Vilka kluvna element kan skapa en bomb?

Det finns en del som har uppmärksammat den vattenfyllda pansarvagnen även på andra forum på nätet vad jag sett.
Artikeln skrevs tydligen för iaf 50 år sedan minst. Pravda är ingen "Ding Ding värld", det var ett statskontrollerat medieorgan. Artikeln är väldigt detaljerad och ingående, långt ifrån det i tid motsvarande amerikanska exemplet "Popular Science" (som bara i förbifarten nämnde "patron-nukes" som framtidsvapen) på 10 rader.
Under tiden den artikeln skrevs hade Sovjet redan visat hur experimentellt framstående de var på bombtillverkning. När USA byggde en vätebomb som var av industriell megastorlek, så fick ryssarna in sin egen motsvarighet i ett flygplan. Och snart byggde de Tsarbomben, samtidigt som USA räknade fel och höll på att förinta sin egen bombpersonal.

Dvs Sovjets kapacitet var i det läget inget som de behövde ljuga om. De hade för hela världen bevisat vad de kunde.
Så varför skriva en ljugartikel om 7,62 mm:s mininukes?
Det samtida - teoretiska - Operation Daedalus och - Orion hanterade motsvarande frågor.
Dvs det som USA spekulerat i har Sovjet visat att de klarade på riktigt.

Frågan är varför Sovjet ville att omvärlden (USA) skulle tro på en lögn att de hade tagit fram ett tämligen värdelöst vapen? Artikeln själv är ju tydlig med hur praktiskt oanvändbart och meningslöst vapnet är. Bara 3 kulor kunde skjutas, bara ett hus kunde raseras. Själva geväret kunde bara vara laddat i 30 minuter, dvs kulorna var tvungna att förvaras i ett större fryshus.

I propagandasyfte förlorade Sovjet på den artikeln. De brukade ju använda sig av Pravda för att visa hur starka de var, framhävda sin styrka, sin vapenmakt. Men den artikeln, och det vapnet hade ingen skrämselverkan alls, och vapnet i sig hade vare sig taktisk eller strategisk betydelse.

Du hade inte ens läst artikeln säger du?? Men du måste väl ändå läsa något du planerar kritisera?

Det spelar ingen roll hur trovärdig Pravda var eller inte, fysiken fungerar helt enkelt inte! Nu sitter jag med bara telefonen att skriva på så det är svårt med längre utläggningar, men fundera lite på kriticitet och spontan fission. Fundera på sensorer, tidsskalor och initiering. Och nej, SU låg inte före USA i den tidiga kv-kapplöpningen.

Var får du allt ifrån? Orsaken till att Sovjets tidiga ICBM var så mycket större än USA:s var att Sovjet inte hade lärt sig att göra kärnvapnen mindre rent mått- och viktmässigt. USA lågt långt före Sovjet vad gäller miniatyrisering på den tiden vilket inte är så konstigt då USA hade några års försprång i utvecklingen. (Ryssarnas av nöden stora ICBM gav å andra sidan dem ett försprång i rymdkapplöpningen.)

Provsprängningen Castle Bravo blev mycket kraftigare än beräknat, det var den första bomben i sitt slag och även ryssarna hade sin beskärda del av oberäkneliga provsprängningar.

Den kritiska massan för en ren sfär av Californium-252 är 2,73kg.
Det går förstås att uppnå kritikalitet med mindre av det fissila materialet (t.ex. utblandat i vatten och omringat av neutronreflektorer) men definitivt inte med mindre massa totalt sett och kritikalitet i sig är långt ifrån nog för att bygga ett vapen.
En spränganordning som de som används för att trycka ihop en kärna av plutonium i konventionella kärnvapen måste vara både kraftfull och samtidigt ha extremt hög precision. Elektroniken som styr den måste vara felfri. (Plutonium-239 är dock långt mycket mer medgörligt än Californium-252 i alla relevanta avseenden för vapenproduktion.) Detta tar en hel del utrymme och bidrar med betydligt större massa än enbart det fissila ämnet självt för den här typen av kärnvapen.

Californium-252 är dessutom en spontant fissionerande neutronkälla och i de mängder som skulle krävas för att göra ett kärnvapen av det så skulle det vara en mycket kraftig sådan som därmed omgående skulle leva rövare med den nödvändiga elektroniken.

Tl;dr: Att över huvud taget bygga ett kärnvapen av Californium-252 skulle vara oerhört dyrt och jobbigt och att göra det i storleken av ~ ett AA-batteri skulle vara fullständigt omöjligt.

Amerikanerna blev väldigt imponerade av den första ryska vätebomben. Just pga sin storlek, att den var ett riktigt vapen, att den var flygburen, praktiskt användbar - och alltså inte bara ett fysikexperiment som amerikanernas version.
Sacharov var ett stort bombgeni, det finns det inga anledningar att betvivla. Oavsett ideologi.

Och Castle Bravo var inte den första vätebomben som du skriver.
Den första var experimentbomben Ivy Mike.
https://upload.wikimedia.org/wikiped...age_device.jpg

Inte riktig ett användbart vapen.
Ryssarnas motsvarighet var först experimentet Joe 4, och senare tvåstegsbomben RDS-34, som nte bara, som du skriver, misslyckades med att få till en kontrollerad explosion, utan forskarna var väl medvetna om det och förminskade istälelt aktivt smällen: "RDS-37 was the Soviet Union's first two-stage hydrogen bomb, first tested on November 22, 1955. The weapon had a nominal yield of approximately 3 megatons. It was scaled down to 1.6 megatons for the live test."
https://en.wikipedia.org/wiki/Joe_4
https://en.wikipedia.org/wiki/RDS-37

Och det var som sagt världens allra första taktiskt användbara vätebomb. Precis som ryssarna var först med att få kärnvapen små nog till att ändra det strategiska förhållandet (raketburen istället för flygburen), så var det också ryssarna som var först med att få vätebomber praktiskt användbara - alltså små nog att kunna fraktas med flygplan.

Även Tsar Bomba var "liten nog" att vara flygburen, och Sacharov förminskade sprängkraften från de ursprungligen planerade 100 MT till de 50 den resulterade i. Pga nedfallsrisken.

Jag säger inte att Pravdaartikeln måste ha rätt i dessa 7,66 mms atombomberna.
Men jag säger att du har fel när du påstår att ryssarna inte hade tillräckligt med kunskap för att dels göra mindre bomber än amerikanerna, och dels göra kraftfullare bomber än amerikanerna.
I dessa fall var ryssarna faktiskt före ryssarna. Liksom ryssarna var före amerikanerna länge inom raketforskningen. Jag tycker inte det är riktigt rättvis av dig att syssla med historierevisionism på det sätt du gör bara för att du inte gillar "kommunism." Glöm inte att Sacharov fick Nobelpriset för sitt arbete mot atombomber och atombombstestning, dvs han kom att ändra sig efter Tsarbomben.

Så du frågar var jag får allt från.
Jag hade kunnat fråga dig samma sak.

Energi frigörs då bindingsenergin per nukleon ökar. Detta är grundpelaren bakom all kärnkraft.

http://www4.uwsp.edu/physastr/kmenni...0.f.01.mod.gif

Som redan sagts, fast lite mer kortfattat: Det finns massor av isotoper som det skulle gå att göra bomber av. Men idén med en bomb, förutom att säga pang, är att den ska vara stabil tills den används, och möjlig att lagra en längre tid. Dessutom till en godtagbar kostnad. Alltså är utbudet av möjliga isotoper starkt begränsat, i första hand till uran och plutonium.

Jo, det är ju det som vi förstår.

Men jag funderade på vilka gränser som finns.
Om vi alltså glömmer bort sånt som tex kostnad och praktiskt hanterbara mängder etc.
Alltså oavsett hur stora mängder av något element som än behövs osv.

Hade det då gått att göra en bomb av typ vilket elelement som helst?
Eller är det bara de element på periodiska tavlan som går förbi uran? Är uran med andra ord själva gränsen?
Eller fortsätter det "neråt"?
Går det att göra en "neon-bomb" då alltså?

Går et att göra en "guld-bomb"?

Fråga 2.
Hur är det med alla dessa nyupptäckta element? De som bara kan existera i ett ögonblick.
De borde väl pga sin instabilitet vara perfekta för sådana bomber, eller?
Dvs om det i själva bomben finns en apparat som skapar elementet, och just i det ögonblick då det framställs, så sätter man igång bomben.
Hade det gått, och hade det blivit någon särskilt slags bomb, mer eller mindre kraftfull än "vanliga" atombomber/vätebomber?

För att vara klyvbar (om kedjereaktion ska uppstå) måste isotopen ha ett hyfsat stort överskott på neutroner. Isotoper med låga atomnummer och stort neutronöverskott är instabila och spontansönderfaller alldeles för fort.

Med tanke på dagens avancemang inom nanoteknologi så borde väl nån skum hemlig miltärt vapenlabb kunna tillverka en "atombombskula"? Iaf i teorin, med tanke på den oerhörda precisionen vi kan komponera olika lager av materia och styra atomer nu för tiden? Blev impad av att dom lyckats kapsla in och hålla en uraniumatom stabil och oreaktiv i ett säker hölje av molekyler. Och det är ändå vad några enstaka kemister lyckats med utan en enda tanke på vapentillverkning.

Det korta svaret är nej och längre varianter på svaret återfinner du tidigare i tråden.

Nej, instabiliteten innebär att de sönderfaller radioaktivt i form av att avge alfa- och betapartiklar och neutroner. Energin som frigörs vid sönderfall är bara bråkdelar av vad som frigörs vid en verklig klyvning och går otroligt mycket långsammare. Även om det också kan vara väldigt fort...

Det finns även ämnen där spontan kärnklyvning kan inträffa. Men det är ju inget man vill ha i en bomb. Man vill ju att klyvningen ska starta kontrollerat.