Citat:
Jag förstår mycket väl hur du fungerar och det är inte något fel med det. Men jag förstår också hur mannen du träffade troligen fungerar, på det stora hela, eftersom jag är en man.Allt du skriver hade jag personligen hållit med om ifall vi hade träffats under en längre period och jag hade bullshit:at honom och krävt att han ska vänta typ i ett år osv... dvs ställt HELT orimliga krav. Här rörde det sig om TVÅ gånger vilket motsvarar drygt 4 timmar som vi hade spenderat ihop. Enligt min mening bör somliga ha lite mer tålamod.
Anser han mitt "pladder" vara ointressant så innebär det att jag inte är intressant som person, enligt honom. I sådana fall hade jag inte ens velat att en potentiell tjejkompis slösar sin tid på mig. Mötet två individer emellan bör ibland vara lite djupare och man bör få något utav relationen, enligt mig. Det enda jag behövde var en gnutta mental intimitet som INTE lyckades uppstå efter två gånger. Jag anser inte att alla måste hålla med mig om detta men det är hur jag fungerar.
Denna kille var väldigt ivrig, otålig och pressade mig jättemycket... så mycket att jag kände mig obekväm. Han var/är fortfarande (nästintill) en främmande människa för mig. Även när vi befann oss på neutral mark (när första träffen ägde rum, var han riktigt PÅ). Slutligen tycktes allt bara handla om sex. Jag anser inte att han förtjänar en klapp på axeln bara för att han gick med på att göra som jag ville. Här handlar det nästan lite om självrespekt; valde han att träffa mig, borde det inte endast vara för min skull utan även för sin egen. Det värsta är ju att han inte hade några lojala avsikter överhuvudtaget. Det märktes rätt fort när han surnade till och började vräka ur sig saker som fick mig att känna mig som om jag vore ett objekt som han (enligt sig själv) har en rättighet att tömma sig i bara för att han anser det vara passande och lägligt.
I sådana fall är det självklart bäst att han fokuserar på kvinnor som har samma åsikter som han själv. Jag har inga problem med att umgås med människor som inte har liknande/samma åsikter som jag själv; men det har tydligen vissa personer. Känner han att han verkligen har fattat rätt beslut, är det bara bra för honom. Jag har än idag ej blivit klok på hans beteende och finner det väldigt fascinerande (på ett MYCKET negativt sätt.) Jag är inte alls intresserad av impulsiva killar som fattar förhastade beslut och som sedan hör av sig när en tid har passerat.
Anser han mitt "pladder" vara ointressant så innebär det att jag inte är intressant som person, enligt honom. I sådana fall hade jag inte ens velat att en potentiell tjejkompis slösar sin tid på mig. Mötet två individer emellan bör ibland vara lite djupare och man bör få något utav relationen, enligt mig. Det enda jag behövde var en gnutta mental intimitet som INTE lyckades uppstå efter två gånger. Jag anser inte att alla måste hålla med mig om detta men det är hur jag fungerar.
Denna kille var väldigt ivrig, otålig och pressade mig jättemycket... så mycket att jag kände mig obekväm. Han var/är fortfarande (nästintill) en främmande människa för mig. Även när vi befann oss på neutral mark (när första träffen ägde rum, var han riktigt PÅ). Slutligen tycktes allt bara handla om sex. Jag anser inte att han förtjänar en klapp på axeln bara för att han gick med på att göra som jag ville. Här handlar det nästan lite om självrespekt; valde han att träffa mig, borde det inte endast vara för min skull utan även för sin egen. Det värsta är ju att han inte hade några lojala avsikter överhuvudtaget. Det märktes rätt fort när han surnade till och började vräka ur sig saker som fick mig att känna mig som om jag vore ett objekt som han (enligt sig själv) har en rättighet att tömma sig i bara för att han anser det vara passande och lägligt.
I sådana fall är det självklart bäst att han fokuserar på kvinnor som har samma åsikter som han själv. Jag har inga problem med att umgås med människor som inte har liknande/samma åsikter som jag själv; men det har tydligen vissa personer. Känner han att han verkligen har fattat rätt beslut, är det bara bra för honom. Jag har än idag ej blivit klok på hans beteende och finner det väldigt fascinerande (på ett MYCKET negativt sätt.) Jag är inte alls intresserad av impulsiva killar som fattar förhastade beslut och som sedan hör av sig när en tid har passerat.
Jag förstår att du hade behov av ett större mått av känslomässig intimitet än vad mannen du träffade var ut efter. För mig är det dock ingenting konstigt med att han inte hade det behovet, eftersom män i allmänhet gärna har sex utan att de känner personen de har sex med närmare. En man behöver i allmänhet inte tycka att personen han har sex med är "intressant som person".
Det som möjligen var annorlunda med denne man jämfört med andra män du träffat är att han var ovanligt tydlig med vad han ville ha, eventuellt i kombination med en brist på känsla för hur situationen borde ha hanterats. Givetvis behöver inte du acceptera beteende från hans eller någon annans sida som du inte känner dig bekväm med.
Det jag tror att du behöver komma över är att det här beteendet från hans sida skulle vara något som var personligt riktat mot dig. Det var det inte. Ni hade helt enkelt olika agendor med mötet och då uppstod en kollision.
Citat:
Ja.
Men han ville ju att ni skulle ha sex direkt, han ville inte att sexet skulle handla om någon djupare koppling eller att lära känna varandra eller uppskatta dig som person. Han ville bara knulla. Och det verkar han ju ha varit lika tydlig med som du var med att det inte var så du ville ha det? Helt logiskt att bryta kontakten.