rent tankemässigt. Idén är att du slutligen ska finna grunden till medvetandet självt.

Det kan jag lova dig att dem inte kan. Det ser bara ut så. Har aldrig existerat och kommer aldrig existera en människa som inte någon gång tvivlar och ifrågasätter sig själv. Jag tror inte man kan känna sig själv fullt ut någonsin och det är nog inte tanken heller. Livet är en resa som det så fint heter.

Det låter iallafall riktigt intressant!

Jaa livet är minsann inte lätt inte = l

Sant. För att verkligen känna sig själv så måste man nästan ha varit med om allting som kan hända. Liksom jag vet inte hur jag skulle reagera om det exempelvis landade ett rymdskepp utanför huset. Jag kan gissa vad jag skulle göra men jag vet inte säkert. Så jag känner inte mig själv helt. Däremot kan man försöka bli bättre på det genom att utforska sig själv.

En människa uppfattar att även om livet förändras så har hon ändå en grund som är densamma. Något i henne är detsamma från det att hon föds till det att hon dör. Detta kan man benämna som känslan "Jag är" - den inre, grundläggande förnimmelsen av att existera.

Den som vill komma till insikt om sig själv, om sin grundläggande natur, rekommenderas att meditera på den här känslan. För de flesta krävs även en meditationsprocess där man lär sig att tysta sinnet och tankarna för att kunna hitta den här underliggande känslan.

Meditation är något som kan medvetandegöra omedvetna processer. Till slut kan man, från insidan, se hur världen och konceptet om existens konstrueras.

Jag tror du har missuppfattat det hela, det där låter mer som erfarenhet och hur man formas av omgivningen om du förstår hur jag menar

Du är precis inne på det kontextet som jag baserade min trådstart på och vill veta mer om. Dvs kunna lära känna mig själv. för som tidigare skrev, så svarade jag på att det är mer erfarenhet och hur man formas. Men man är fortfarande vilsen i sig själv så att säga och vill lära känna sig själv.

Det är det också