Om svenskan hade fört en språkpolitik jämförbar med isländskan

Tycker ni att det skulle vara bra om svenskan hade fört en språkpolitik jämförbar med isländskan? Att man ta bort de flesta lånorden och ersätter dessa med egna svenska ord? Bemärk att det fortfarande finns lånord i isländskan: bl.a. kirkja, bréf, kaupa och kaffi.

Jag talar inte bara om engelska lånord som bör tas bort men också lånord från andra språk, i synnerhet lågtyska. Den lågtyska lånen är av väldig omfattning; inte bara substantiv (språk, stövel, tallrik) och verb (fråga, bli, spela) lånades in, till och med prefix (be-, för-, und-), suffix (-het, -eri, -inna), pronomen (sådan, hurdan) och adverb (dock, ganska, möjligen, nämligen) kommer från detta språk.

För ett år sen har jag faktiskt skrivit om det här ämnet för mitt Bachelor slutuppsats (Jag studerade Skandinaviska språk och kulturer). Där har jag bland annat samlat olika sorters tidningsartiklar, tagit bort alla lånord och ersatte dem med svenska ord; man får alltså tidningsartiklar som bara existerar ur svenska inhemska ord. Några åtgärder som jag behandlar i slutuppsatsen:

1) Använda svenska synonymer, t.ex. inflytande i st.f. makt; heder i st.f. ära; möte i st.f. konferens; motståndare i st.f. rival.

2) Använda ord som har kommit ur bruk (eller fortfarande används men känns ålderdomliga), t.ex. vite i st.f. straff; spörja i st.f. fråga; (tunga)mål i st.f. språk; eldhus i st.f. kök.

3) Använda gamla svenksa ord som har kommit ur bruk och ge dem en ny betydelse, t.ex. alstring i st.f. industri (betydde 'produktion').

4) Bygga nya ord (så kallade neologismer), t.ex. synkast i st.f. television (efter isl. sjónvarp); frälslynd i st.f. liberal (efter isl. frjálslyndur); regnskärm i st.f. paraply (efter ty. Regnskärm), väderkännare i st.f. meteorolog (efter isl. veðurfræðingur).

5) Omskriving av begreppet, t.ex. klappa händerna i st.f. applådera; de baltiska länderna i st.f. Baltikum; tillvinna sig i st.f. erövra; illvilligt beteende i st.f. aggression.

6) Använda svensk stavning (framförallt med geografiska namn), t.ex. Vastington i st.f. Washinton (jfr lat. Vasingtonia och lett. Vašingtona); Vankuver i st.f. Vancouver (jfr fris. Fankoever och azer. Vankuver).

Så vad är ert åsikt om det här?

Vårt språk måste vara levande och ta emot influenser utifrån. Annars blir det ju helt mossigt.

Varför det? Isländskan klarar sig utmärkt. Isländskan behöver inte en massa tyska, franska, engelska, latin och grekiska och ännu fler språk utan klarar sig utmärkt på egen hand.

Hur Island hanterar sin isländska skiter jag fullständigt i. För mig är Island totalt oviktigt faktiskt. Men det är viktigt att vårt språk är levande.

Det hade ju varit fint ur någon sorts estetisk aspekt. Men frågan är om det är möjligt eller ens önskvärt att utöva ett sådant inflytande på politisk väg. Det är nog rimligare att låta språkförändringar ske spontant.
Island är en liten och isolerad plats med särskilda förutsättningar.

Visst kan du skita i den isländska språkpolitiken men det ändrar ju inget vid det faktum att isländskan är beviset att det är möjligt att hålla språket levande utan utländsk inflytande. Därför tror jag att det är också möjligt för svenskan att samtidig hålla språket rent och förbli levande.

Jag är förresten inte rädd att språket kommer att dö ut, jag tycker bara att det är fult att använda ord med olika sorters ursprung i ett språk. Varför använda ord som designer, konversation, party eller bira när det redan finns lämpliga svenska ord för dem: formgivare, samtal, fest (eller kanske bättre, högtid) resp. öl?!

Ett språk är levande om det talas av levande personer som deras modersmål, det är inte levande för att det tar in främmande ord. De gamla grekerna föraktade alla främmande språk, som bekant (hoppas jag).

Det är ju inte som att Sverige är ett betydelsefullt land på något sätt. Det skulle fungera mycket bra här också men kommer inte att ske dels av ovilja och dels för att lånorden redan har tagit över så enormt.

Ja och se hur det gick för dem.

Intressant tråd. Kommer följa den.

Jag ställer mig på den konservativa sidan av språkdebatten, och tror att det i ett lands identitet kan finnas värde i att inte bara "sno" ord utifrån, utan att skapa egna baserat på den egna språkkulturen.

Finns väl en del dialekter (eller ska man kalla dem språk?) som är konservativa, t.ex. älvdalska som ligger närmare isländska än rikssvenska.

Fast inte därför utan för att de var militärt underlägsna romarna. Grekiskan var faktiskt den romerska överklassens språk.