Runor och dess användning.

Så, jag läste lite om runor och hur man använder dem. Den den yngre futhark, som jag förstår att vi har använt oss av i Norden innehåller inte vissa ljud som jag förstår det. T.ex. "E" finns inte, så hur skulle man gå tillväga idag om man ville skriva runan för "E"?
En annan grej, som vi använder idag (i alfabetisk skrift) är dubbla konsonanter. Så om man skulle skriva ett ord i runskrift med dubbla konsonanter, är de då felaktigt? D.v.s. ska man enbart skriva en konsonant (i runskrift) även fast ordet innehåller två när man använder alfabetet (t.ex: "dubbel", "annan", "skulle" o.s.v)?

Runan i används för i, e och ä. Se Sverges runinskrifter:

http://runeberg.org/runor/0084.html

Ja, runskriften är i regel extremt "ekonomisk". Inte endast inom ord, utan även över ordgränsen nöjde man sig gärna med en enkel konsonant. "kuþialbihansalukuþsmuþir" skall alltså läsas guþ (h)ialpi hans sal uk guþs muþir (Gud hjälpe hans själ och Guds moder).

Har den äldre futharken ingen förekomst i Sverige? Eller är det enbart den yngre varianten? Såg nämligen en runa som ser ut som stora "M" som skulle föreställa "E". Men det vore således helt fel om den skulle användas i nordiska runskrifter?

Det finns några inskrifter med den äldre runraden. Mest känd är nog Björketorpsstenen, men även Rökstenen och Sparlösastenen har en del runor av äldre typ.

Ja, det hade vart fel eftersom att den inte användes då.