Det tog nästan två veckor (bolaget skyller på Postnord...) men tillslut fick jag hem spelet.
För mig är det ett kärt återseende.
Resident Evil (RE) 1 & 2 till Playstation 1 gjorde starkt intryck på mig för över 20 år sedan. Det var spel som skapade ett intresse för biokemi och cellbiologi hos mig samt även prepping.
Även om jag inte visste att det hette så då.
Därför blir RE2 remake en sorts återgång till ett mycket klassiskt prepper-scenario.
Till skillnad från The last of us (TLOU), som utspelar sig 20 år efter pandemin, så har det bara gått 2 veckor efter T-virusutbrottet.
Därför är mycket av den tekniska infrastrukturen fortfarande fungerande.
Det jag kan konstatera efter att ha lirat 8h med Leon (Clarie väntar) är att:
- 1: Det skrämmer fortfarande skiten ur mig!
Det är ofta jag "skvätter till" när det dyker upp en zombie från ingenstans.
Liksom den paranoida känslan av att vara förföljd av "Mr X" som jagar mig genom spelet.
Inget av detta är någonting nytt, tvärtom, men till PS4 blir det skrämmande.
-2: Det är avsevärt svårare.
Fienden är mer stryktålig och ammunitionstillgången är mer begränsad än tidigare spel.
Dessutom är stridskniven en förbrukningsvara med begränsad hållbarhet.
Så har man gjort slut på kniven liksom på ammunitionen så är man helt försvarslös.
Detta är i sig inget unikt utan det fenomenet stötte man på i bl.a. TLOU.
Fast där kunde man smyga sig förbi fienden vilket man inte riktigt kan i RE2 då det inte har samma smygfunktioner.
Dessutom kan man inte försvara sig om en fiende får tag på en och man saknar ett sekundärt vapen.
Sammanfattningsvis kan man säga att RE2 Remake har samma spelmekanik som RE4 som kom för snart 20 år sedan.
Det är någonstans här jag tycker att man borde kunna uppdatera spelet med en modern spelmekanik (som den i TOUS 2) samtidigt som man kan glida på nostalgin.
För mig är det ett kärt återseende.
Resident Evil (RE) 1 & 2 till Playstation 1 gjorde starkt intryck på mig för över 20 år sedan. Det var spel som skapade ett intresse för biokemi och cellbiologi hos mig samt även prepping.
Även om jag inte visste att det hette så då.
Därför blir RE2 remake en sorts återgång till ett mycket klassiskt prepper-scenario.
Till skillnad från The last of us (TLOU), som utspelar sig 20 år efter pandemin, så har det bara gått 2 veckor efter T-virusutbrottet.
Därför är mycket av den tekniska infrastrukturen fortfarande fungerande.
Det jag kan konstatera efter att ha lirat 8h med Leon (Clarie väntar) är att:
- 1: Det skrämmer fortfarande skiten ur mig!
Det är ofta jag "skvätter till" när det dyker upp en zombie från ingenstans.
Liksom den paranoida känslan av att vara förföljd av "Mr X" som jagar mig genom spelet.
Inget av detta är någonting nytt, tvärtom, men till PS4 blir det skrämmande.
-2: Det är avsevärt svårare.
Fienden är mer stryktålig och ammunitionstillgången är mer begränsad än tidigare spel.
Dessutom är stridskniven en förbrukningsvara med begränsad hållbarhet.
Så har man gjort slut på kniven liksom på ammunitionen så är man helt försvarslös.
Detta är i sig inget unikt utan det fenomenet stötte man på i bl.a. TLOU.
Fast där kunde man smyga sig förbi fienden vilket man inte riktigt kan i RE2 då det inte har samma smygfunktioner.
Dessutom kan man inte försvara sig om en fiende får tag på en och man saknar ett sekundärt vapen.
Sammanfattningsvis kan man säga att RE2 Remake har samma spelmekanik som RE4 som kom för snart 20 år sedan.
Det är någonstans här jag tycker att man borde kunna uppdatera spelet med en modern spelmekanik (som den i TOUS 2) samtidigt som man kan glida på nostalgin.
