I skrivande stund har de värsta disorienterande effekterna lagt sig och vad som återstår är några skarpa färger samt kemisk vakenhet, jag kommer ju inte kunna sova förren senare ikväll så jag kan lika gärna skriva en tripprapport.
1P-LSD ca 125 ug (läste nånstans att 100 räcker som första gång, 150 är för mycket så jag tog 1 lapp + lite till because "fuck you"), intogs 20:00 men tog inte märkbar verkan förren ca 22:00 tiden mellan 22 och nu (06:00) är öppet för diskussion, minnet är inte kronologiskt organiserat än, därför kommer detta bli en analys snarare än en "tripprapport".
Följande påstående får ligga som grund för hela denna rapport och måste has i åtanke. Min hjärnas "jag" köper inte sådant här nonsens, den behandlade drogen bokstavligt talat som ett bångstyrigt, hyperaktivt och oönskat barn. Den vägrade inta någonting den hade att säga (kanske med all rätt), den vägrade använda det som nån slags "magisk kanal för kommunikation med den högre sanningen" (eller annat som det talas om) och avfärdade den som en byfåne, ingenting att bry sig om, vi väntar tills den går sin väg.
De första känningarna kom vid 21 skulle jag tippa, men lika fort som de kom var hjärnan framme och stängde ner deras aktivitet tills ca 22 då kemikalien gjorde klart att den ska minsann vara här vare sig man vill eller ej och en mindre kortslutning skulle jag tippa ägde rum.
Hjärnan skärmade således av de mest harmlösa delarna av sig självt (syn, tid&rum) och lät drogen spela allan där tills den tröttnade. Således fick jag en del skumma fraktala mönster, tidsuppfattningen blev väldigt skruvad (fem minuter kändes ett tag som en hel timme), satt hela tiden vid datorn och kände att den för en tid även var "hela verkligheten", men nu i efterhand med rapporten i näven (som mitt undermedvetna verkar ha gjort), så är det uppenbart att detta var ren självbevarelsedrift. Hela mitt rumseende var skruvat så att röra på mig medförde säkert någon slags fara, "sitt här, titta på mönstren och lyssna på den här skumma musiken (Shpongle) så inget händer" blev hjärnans direktiv.
Jag gillar inte ens Shpongle men just musiken och att sitta och glo på shpongle-gubben som vågade och formade sig hit och dit var uppenbarligen kopplat till belöningscentret trots att jag inte begrep nånting av det. Försökte jag engagera mig i någonting jag som person är intresserad av, mina datorspel, min favorit musik etc. så rusade hjärnan fram direkt och stängde ner alla former av engagemang i nämnda aktivitet och gjorde det lika ointressant som en gammal powerpoint-presentation från högstadiet. Med andra ord, jag inte skulle låta mig påverkas av den här kemikalien, titta på mönstren, lyssna på den skumma musiken, punkt.
Så om något har jag ändå lärt mig något om mig själv och här är min slutsats vad som hände "mentalt" min hjärnas "jag" (som intar lärdomar, upplevelser, erfarenheter, spelar Civilization på fritiden osv.) bor i ett gated community, en dag kom en skum filur med "1P-LSD" skrivet på sin tröja gående och började prata utanför stängslet om hur kul man kan ha med musik och färger, "jag" registerade den som "inte en av oss" och ignorerade den således. Då hämtade "1P-LSD" en megafon och berättade ännu högre att man kan ha kul med musik och färger. Då slängde "jag:et" ut en burk målarfärg och en gammal cd-spelare till honom "Där, ha kul över hela parkeringen, är du kvar imorgon bussar jag Blackwater på dig!". Således fick stackars 1P-LSD ha kul med sig själv på parkeringen och den enda åtanke "jag:et" gav honom var vad han kunde se ifrån fönstet.
Och ska jag vara ärlig bekräftar det bara en syn jag redan hade på mitt eget sinne. Min hjärna är inte öppen för suggestivt nonsens, den kräver fakta, diagram och en planering enl. stående regelverk som den själv format genom erfarenhet och praktik. Den låter sig inte influeras av en sprallig kemikalie.
Ett intressant avbrott i vardagen men mentalt så har min hjärna tydligen valt att arkivera "1P-LSD" i samma avdelning som "inkompetenta skollärare", "böcker som nämnda lärare förespråkar", "politiker" och "reklam". Avdelningen kallas "Slutförvaring för källor jag inte skulle ta lärdom av ens om jag fick betalt".
Nu kanske någon tycker att jag har en för "fyrkantig" hjärna eller är en tråkmåns. Ärligt talat så var upplevelsen långt mer behaglig än alkohol, just nu i avslutande mening känner jag mig ganska fräsch och ser fram emot en god frukost. Men jag tänker inte ta det för något annat än vad det var, jag mötte ingen gud, jag tog ingen lärdom om galaxens energivåglängder eller något sådant och jag har aldrig trott på sådant heller. Som en oerfaren och rationell så är det vad jag ser att det är, en kemikalie som sätter snurr på tillvaron. Inget jag kommer ha som inspirationskälla däremot och verkligen inget jag kommer sätta nån större vikt på. Sorry men sån är jag.
1P-LSD ca 125 ug (läste nånstans att 100 räcker som första gång, 150 är för mycket så jag tog 1 lapp + lite till because "fuck you"), intogs 20:00 men tog inte märkbar verkan förren ca 22:00 tiden mellan 22 och nu (06:00) är öppet för diskussion, minnet är inte kronologiskt organiserat än, därför kommer detta bli en analys snarare än en "tripprapport".
Följande påstående får ligga som grund för hela denna rapport och måste has i åtanke. Min hjärnas "jag" köper inte sådant här nonsens, den behandlade drogen bokstavligt talat som ett bångstyrigt, hyperaktivt och oönskat barn. Den vägrade inta någonting den hade att säga (kanske med all rätt), den vägrade använda det som nån slags "magisk kanal för kommunikation med den högre sanningen" (eller annat som det talas om) och avfärdade den som en byfåne, ingenting att bry sig om, vi väntar tills den går sin väg.
De första känningarna kom vid 21 skulle jag tippa, men lika fort som de kom var hjärnan framme och stängde ner deras aktivitet tills ca 22 då kemikalien gjorde klart att den ska minsann vara här vare sig man vill eller ej och en mindre kortslutning skulle jag tippa ägde rum.
Hjärnan skärmade således av de mest harmlösa delarna av sig självt (syn, tid&rum) och lät drogen spela allan där tills den tröttnade. Således fick jag en del skumma fraktala mönster, tidsuppfattningen blev väldigt skruvad (fem minuter kändes ett tag som en hel timme), satt hela tiden vid datorn och kände att den för en tid även var "hela verkligheten", men nu i efterhand med rapporten i näven (som mitt undermedvetna verkar ha gjort), så är det uppenbart att detta var ren självbevarelsedrift. Hela mitt rumseende var skruvat så att röra på mig medförde säkert någon slags fara, "sitt här, titta på mönstren och lyssna på den här skumma musiken (Shpongle) så inget händer" blev hjärnans direktiv.
Jag gillar inte ens Shpongle men just musiken och att sitta och glo på shpongle-gubben som vågade och formade sig hit och dit var uppenbarligen kopplat till belöningscentret trots att jag inte begrep nånting av det. Försökte jag engagera mig i någonting jag som person är intresserad av, mina datorspel, min favorit musik etc. så rusade hjärnan fram direkt och stängde ner alla former av engagemang i nämnda aktivitet och gjorde det lika ointressant som en gammal powerpoint-presentation från högstadiet. Med andra ord, jag inte skulle låta mig påverkas av den här kemikalien, titta på mönstren, lyssna på den skumma musiken, punkt.
Så om något har jag ändå lärt mig något om mig själv och här är min slutsats vad som hände "mentalt" min hjärnas "jag" (som intar lärdomar, upplevelser, erfarenheter, spelar Civilization på fritiden osv.) bor i ett gated community, en dag kom en skum filur med "1P-LSD" skrivet på sin tröja gående och började prata utanför stängslet om hur kul man kan ha med musik och färger, "jag" registerade den som "inte en av oss" och ignorerade den således. Då hämtade "1P-LSD" en megafon och berättade ännu högre att man kan ha kul med musik och färger. Då slängde "jag:et" ut en burk målarfärg och en gammal cd-spelare till honom "Där, ha kul över hela parkeringen, är du kvar imorgon bussar jag Blackwater på dig!". Således fick stackars 1P-LSD ha kul med sig själv på parkeringen och den enda åtanke "jag:et" gav honom var vad han kunde se ifrån fönstet.
Och ska jag vara ärlig bekräftar det bara en syn jag redan hade på mitt eget sinne. Min hjärna är inte öppen för suggestivt nonsens, den kräver fakta, diagram och en planering enl. stående regelverk som den själv format genom erfarenhet och praktik. Den låter sig inte influeras av en sprallig kemikalie.
Ett intressant avbrott i vardagen men mentalt så har min hjärna tydligen valt att arkivera "1P-LSD" i samma avdelning som "inkompetenta skollärare", "böcker som nämnda lärare förespråkar", "politiker" och "reklam". Avdelningen kallas "Slutförvaring för källor jag inte skulle ta lärdom av ens om jag fick betalt".
Nu kanske någon tycker att jag har en för "fyrkantig" hjärna eller är en tråkmåns. Ärligt talat så var upplevelsen långt mer behaglig än alkohol, just nu i avslutande mening känner jag mig ganska fräsch och ser fram emot en god frukost. Men jag tänker inte ta det för något annat än vad det var, jag mötte ingen gud, jag tog ingen lärdom om galaxens energivåglängder eller något sådant och jag har aldrig trott på sådant heller. Som en oerfaren och rationell så är det vad jag ser att det är, en kemikalie som sätter snurr på tillvaron. Inget jag kommer ha som inspirationskälla däremot och verkligen inget jag kommer sätta nån större vikt på. Sorry men sån är jag.
__________________
Senast redigerad av Mackan52 2015-08-22 kl. 08:01.
Senast redigerad av Mackan52 2015-08-22 kl. 08:01.
Och ännu mer, det kommer antagligen inte gå att greppa allting av vad som står första läsningen.