Frågor ang. Engelsk språkhistoria (Old English) 55 BCE-1042

Hej, studerar Engelsk språkhistoria och har fastnat lite på en fråga. Vänder mig därför till Er här på Flashback för att se ifall någon vänlig skäl kan tänka sig att hjälpa mig!

Here goes:

Förklara inflytandet av de Keltiska språken på det Gammalengelska språket (OE).

Det enda jag hittar är fakta som säger att de keltiska språken inte alls var inflytelserika utan tvärtom, de var outvecklade och de gamla Anglo-Saxarna såg ner på dem rätt rejält.

Kanske återkommer till tråden med lite fler frågor under tidens gång ifall någon eldsjäl skulle få för sig att ge respons på denna ganska nischade fråga!

Allt gott!

Det finns ju enstaka ord som har klarat sig rätt bra. "Whisky" är väl ett av de kändaste. Annars vet jag inte så mycket om fornegelskan mer än att den grammatiskt och uttalsmässigt var väldigt lik tyskan fram till Chaucers dagar ungefär.

Tack för ditt svar!

Ja, en del ord har levt kvar, bland annat många namn på orter som ligger i nära kontakt med vatten. London är till exempel ett gammalt okänt (!) Keltiskt ord. Men tänkte mer generellt, ifall det influerade grammatiken eller liknande.

Antalet keltiska lånord i fornsaxiskan är närmast obefintligt. Det är mest är platser och vattendrag; plus något tiotal ord för klädesplagg och småpryttlar. Av de ord som överlevt till idag vet jag bara mattock ”hacka” ass ”åsna” och såklart druid. De mer kända keltiska orden – typ ponny, binn, slogan, glammor, whiskey – verkar ha inkommit senare. (Jag saknar rätt böcker för att kunna klämma ur mig en lista nu.)

Hur förklarar man frånvaron?

1. Fornsaxiskan (OE) är ett skriftspråk – ganska strikt utanför talspråket – och de keltiska orden – i den mån de användes – var nog utpräglat talspråk.
2. Fan vet om det inte huvudsakligen, kanske uteslutande, var latin som mötte de anglosaxiska nybyggarna. Det är ju i alla fall ett rent inferno av latinskt språkgods i fornsaxiskan.

Uttalsmässigt är engelskan faktiskt väldigt konservativ, frånsett att de bakre frikativa ljuden har vokaliserats och att långa konsonanter har förkortats har engelskan tveklöst det konservativaste moderna germanska konsonantystemet, mycket närmare urgermanska än t.ex Isländska eller Tyska. Vokalerna är dock kraftigt förskjutna. Och ändelsevokalerna apokoperades under senmedeltiden.

Med det antalet förbehåll kan väl vilket germanskt språk som helst göra anspråk på att vara mest ursprungligt?

Samtliga germanska språk har förändrats väldigt mycket, men på olika sätt. Inget modernt germanskt språk har bevarat alla drag som kännetecknade de medeltida språken.