Förstår inte hur vuxna män kan kalla sin far för "pappa"....?

Som barn är det väl okej. Men som vuxen? Det tar verkligen emot för mig då jag känner mig som ett barn. "Farsa" är väl okej, men pappa... Det måste finnas en psykologi bakom detta. Är pappa fortfarande pappa eller vad?

Säger fortfarande pappa, vette fan men känns konstigt att säga förnamnet. Så opersonligt. Men växlar lite också ibland. Men känns naturligt att säga pappa.

Jag brukar säga farsan, lite sådär på skoj. Pappa låter skumt i mina öron.

Men du kan ju säga Far?

Jag uttalar bara hans namn om jag pratar OM honom men MED honom säger jag pappa faktiskt.
För mig tycker jag det är omoget att ha sina föräldrar döpta för mamma, pappa i kontaktlistan i telefonen.

Farsan kan jag också säga ibland. Far låter så gammalmodigt.

Samma här, när han ringer från utlandet och kollar så att jag inte har pajat hans lägenhet så säger jag alltid farsan

Tycker Far fungerar bra. En respektfull distans (i någon mening) och auktoritet på samma gång. Pappa är för mycket närhet för mig. För så nära har han inte stått mig eller någon annan heller för den delen. Förmodligen så är det jag som har missat en känslomässig komponent från barndomen.

Men visst låter Far gammeldags men i dagens samhälle klingar det bra tycker jag, bryter av mot alla moderna normer. Jag säger t o m Fader. Men det finns en poäng i det med...

Gäller väl både män och kvinnor, och mammor och pappor tycker jag. Har aldrig förstått varför man kallar någon mamma eller pappa som vuxen, de har ju liksom egna namn och det är vad jag kallar dem och har gjort så ända sen jag var liten.

Undantaget är väl om man refererar till sin pappa på något vis inför någon som inte vet vem det är alls, då säger min pappa iaf något mer än mats.

TS, du verkar inte ha alltför mycket att bekymra dig om du inte, haha.

När jag var barn sa jag mamma resp. pappa sedan i frigörelseprocessen blev det morsan och farsan men nuförtiden har jag gått tillbaka till att säga mamma och pappa.
Står som mamma resp. pappa i telefonlistan på mobilen, mamma står även som ICE.

Iofs skulle jag lika gärna kunna skriva mor resp. far i telefonlistan. Min tanke är utifall man blir inblanda i en olycka så kan polisen lätt finna vilka det är man vill kontakta.

Jag är 43, btw.

Jo det har jag faktiskt; jag har en sjukdom jag kan dö av och har varit kliniskt död och återuppväckt. Så allt står på spel varje dag, varje dag är en kamp mot den sjukdomen. Men ute på ytan så syns det inte. Så visst har jag att oroa mig för...haha. Men det gör jag inte då det är självållat. Kanske det jag nyss sa inverkar på att jag säger far och moder. Vad vet jag.

När jag pratar om dem med någon utomstående så säger jag farsan eller morsan alternativt "min far" eller "min mor".

Pratar jag med mina syskon säger jag, liksom dem, mamma eller pappa.

Pratar jag med mina föräldrar kallar jag dem mamma eller pappa.

Tycker alltid det låter kyligt med dem som kallar sina föräldrar vid förnamn. Låter märkligt i mina öron. Kärlekslöst (fast jag förstår ju att det inte har med det alls att göra).

Varken jag eller mina syskon är morsgrisar och har definitivt klippt navelsträngarna för länge sen.

Är snart 40, syskonen ännu äldre.