Bör jag äta Stesolid oftare? Vad hade ni gjort i detta läge?

Jag lider av GAD, OCD och panikångest. Har gått på KBT (både i grupp och individuellt) och även om det har blivit en aning bättre är det långt ifrån bra, och den här förbannade ångesten styr mitt liv. Senaste åren har den, kanske i takt med att jag blivit äldre med allt vad det innebär, blivit mycket värre. Det känns som att jag inte längre har ett liv...

Pga ångesten och oron är jag extremt trygghetsberoende och den har gjort att jag nu hamnat i ett otroligt jobbigt läge som jag känner att jag inte tar mig ur. Det är mycket som inte är rätt just nu i mitt liv men det absolut jobbigaste är jobbsituationen. Ångesten har gjort att jag inte vågat ta steget att söka nytt jobb, vilket gjort att jag försummat flera år av mitt liv på det skitstället där jag jobbar och verkligen vantrivs. Jag tog jobbet som extraknäck till treårig utbildning (inom annat fält) och fastnade tyvärr där, och tyvärr har jag fullkomligt försummat min utbildning med allt vad det innebär då jag helt glömt bort vad jag lärde mig. Detta har gjort att jag gått in i väggen och i perioder varit sjukskriven, och stressen har så klart förstärkt min ångest. Det hela har blivit en nedåtgående spiral och jag känner att jag snart inte orkar mer. Givetvis har mitt privatliv också blivit rejält lidande liksom förhållandet med sambon och jag mår verkligen inte bra just nu.

För 7-8 månader sedan fick jag Stesolid utskrivet av en läkare att ta dagligen pga läget, men jag har pga rädsla för beroende inte vågat ta det oftare än 1 gång i veckan. Dock när jag tar detta mår jag så mycket bättre, får hopp om livet, tar tag i saker osv. Men sen dagen efter när det gått ur är jag tillbaka i samma läge igen.

Nu är frågan, ska jag ta dom oftare? Är det värt att riskera att bli beroende? Jag har läst om medicinen på hundratals sidor och jag vet vad worst case innebär och där vill jag så klart inte hamna, men jag vill inte heller se tillbaka på mitt liv om ytterligare 3 år och inse att mitt liv är ännu värre och att läget hade kunnat vara helt annorlunda om jag bara hade vågat ta medicinen.

Tack på förhand.

Jag tycker att du ska köra på om du mår bättre av den!

Det kan ju knappast bli värre än vad det redan är

Det är lite knepigt att svara på. Om du är garanterad att få det utskrivet så länge som du behöver det och inte har en missbrukarpersonlighet kan du ta det oftare. Tänk bara på att alla bensodiazepiner är enormt beroendeframkallande.

Stesolid är enormt beroendeframkallande och krävande av högre doser hela tiden för samma effekt. För min bästa vän blev till slut ångesten värre, än den var innan han började med Stes. Fick tillbringa 4 månader på ett behandlingshem för att bli kvitt skiten, inkl 7 dagar på sluten psykavdelning för att börja nedtrappningen.

Nej, det är lite så jag resonerar med, men samtidigt kan det ju det då det finns grader i helvetet. Ett beroende på detta vore ju katastrof, det är det som gör mig kluven i detta.


Jo, jag är mycket väl medveten om hur beroendeframkallande dessa är och har till och med valt bort Xanor som jag egentligen skulle fått till förmån för Stesolid pga att den ska vara "mildare".

Då jag snart är över 30 och har haft det på recept regelbundet så pass länge nu har jag svårt att tänka mig att man helt plötsligt skulle sluta skriva ut det. Skulle det hända kommer jag kunna genomföra en långsam nedtrappning oavsett om man sätter ut Stesoliden på dagen då jag har lite av ett lager hemma eftersom jag äter så sällan.

Min plan är dock inte att äta det resten utav mitt liv utan att göra det tills mitt liv ordnar upp sig. Min ångest har orsakat situationen, situationen har gett mig förvärrad ångest. Med andra ord ett skolexempel på moment 22...


Okej, men det är ju så klart ett worst case-exempel och jag är medveten om riskerna, och detta händer ju knappast alla för då skulle ju inte medicinen fortfarande existera efter alla dessa år... Vidare har jag läst att alla inte drabbas av toleransökning och att det framför allt gäller den sederande effekten, inte den anxiolytiska.

Sen är ju frågan vad man menar med beroendeframkallande. Vad gäller det psykiska beroendet är jag inte särskilt oroligt jag ju klarat äta det i snart 8 månader utan att "falla för frestelsen" att äta det för ofta. Till och med när jag legat i sängen med riktig panikångest har jag undvikit att ta det om jag redan tagit den veckan, och det måste nog ändå tyda på karaktär eller vad man ska säga.

Bara att ta vid behov.
Hellre beroende av medicin an att ma pissdaligt.

Problemet om du tar det varje dag är att du kan utveckla tolerans vilket innebär att stesolid inte kommer ge efekt, jag hade inte tagit de mer än 1-2 ggr i veckan.

Du kanske skulle meditera och motionera om du vill bli bättre.

Men kan man ta det 2 gånger i veckan då, alltid bättre än 1 som jag gör nu?

Meditation/mindfulness håller jag på med och har pysslat med stenhårt i flera år... det hjälper lite men min ångest är för stark för att det ska hjälpa tillräckligt. Motion är också lite en del av moment 22 då jag mår allt för dåligt för att sätta i gång med det och om jag gör det gör ångesten att jag slutar innan det (eventuellt) ger effekt.

Har du aldrig fått hjälp med vad din ångest bottnar i?
Jag tänker som så att är din ångest obotlig? Symptombehandla kan man ju alltid göra(i ditt fall med självaste Stesolid), men vore det inte klokare att hitta orsaken till din ångest?
Får du ingen hjälp med det? Eller får du bara vanebildande preparat utskrivet till dig?

Nej, jag hade själv inte accepterat läget att symptombehandlas och då genom ett starkt vanebildande preparat som t. ex då Stesolid.
Jag hade själv försökt att gå till botten med vad min ångest egentligen beror på och vad densamma bottnar i. Lite grand kanske du också i din ts avslöjar detta...............?

Jag har gått i flertalet typer av terapier och har till och med fått vara med som "pilottestare" vid nya metoder just för att det inte hjälpt. Vidare har jag pratat med flera psykologer, testat meditation/mindfulness och hela faderullan men nej det hjälper inte. Gällande samtalsterapi har man försökt hitta orsaken men det leder alltid till att psykologen "ger upp" mer eller mindre och jag står där ännu mer förtvivlad.

Om min livssituation var annorlunda hade jag kunnat leva med ångesten men problemet är ju den här moment 22-situationen som gör att ångesten förhindrar mig att förändra mitt liv. Som sagt, tanken är att i så fall äta oftare för att klara av att söka nytt jobb och i övrigt fixa i ordning mitt liv.

Ok, jag förstår. Jag vet faktiskt inte hur länge man kan ta det 2 ggr i veckan.
Du skulle ju kunna prova en låg dos zyprexa, den tar bort min ångest helt.

Har du testat några andra vägar än dem du testat fram till nu, d. v. s då andra vägar än att söka dig till psykiatrin?
Tror du att just psykiatrin har förvärrat och förstärkt denna din ångest?
Det är ju nästan så att man tror det med tanke på det du skrivit här(det jag fetlagt)?
Du är ju iaf helt rätt ute när du backar för vanebildande preparat.......?
Sedan också så är det HELT NORMALT att vara nervös och tafatt och allt det inför att söka ett nytt jobb. Detta är ALLA. Och alla HAR också ALLTID varit detta.
Det ligger inget sjukt och/ eller stört i att vara nervös inför helt nya situationer här i livet, det är mänskligt att fungera så. Och den som säger och påstår något annat än det........ jaa, vad ska man säga om det(den/ dem/ de/ dessa)?

Något är väldigt, väldigt, väldigt fel när ett samhälle uppmanar till att gå på mediciner för att klara av att söka ett arbete.
Eller är det så att via psykiatrin får man åt sig lagligt knark(slippa köpa på gatan och slippa risker med att köpa på nätet)? Ja, jag undrar faktiskt om det är så det ligger till med alla SÅ jä- a missnöjda med psykiatrin men ändå hela tiden uppsöker just psykiatrin och sedan bråkar med "sin psykolog" och bråkar övht och har sig och har en massa åsikter om psykiatrin o. s. v.
Varför fortsätter man då att gå dit och undrar då jag och när man själv säger sig ha genomskådat "denna psykiatrin"?
PS. Hade t. ex du nu då tänkt att vara påverkad av Stesolid under arbetstid och på ditt arbete? Vad söker du för slags arbeten? Och vilka i övrigt ambitioner har du också förutom att jobba med(lagliga) droger i din kropp? DS.