Politisk färg i lärarprogramet!

Jag läser till gymnasielärare i samhällskunskap och ytterliggare något ämne som jag inte har bestämt än. Jag har under utbildningens gång upplevt att det finns en politisk vinkling och att vi förväntas dela vissa värderingar. Ofta tar desa värderingar mycket plats i undervisningen och i de disskutioner som faktiskt finns råder en tryckt stämning för att ingen vågar gå emot den som undervisar. Vi är för sjutton vuxna människor och borde våga säga ifrån, men många upplever att det inte är så högt i tak på lärarprogramet.

När jag har blivit ombed att sätta fingret på något exempel på politisk vinkling har jag inte lyckats så väl, men nu har jag hunnit tänka lite på saken och kommer att ge några exempel.

1, En kvinnlig lärarstudent på VFU (praktik) blir ombed att uttala sig angående nationalsocialism och hets mot folkgrupp. Hon kritiserar då lagen om HMF och säger att yttrandefriheten borde gälla alla oavsett åsikt och att demokratin är stark nog att hantera nationalsocialism även utan att förtrycka nationalsocialister. Läraren ringer upp hennes handledare på universitet och säger att studenten i fråga inte tror på demokratin och kanske inte är så lämplig som lärare. Universitetet talar med eleven men ställer sig på hennes sida.

2, En tutor (forskare med ansvar för en studentgrupp) går igenom skolans värdegrund och förklarar att delar man inte de åsikter som det redogörs för där så bör man tänka över sitt yrkesval. I grundvärderingarna står bla. att all verksamhet i skolan skall grunda sig på de värderingar som förvaltas av västerländsk humanism och kristen tradition, något alla inte riktigt kunde hålla med om...

3, Mycket av undervisningen baseras på neo-marxistiska och/eller feministiska forskares resultat. Dock uppfylls krav på saklighet genom att alternativa idéer presnteras, även om det kan brista i lärarnas neutralitet vid presentationen av olika idéer. Varje instution och forskare har ju sina husgudar.

Mina högersymaptier kan ju mycket väl ha färgat mina upplevelser så jag disskuterade saken med en studiekamrater med rött hjärta. Han upplevde också att undervisningen var politiskt vinklad, men mest på ett sådant sätt att den syftade till bevarande av nuvarande samhällsordning. Man skulle kunna säga att undervisnings politiska pilar pekar mittåt.


Vad har nu forumets medlemar att säga om detta? Personer som läser till eller jobbar som lärare får gärna dela med sig av sina egna erfarenheter och synpunkter på utbildningen och/eller klimatet i skolan. Hur högt i tak är det?

Nu har jag inte mer erfarenhet av detta än att jag haft lärare - och kanske är mina erfarenheter för gamla, men då - så upplevde jag nog inte att det var någon övervikt åt något håll, möjligen att de äldre tenderade att ha lite mer borgerliga värderingar.

Men, egentligen är det kanske inte så konstigt. Skolan skall ju lära ut samhällets värderingar också. Det hade nog varit mer uppseendeväckande om ni båda hade varit eniga om att pilarna hade pekat åt vänster eller åt höger.

Mitten är väl en vettig riktning.

Självklart är ju exemplet på tjejen som protesterade mot HMF ganska upprörande och det måste nog vara en enskild person som gjort en tabbe där.

Och i grund och botten så önskar man ju att skolan skall vara politiskt och religiöst neutral, men det kan kanske vara svårt att genomföra i praktiken.

Taket är mycket lågt i skolan, lärare tjatar gärna om hur svårt rasfrämlingar har de när gäller svenska till exempel. Men vad har de med oss svenskar att göra?
USA-fientliga budskap sänds ut utan tanke på att eleverna själva ska få ta ställning. De är väl ett välkänt faktum att om man som rasist är öppen med sina åsikter inför lärare. Så är de kört, att få bra betyg.

Jag kan säga att det är rätt högt i tak när man väl jobbar som lärare, så länge man inte säger saker "officiellt". På lärarhögskolan var det tvärtom. Tyvärr är man som student i en beroendeställning vilket försvårar motståndet. Vill man ha sin behörighet så är det bara gilla läget och hålla käften.

Punkt 1 är ju ganska hemsk. Att kritisera lagen om HMF är ju inte särskilt kontroversiellt. Det är på samma nivå som att kritisera sjukersättningsnivåer eller statlig feminism.

Har du några länkar där det står exakt vad skolan värderingar är?

Några konkreta exempel från punkt 3?

För övrigt så håller jag faktiskt med RuskigBuss. Trots allt prat om hur lärarhögskolan är ett marxistiskt näste så har jag inte märkt någon särskild tydlig politisk vinkling bland de lärare jag haft. När vi läste om politik gick man ju praktiskt taget aldrig in på sakfrågor. När man skulle skriva uppsatser fick man alltid väja ämnen själv. Exempelvis skrev jag en ganska positiv artikel om Nixon vilken läraren gillade. När man diskuterade så kunde man lägga fram nästan vilken åsikt som helst. Jag kommer ihåg min polske bänkgranne som var fascist och dopingförespråkare och inte hade några problem att hålla föredrag om båda två...

Kanske är det så att eleverna helt enkelt inte lyssnar på sina lärare? Det skulle inte vara första gången. På universitetsnivå däremot är det en ganska kraftig övervikt åt höger inom mitt ämne (teknik).

Edit: Goblins uttalande verkar stärka min tes

Är inte det faktiskt en fördel att lärare förväntas ha en politisk åsikt som väl överenstämmer med samhället i stort? Elever på gymnasiet är fortfarande ganska politiskt formbara och det vore orätt om lärare med extrema åsikter skulle medges möjlighet att skapa anhängare bland sina elever. Det kanske kan ses som lite överdrivet, men med tanke på högerextrema organisationers intresse för kyrkovalet betvivlar jag inte att möjligheter att fritt proklamera vilken politik som helst i skolan skulle öppna upp för en ökad koncentration av extrema grupper som ser en möjlighet att tjäna det egna partiets intresse.

Att jag tog upp högerextrema i kyrkovalet som exempel beror inte på ett ställningstagande till fördel för de röda utan eftersom jag inte kunnat finna någon motsvarighet inom det röda lägret.
Jag vill också poängtera att detta bara är en frågeställning. Även riktad mot mig själv. Jag delar alltså inte dessa åsikter till fullo men anser att frågeställningens relevans ändå är stor.

Precis. Jag har själv varit med om detta på universitetet. Vissa teorier snarare parodieras än presenteras, och det är i princip alltid "höger"-teorierna som utsätts för denna behandling.

När jag pluggade så var det som mest populärt bland att hacka på Huntington, givetvis utan att någonsin läsa honom. Vänsterpajasar som Nina Björk eller Stig Hadenius kritiserades emellertid aldrig, av vare sig lärare eller studenter.


Och på en svensk samhälllssvetenskaplig eller (ve och fasa) humanistisk fakultet så är de i 99% av fallen vänstergudar. En av de mest objektiva föreläsare jag hade var faktiskt en amerikansk vänstersnubbe som högljutt förklarade att han var trött på den okritiska svenska dyrkan av marxistiska sociologer som Habermas...


Givetvis har de det. De har fått dig att se saker klarare. Det kallas "konstruktiv marginalitet" och brukar utmärka minoritetsgrupper.


George Orwell hade gillat det där.

Men varför ska man blanda in politik i skolan överhuvudtaget?
Resultatet blir att ställer man inte upp lärarens åsikter så försämras betygen, skolan ska vara helt opolitiskt tycker jag. De ska inte ta ställning åt något håll, bara presentera fakta.

Nej, tyvärr inte. De står i den gemensamma värdegrunden i början av Lpo/Lpf 94. Det borde gå att hitta, jag äger dock tryckta exemplar och kanske återkommer med specifika citat när jag orkar.


Lev S Wygotskijs idéer har en mycket central ställning i pedagogiken. Till dess försvar skall sägas att hans idéer ställs mot andra, mer konservativa och att hans inflytande inom pedagogiken gör att det itne går att ignorera det hans skrivit. Samma sak skall sägas om Karl Marx och, i viss mån, Erik Ohlin Wright vars teorier vi även läser.

När jag tänker på det så kanske det inte är ett jätteproblem. Jag har en tendens att överdriva, men genom hela utbildningen finns det ett klass, etniskt och genusperspektiv som genomsyrar PA-kurserna- (PA = pedagogiskt arbete) och som kan bli irriterande.


0K, det stämmer inte riktigt med min erfarenhet. Nu är saken den att jag är liberal, så för mig personligen är det inga problem att framföra mina åsikter utan att det blir så mycket uppmärksamhet. Jag vet inte vad som skulle hända om jag sa något "extremt", men det känns lite kvavt och unket.


Vad menar du med det här inlägget? Att lärarstudenterna inte lyssnar på sina lärare, eller?

Vad gäller studenternas politiska ställning är det väldigt blandat med en tendsen mot mitten, tror jag...

Ja, vad gäller politiska frågor så kanske de inte gör det.

Men kanske är det just genom att lärarna delar en neutral politisk inställning som man kan undvika att politiken tar överhanden i undervisningen?

Neutral politisk inställning, vad menar du med de?
De låter som lärarna ska föra ut en politiskt budskap, men de vara av "rätt" sort. Varför är de vara så himla viktigt vad man som elev har för politiskt hållning?
Är eleven röding eller nasse, så de den personens frivilliga val. Ingen annan ska ha några synpunkter på de. De man kan göra är att lägga fram objektiv fakta om båda ideologierna, inte moralpredika att eleven har "fel" åsikter. Skolan ska lära ut eleverna nödvändiga kunskaper, inte fostra personerna till att tänka "rätt".