Ler/skrattar när jag pratar med människor

Under senaste året har jag utvecklat ett för mig stort problem. Jag börjar alltid le/har svårt att hållas en seriös min när jag pratar med människor. Detta är både när jag lyssnar och när jag pratar. Det spelar inte vidare större roll vem det är jag pratar med - om det är någon jag känner bra eller aldrig tidigare har pratat med. Detta har gradvis blivit värre och värre, i början var det endast ibland men nu har det i princip blivit med alla jag pratar med. Det har gjort att jag ibland har undvikit att börja prata med personer för att jag tycker det är så jobbigt - det känns som jag är så oseriös när jag ler hela tiden, även i allvarliga situationer. Jag märker även att vissa andra blir osäkra när jag gör det och börjar le de med, även fast situationen inte är sådan att leenden är "passande".

Hela situationen är mycket handikappande för mig, och jag vänder mig hitåt för att få råd hur jag kan gå tillväga. Jag tycker mig inte ha medvetna problem med social fobi, men detta kanske kan yttra sig på detta sätt? I övrigt har jag inga problem med att prata med människor.
Vad kan det bero på?
Vem ska jag vända mig till? - Vårdcentral, psykolog, psykiater?
Vad kan jag göra åt det? - KBT? Atarax eller liknande?

Mitt problem är tvärt om folk tror jag är svindryg hela tiden för att jag aldrig verkar reagera på någonting som någon någonsin säger.

Du är tydligen glad inombords och det är väl bara härligt. Det finns alldeles för många "borden" om hur vi skall bete oss och se ut.

har också haft en släng av det problemet till och från, men det har gått över helt nu och nu är jag nog snarare som någon sa före mig, typ motsatsen, försök lugna ner dig och tänka att det inte är något speciellt utan att du bara snackar med någon, ingen big deal liksom, har hjälpt mig lite då och då

Det låter en smula överdrivet att ta psykofarmaka för att du under ett års tid har börjat le mer.

Osäkerhet?

Jo, mycket möjligt, men börjar bli desperat iochmed att det känns som det blir värre och värre. Har aldrig haft några liknande problem tidigare. Sedan började det med att jag log när någon jag pratade log, för att nu vara så att så fort jag tittar någon i ögonen så börjar jag le. Det spelar ingen roll vad man pratar om, hur allvarligt det än är, så nog fan börjar jag le.

Någon sa något om osäkerhet - jag tror inte det. Om något så jag har snarare blivit väldigt osäker just pga detta, nästan i den grad att jag ibland undviker att prata med folk då jag inte vill bli tagen oseriöst/som ett fån.

Precis vad jag känner också, låter som social osäkerhet! Det går inte att prata om krig och stå och fånle som en jävla idiot.

Mycket möjligt. Hur får jag hjälp? Psykolog? Psykiater?

Kognitiv beteendeterapi. Psykofarmaka kan fungera också.

Kan vara ett fall nervösa ticks helt enkelt. Lågdos neuroleptika kan ha god effekt där, även betablockerare och bensodiazepiner.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2701289/

Jag kan bli sådan när jag är nervös, eller trött.

Oxascand hjälper bra för då blir man bara likgiltig inför allt. Iallafall jag.

Det första som slog mig också. Och att folk reagerar på det som TS skriver tyder på att det verkligen är det.