Lever vi två liv?

Det första livet är det livet du lever. Alltså du som person, inte jag, Karl eller Maja utan just du som läser detta. För vi andra dödliga vet inte hur du lever, dina tankar eller innersta idéer. Det första livet är också det kortaste livet, från det du föds till när du dör.

Det andra livet är från vårt perspektiv, dina vänner, lärare och föräldrar. Vi ser dig som vem du speglar på att vara, inte vem du egentligen är. För vi alla har olika syn på vem du är, du är inte detsamma hos Karl eller Maja eftersom dessa har sina egna bilder av dig.

Andra livet är det längsta för att vi kommer ha dig i en bild tills vi också dör men våran bild lever kvar till den nästkommande generationen som sedan också får bild av dig, så länge någon berättar om dig. Det livet slocknar när det inte finns någon som talar om en längre, därför kan det livet vara i en evighet.

Är jag alldeles för flummig?

Nej, vi lever ett liv, ett liv som du uppfattar det och det är det enda livet som du kommer att leva.

Du kan inte hänvisa till något som DU aldrig kommer kunna märka av eller någonsin heller bekräfta.
Dvs att ingen annan heller kommer kunna bekräfta det för dig. Finns inga teoretiska underlag för att man skulle ha "något mer liv".

Givetvis lever vi ett liv, men det livet speglar ju inte andras syn på vårat liv. Eftersom det är bara vi, själva, som vet hur vi lever vårt.

Jag kan inte veta hur du lever ditt och därav får jag en bild av dig. Men när jag pratar med någon annan som känner dig också, så kommer vi få två helt olika uppfattningar av dig. I det abstraktet liver du två olika liv, ett som du är med mig och ett med den andra personen. Detta speglas sedan av hur vi ser dig och vårt berättande om dig som i sin tur leder till en annans syn av dig.

För att kunna svara på det här behöver man först definiera liv. Om man går på ordets definition så finns inget liv kvar när vi dör, och minnen från närstående människor är inget liv. Det är bara minnen och berättelser.

Gustav Vasa lever inte längre. Han är död, oavsett hur mycket vi minns honom.

I ordets bemärkelse lever han inte, men han lever genom att vi talar om honom. Ifall vi säger så.

Precis min poäng. Ordet leva (eller liv, för den delen) måste definieras före man kan svara på den filosofiska frågan om man har ett eller fler liv.

Du ligger närmare förståelse än de flesta, men drar fel slutsatser. Gustav Vasa och remixutoheaven är båda enbart abstraktioner och lika mycket döda och levande båda två. För att se vad som är verkligt levande måste vi se bortom all abstraktion. Gör vi detta ser vi att inga personer någonsin levat: idén om oss själva som personer med olika identiteter är enbart en slags självgående litterär gestaltning av materien.

Man lever ju förstås bara ett liv. Det andra livet du pratar om är minnen från alla medmänniskor som minns dig som tillsammans kanske kan bygga upp ett "liv", om man tänker så.

Med det resonemanget så lever vi ju 1 liv + alla som har observerat dig. Det skulle kunna vara exempelvis 538 liv totalt, lite beroende på vad man haft för sig.

Men jag håller inte med dig, definitionen av ett liv är att man upplever det själv och det du beskriver är enligt mig perspektivförändringar hos andra som en konsekvens av ditt liv.

Ankan har rätt här.

Det finns bara EN medvetandeström.
Ett Medvetande.

Sen finns det miljarder versioner av "drömmar" och tolkningar.
Drömmar som du har, som inte jag har.
Jag kan aldrig hoppa in i ditt huvud, så vitt jag vet..?

Men det finns ingen "objektiv" verklighet,
I'm sure.

Så ja. "Världen" dör, när du dör.

Ankan brukar ha rätt. Det finns ett enda medvetande. Detta medvetande betraktar så att säga sig självt i olika speglar. Dessa olika speglar är illusoriska men är det som man kallar "objekt" eller "individer". Spegelbilderna skiljer sig åt. Varje spegelbild är separerad från varje annan. Varje spegel är för alla andra speglar ett objekt men för sig själv ett subjekt. Som subjekt innehåller den hela "världen". När spegeln går i kras dör den illusion som var spegelns "värld".

Så om jag har fattat det rätt, vi lever enbart genom våra gestaltningar av oss själva. Så i grund och botten så finns inte vi själva utan spelar upp våra alter egon i våra liv. Man lever sitt liv genom att aldrig vara själv, utan alltid spegla sig mot andra.

Du lever ett liv i ditt medvetande men flera andra genom dina gestaltningar av dig själv, för när du dör så dör du men dina gestaltningar av dig själv lever vidare genom andra.

Att säga "var dig själv" menas egentligen var den person du vill vara?

Att vara sig själv är endast när du är just med dig själv i dina tankar och drömmar, det vill säga ditt medvetande.