Som gammal socialist och antirasist som blivit spyfärdig av dagens latjolajbanpolitik så har jag nu gått steget längre och mer eller mindre börjat förkasta allt som har med jämställdhet att göra.
Men det är inte det tjafs några av er kanske tror.
Jag har helt enkelt frågat mig själv vad anledningen till att jag ser på olika människor som jag ej känner intimt helt olika beroende på deras manér, ras, kön och så vidare.
Jag har då kommit fram till att det mesta är logiskt och mynnar utifrån generella faktorer.
Exempelvis blir jag mer orolig om jag ser en grupp svarta ute på en mörk gata än en grupp vita.
Jag har frågat mig varför och svaret är ganska enkelt, alla mina kunskaper pekar på att svarta människor begår brott oftare än vita.
Anledningarna till detta vill jag inte spekulera i (jag anser att den största om inte enda faktorn är att de oftare tillhör den socioekonomiska underklassen) och jag vill inte heller yrka på att vi här i tråden undersöker vilka sätt som skulle förbättra dessa generella faktorer eller ens om de går att förbättra.
För trådens skull är dessa faktorer oföränderliga.
Så länge de består så kommer den svartes generella status alltid att vara under min som vit man i Sverige, undantaget vissa omständigheter/tillfällen.
Kvinnor bör inte jämställas män då kvinnor som varelser är annorlunda män som varelser.
Kvinnor är generellt överlägsna inom vissa områden och underlägsna inom andra. Generellt har båda könen lite olika syn på olika saker (vilket tydligt går att bevisa vad gäller olika trendmätningar) och detta gör att båda generellt behövs och att det förmodligen är en god idé att involvera båda gruppering i det mesta vi gör istället för att ha en så hård segregering som vi har på vissa platser.
Men inte för att vi är jämställda, då hade det inte spelat en roll, utan just för att vi är olika.
Mina fördomar bygger på (efter ett kvarts liv av erfarenheter) på vad jag anser är dessa generella faktorer och det är med hjälp av mina fördomar som jag kan ta klokare beslut om saker som inte är helt kända för mig. Detta gäller inte bara oföränderliga adjektiv som kan appliceras på människor utan ocskå föränderliga sådana så som klädstil och socialt beteende.
Samma livserfarenhet har också gjort att jag förstått hur fel jag kan ha om människor och hur olika individer kan vara sin grupp. Vilket är ocskå en av anledningarna till att jag finner de som endast "hänger" med sin grupp (ras, nationalitet, musiksmak, klädstil, ekonomisk klass, etc) utan att vidga vyerna som de kanske mest korkade och tråkiga som finns. Men även där finns undantag.
Så nej till jämställdhet!
(Men om jag får bestämma så gärna mycket mer jämlikhet som skulle se till att vissa omständigheter som många av mina fördomar bygger på skulle förändras).
Men det är inte det tjafs några av er kanske tror.
Jag har helt enkelt frågat mig själv vad anledningen till att jag ser på olika människor som jag ej känner intimt helt olika beroende på deras manér, ras, kön och så vidare.
Jag har då kommit fram till att det mesta är logiskt och mynnar utifrån generella faktorer.
Exempelvis blir jag mer orolig om jag ser en grupp svarta ute på en mörk gata än en grupp vita.
Jag har frågat mig varför och svaret är ganska enkelt, alla mina kunskaper pekar på att svarta människor begår brott oftare än vita.
Anledningarna till detta vill jag inte spekulera i (jag anser att den största om inte enda faktorn är att de oftare tillhör den socioekonomiska underklassen) och jag vill inte heller yrka på att vi här i tråden undersöker vilka sätt som skulle förbättra dessa generella faktorer eller ens om de går att förbättra.
För trådens skull är dessa faktorer oföränderliga.
Så länge de består så kommer den svartes generella status alltid att vara under min som vit man i Sverige, undantaget vissa omständigheter/tillfällen.
Kvinnor bör inte jämställas män då kvinnor som varelser är annorlunda män som varelser.
Kvinnor är generellt överlägsna inom vissa områden och underlägsna inom andra. Generellt har båda könen lite olika syn på olika saker (vilket tydligt går att bevisa vad gäller olika trendmätningar) och detta gör att båda generellt behövs och att det förmodligen är en god idé att involvera båda gruppering i det mesta vi gör istället för att ha en så hård segregering som vi har på vissa platser.
Men inte för att vi är jämställda, då hade det inte spelat en roll, utan just för att vi är olika.
Mina fördomar bygger på (efter ett kvarts liv av erfarenheter) på vad jag anser är dessa generella faktorer och det är med hjälp av mina fördomar som jag kan ta klokare beslut om saker som inte är helt kända för mig. Detta gäller inte bara oföränderliga adjektiv som kan appliceras på människor utan ocskå föränderliga sådana så som klädstil och socialt beteende.
Samma livserfarenhet har också gjort att jag förstått hur fel jag kan ha om människor och hur olika individer kan vara sin grupp. Vilket är ocskå en av anledningarna till att jag finner de som endast "hänger" med sin grupp (ras, nationalitet, musiksmak, klädstil, ekonomisk klass, etc) utan att vidga vyerna som de kanske mest korkade och tråkiga som finns. Men även där finns undantag.
Så nej till jämställdhet!
(Men om jag får bestämma så gärna mycket mer jämlikhet som skulle se till att vissa omständigheter som många av mina fördomar bygger på skulle förändras).