2005-10-23, 01:19
#1
Hittade en gammal rapport (ca ett år gammal, publicerad på tripprapport.tk när den fanns)
Edit: Orkar inte ändra felstavningarna, skrev den dagen efter intaget och var inte så klar i huvudet, ha överseende!
Igår tog jag och en kompis DXM, JAG TOG 500mg och min polare ca 400mg, vi hade bara ätit frukost på hela dagen, för att få ut maximalt ur drogen.
Vi var ute nästan hela tiden, det var nog sista gången man kunde vara ute och trippa
för det var rejält kallt men det regnade inte i alla fall som det hade gjort dagen innan och det var vi glada för.
Vi satte oss ner vid en bänk och började.
19.20
Intog mina 500mg DXM blandat med någon sorts annanasläsk, därefter var det tuggummi och halstabletter som åkte in i munnen för at dämoa den äckliga smaken av
drycken.
Efter någon minut av rysningar och harklingar verkade smaken ha gått ur och vi bestämde oss för att sitta kvär där ungefär en kvart för att sedan gå någon
annanstans. Vi hade också bestät att vi skulle möta en annan polare vid en busshållplats vid niotiden, så vi höll oss i närheten av den.
Vid detta taget känns det helt vanligt, det brukar ta ungefär 30-45 min innan DXM börjar verka för mig, min polare som inte hade tagit så här mycket innan
(endast ca 200mg) blev rädd att det inte skulle hända något och ville ta mer, men jag lugnade honom och sa att det tog en liten stund.
19.40
Vi går iväg, ännu inga effekter av ämnet, vi går mot en tunnel där det också finns en trappa ca 1 km därifrån, det går rätt snabbt att komma dit, trots att
vi tar det lugnt.
När vi är framme sätter jag mig ner på något räcke och känner mig mjuk när jag sätter mig, tänker att det kanske börjader komma nu.
19.50
Vi går därifrån, för att komma därifrån måste man gå ned för en trappa och då märker jag att jag får lite robotwalk, känns mekaniskt och fel sätt att gå på
, men inte obehagligt.
20.00
Vi har nu kommit fram till en lekplats, vi sätter oss först på en bänk, jag märker att min andning börjar kännas tyngre och koncentrationen sämre, även
balansen börjas kännas lustig.
Vi tycker att det känns löjligt att sitta på bänken och sätter på en gunga istället
, vi sitter och pratar lite och min kompis bjuder på något surt skumgodis,
jättegott eftersom vi bara har ätit frukost på hela jag märker jag att det börjar komma igång på allvar nu, mina svar blir allt mer osammanhängade och
jag börjar svettas lite. Börjar även skaka lite fram och tillbaka känns det som.
Vet inte hur många minuter det tog, men efter kanske fem minuter när jag har suttit still och blundat på gungan så börjar jag rotera åt det vänstra hållet,
detta har jag varit med om en gång innan, så jävla coolt! Sitter helt still och det känns som om jag åker någon sorts karusell, frågar min kompis om jag
verkligen sitter still och det får jag som svar att jag gör. Märker efter ett tag att jag kan styra detta, i min tanke flyttar jag mig åt höger och då
åker jag till höger, lutar jag mig fram går det snabbare, underbart, känns som om man sitter i en simulator, vill inte sluta men då ringer min polares
telefon och jag "vaknar" till, går och sätter mig på bänken och tänker för mig själv: Händer verkligen detta? Inbillar jag mig det bara eller är det
på riktigt? Hinner inte tänka ut något svar förrens min kompis säger att den andra polaren kommer med bussen 20.45, och klockan var nu 20.15, så vi
bestämmer oss för att gå mot bussen.
Märker att det inte alls går att gå normalt och jag börjar må illa, polaren ska pissa och jag går mot en buske och spyr, kommer bara upp skum från
skumgodiset, skrattar för att det kändes roligt i halsen, sen spyr jag lite till....
Nu är det verkligen ingång på allvar och jag börjar se dubbelt också, trottoaren jag går på går plötsligt ut i vägen och jag var tvungen att stanna
upp och kontrollera att det inte var så, vet inte vad jag kom fram till, för nästa gång jag "tittade upp" (kändes som om jag blundade hela tiden)
så var vi framme vid bussen.
Märkte också att min polare började bi knäpp, verkar som om DXM reagerar annorlunda på honom, han blev mer uppjagad och sprang och jagade sin pepsiflaska
hela tiden, han kastade iväg den och sprang efter den, tyckte det hela såg roligt ut och tänkte att jag kollade på oss två nu ifrån ett fönster och
började skratta.
Klockan var ca 20.30 så det dröjde ungefär en kvart innan bussen skulle komma, vi satte oss ner, men min kompis skulle tvunget klättra upp på
busskurens tak - det gick inte så bra....
Vi satt och snacka lite på en bänk, sen kom bussen, vi bestämde oss för att gå hem till den anlände polaren eftersom han var ensam hemma ett litet tag.
Från att vi var på busshållplatsen tills att vi var hemma hos honom har jag inget minne av, helt plötsligt var vi där bara, kändes helknäppt att vi
bara kunde förglyttas dit så snabbt, men jag klagade inte.
När vi gick upp på hans rum så gick vi i en trappa, tyckte att det kändes väldigt roligt, vet inte säkert varför men var tvungen att ner igen
och upp för att det var så kul.
Satte oss i soffan, kroppen var rejält tung, men det kändes ändå härligt, lyssnade lite på musik och det var skönt, satt i någon konstig ställning och
lyssnade, måste ha sett knäppt ut men det var skönt...
Sen satt vi framför datorn ett tag, sen helt plötsligt var klockan 22.00, då gick vi ut, det kändes som om det mest allvarliga hade avgått lite, men
samtidigt var man fortfarande påverkad.
Vi gick mest runt och snackade lite, inget speciellt hände, var hemma vid tolv och satte mig framför datorn, kändes lite konstigt att skriva
men det gick, orkade inte sitta där så länge utan gick in på mitt rum, tänkt över det som hänt, verkade helt overkligt, låg rätt länge
och tänkte på livet, främst på mitt eget liv och vad jag har gjort för att världen ska bli bättre, kollade på ett gammalt Saturday Night Liveavsnitt (från sjuttiotalet tror jag)
på ZTV, där Richard Pryor var med (bild: http://www.cringehumor.net/legends/bio_pryor.jpg) uppfattade inte riktigt vad han pratade om men jag tänkte att
det säkert var orättvisor mot svarta på den tiden, och då tänkte jag att det inte alls har förbättrats sen då och blev lite ledsen, inte så att
jag stormgrät men kände mig besviken.
Han härmade även en som tog LSD, och då skrattade jag igen....
Vet inte när jag somnade, men jag sov tungt och drömde många drömmar, vaknade flera gånger, tror inte det var mardrömmar i alla fall.
Sammanfattning:
En kul kväll med DXM, den bästa hittils med det, kan bero på att min polare också tog, för innan har jag tagit ensam.
Kommer självklart att fortsätta ta detta konstiga ämne, även om man känner sig rätt knätt...
Edit: Orkar inte ändra felstavningarna, skrev den dagen efter intaget och var inte så klar i huvudet, ha överseende!
Igår tog jag och en kompis DXM, JAG TOG 500mg och min polare ca 400mg, vi hade bara ätit frukost på hela dagen, för att få ut maximalt ur drogen.
Vi var ute nästan hela tiden, det var nog sista gången man kunde vara ute och trippa
för det var rejält kallt men det regnade inte i alla fall som det hade gjort dagen innan och det var vi glada för.
Vi satte oss ner vid en bänk och började.
19.20
Intog mina 500mg DXM blandat med någon sorts annanasläsk, därefter var det tuggummi och halstabletter som åkte in i munnen för at dämoa den äckliga smaken av
drycken.
Efter någon minut av rysningar och harklingar verkade smaken ha gått ur och vi bestämde oss för att sitta kvär där ungefär en kvart för att sedan gå någon
annanstans. Vi hade också bestät att vi skulle möta en annan polare vid en busshållplats vid niotiden, så vi höll oss i närheten av den.
Vid detta taget känns det helt vanligt, det brukar ta ungefär 30-45 min innan DXM börjar verka för mig, min polare som inte hade tagit så här mycket innan
(endast ca 200mg) blev rädd att det inte skulle hända något och ville ta mer, men jag lugnade honom och sa att det tog en liten stund.
19.40
Vi går iväg, ännu inga effekter av ämnet, vi går mot en tunnel där det också finns en trappa ca 1 km därifrån, det går rätt snabbt att komma dit, trots att
vi tar det lugnt.
När vi är framme sätter jag mig ner på något räcke och känner mig mjuk när jag sätter mig, tänker att det kanske börjader komma nu.
19.50
Vi går därifrån, för att komma därifrån måste man gå ned för en trappa och då märker jag att jag får lite robotwalk, känns mekaniskt och fel sätt att gå på
, men inte obehagligt.
20.00
Vi har nu kommit fram till en lekplats, vi sätter oss först på en bänk, jag märker att min andning börjar kännas tyngre och koncentrationen sämre, även
balansen börjas kännas lustig.
Vi tycker att det känns löjligt att sitta på bänken och sätter på en gunga istället
, vi sitter och pratar lite och min kompis bjuder på något surt skumgodis,jättegott eftersom vi bara har ätit frukost på hela jag märker jag att det börjar komma igång på allvar nu, mina svar blir allt mer osammanhängade och
jag börjar svettas lite. Börjar även skaka lite fram och tillbaka känns det som.
Vet inte hur många minuter det tog, men efter kanske fem minuter när jag har suttit still och blundat på gungan så börjar jag rotera åt det vänstra hållet,
detta har jag varit med om en gång innan, så jävla coolt! Sitter helt still och det känns som om jag åker någon sorts karusell, frågar min kompis om jag
verkligen sitter still och det får jag som svar att jag gör. Märker efter ett tag att jag kan styra detta, i min tanke flyttar jag mig åt höger och då
åker jag till höger, lutar jag mig fram går det snabbare, underbart, känns som om man sitter i en simulator, vill inte sluta men då ringer min polares
telefon och jag "vaknar" till, går och sätter mig på bänken och tänker för mig själv: Händer verkligen detta? Inbillar jag mig det bara eller är det
på riktigt? Hinner inte tänka ut något svar förrens min kompis säger att den andra polaren kommer med bussen 20.45, och klockan var nu 20.15, så vi
bestämmer oss för att gå mot bussen.
Märker att det inte alls går att gå normalt och jag börjar må illa, polaren ska pissa och jag går mot en buske och spyr, kommer bara upp skum från
skumgodiset, skrattar för att det kändes roligt i halsen, sen spyr jag lite till....
Nu är det verkligen ingång på allvar och jag börjar se dubbelt också, trottoaren jag går på går plötsligt ut i vägen och jag var tvungen att stanna
upp och kontrollera att det inte var så, vet inte vad jag kom fram till, för nästa gång jag "tittade upp" (kändes som om jag blundade hela tiden)
så var vi framme vid bussen.
Märkte också att min polare började bi knäpp, verkar som om DXM reagerar annorlunda på honom, han blev mer uppjagad och sprang och jagade sin pepsiflaska
hela tiden, han kastade iväg den och sprang efter den, tyckte det hela såg roligt ut och tänkte att jag kollade på oss två nu ifrån ett fönster och
började skratta.
Klockan var ca 20.30 så det dröjde ungefär en kvart innan bussen skulle komma, vi satte oss ner, men min kompis skulle tvunget klättra upp på
busskurens tak - det gick inte så bra....
Vi satt och snacka lite på en bänk, sen kom bussen, vi bestämde oss för att gå hem till den anlände polaren eftersom han var ensam hemma ett litet tag.
Från att vi var på busshållplatsen tills att vi var hemma hos honom har jag inget minne av, helt plötsligt var vi där bara, kändes helknäppt att vi
bara kunde förglyttas dit så snabbt, men jag klagade inte.
När vi gick upp på hans rum så gick vi i en trappa, tyckte att det kändes väldigt roligt, vet inte säkert varför men var tvungen att ner igen
och upp för att det var så kul.
Satte oss i soffan, kroppen var rejält tung, men det kändes ändå härligt, lyssnade lite på musik och det var skönt, satt i någon konstig ställning och
lyssnade, måste ha sett knäppt ut men det var skönt...
Sen satt vi framför datorn ett tag, sen helt plötsligt var klockan 22.00, då gick vi ut, det kändes som om det mest allvarliga hade avgått lite, men
samtidigt var man fortfarande påverkad.
Vi gick mest runt och snackade lite, inget speciellt hände, var hemma vid tolv och satte mig framför datorn, kändes lite konstigt att skriva
men det gick, orkade inte sitta där så länge utan gick in på mitt rum, tänkt över det som hänt, verkade helt overkligt, låg rätt länge
och tänkte på livet, främst på mitt eget liv och vad jag har gjort för att världen ska bli bättre, kollade på ett gammalt Saturday Night Liveavsnitt (från sjuttiotalet tror jag)
på ZTV, där Richard Pryor var med (bild: http://www.cringehumor.net/legends/bio_pryor.jpg) uppfattade inte riktigt vad han pratade om men jag tänkte att
det säkert var orättvisor mot svarta på den tiden, och då tänkte jag att det inte alls har förbättrats sen då och blev lite ledsen, inte så att
jag stormgrät men kände mig besviken.
Han härmade även en som tog LSD, och då skrattade jag igen....
Vet inte när jag somnade, men jag sov tungt och drömde många drömmar, vaknade flera gånger, tror inte det var mardrömmar i alla fall.
Sammanfattning:
En kul kväll med DXM, den bästa hittils med det, kan bero på att min polare också tog, för innan har jag tagit ensam.
Kommer självklart att fortsätta ta detta konstiga ämne, även om man känner sig rätt knätt...
)
