Citat:
Blir 2a på bollen här.
Jo, det gör - vi.
För att ta lilla landet lagom Sverige som ett litet lagom exempel i din lagom lilla stora tankessfär:
Viltstammen kan inte reglera sig själv, jägare a.k.a viltvårdare behövs för att upprätthålla vardera art på en så pass rimlig populationsnivå att dessa kan fortsätta att leva i symbios med varandra - etologi.
Det finns stora ekonomiska aktörer som medelst NVV (Naturvårdsverket) och Länsstyrelsen bepliktigar att det skall finnas ordentlig viltvård - för detta så behövs det jägare att utföra viltvården.
Vissa djurarter såsom vildsvin är en - enorm - pålastning för naturen i sig självt, för grödor, för andra djurarter och för samhället som helhet, då dessa egentligen inte hör hemma i dagens Sverige... det rymde några vildsvin i södra Sverige för något decennium sedan - nu har vildsvinsstammen förökat sig som gnagare (vilket de är, rent biologiskt sett) - vilket betyder att några få förrymda grisar nu har exploderat rent populationsmässigt.
Återigen tar jag vildsvinen som exempel:
De äter allt, i princip bokstavligt talat allt.
Detta kostar skogsindustri, jordbruksindustri & därmed i slutändan alla medborgare - (samhället helt enkelt) - väldigt väldigt mycket pengar - samt att andra arter som egentligen hör hemma i sin ekologiska nisch blir lidande (läs: utrotas).
Trots att vi är runt en halv miljon jägare i Sverige - så har vi problem med att få ned vildsvinsstammen till en ekologiskt & ekonomiskt rimlig nivå - just för att de förökar sig som gnagare.
Andra arter då? Ögonen rullar i skallen på dig?
Räv:
En frisk räv antas riva (läs: ha ihjäl) uppåt 9 av 10 rådjurskid (läs: rådjursungar) enligt studier.
9/10 = 90%.
Genom att hålla rävstammen på en enligt NVV rimlig nivå - så rivs inte lika många kid.
Schysst va?
Älg:
Då älgpopulationen var absurt stor under 70-talet så förekom det mycket fler viltolyckor med dödlig utgång - innan Stat/NVV/Länsstyrelsen & jägare, fick ner älgstammen på en rimlig nivå.
Nu är det mycket färre viltolyckor - jämnt överlag, men främst vad det gäller älg efter som dessa är stora fyrfotingar.
Låter helt ok va? Du är med mig än så länge? Bra.
Kanadagäss:
Jag - måste - hålla efter (läs: skjuta) x antal kanadagäss per år pga sanitära (o)angelägenheter.
Gör jag det inte, så kan inte alla stadsbor bada på kommunens badplats i närheten där jag bor.
(Ett år struntade jag i att hålla efter gässen, och badgästerna/folk badade bokstavligen talat i skit... helt ohållbart. Och jo man kan skratta åt det i efterhand men just DÅ så var det inte kul att vara "Svarte Petter" som inte gjort sin plikt
)
Kortfattat:
Utan att ta upp just, precis, alla arter i den svenska faunan och dissekera denna diskussion in i molekyler - så säger jag att man nu för tiden har greppat det här med viltvård, populationsnivåer, ekologi, etologi, miljö, osv... på ett sunt förhållningssätt, med forskning och statistik som underlag snarare än känslor, vidskepelse och flum.
Som jägare finner jag iiiingen njutning i att ha ihjäl djur per definition, inte ö.h.t.
Jag gillar djur, tycker de är fina.
Därför så känner jag inga större samvetskval om jag knäpper en räv - för då vet jag att det till vintern finns x antal många fler ungrådjur att titta på, att fodra (läs: mata) och att ha på min mark... det är mysigt att ha rådjur som lallar omkring på gräsmattan utanför fönstret om morgnarna.
Jakt är ett mångsidigt begrepp... en mångsidig levnadsstil.
Å ena sidan har man hand om ett skötselområde, exempelvis sin mark, för att fodra rådjur som är fina varelser (enligt mig) - å andra sidan så händer det någon gång emellanåt att jag får korn på, kanske ett av rådjuren som jag matat under åratal, och att det rådjuret hamnar på min macka.
Å ena sidan så - måste - jag hålla efter (läs: skjuta av) en viss kvot vildsvin per år - för att inte hela mitt skötselområde skall "fuckas upp".. som kidsen säger... för mig själv eller de andra djurarterna som bor där.
Vill jag jaga vildsvin, är det kul att ha det tvånget över sig? Inte alls, usch... har bättre saker att lägga den tiden på - MEN - jag måste.
Födan då?
Många av mina vänner, som inte har en egen - med svenska mått - fattig familj om 5 personer som jag själv, behöver inte jaga för att få i sig kött.
Min familj äter kött, det går åt en hel del och det kostar saaatan i affären jämfört med vad jag per tu man hand kan frambringa - dessutom smakar det mycket bättre, och känns mer etiskt korrekt att äta kvarlevor av ett djur som sprungit fritt från dag 1 tills det small från min bössa.
(Ni som vet hur köttindustrin ser ut, "köpe-kött", ni skulle förstå).
Vi hade inte kunnat äta kött om jag inte hade möjlighet att jaga - så är det, no joke.
Några kilo köpe-kött är uppätet på nolltid i min familj, och plånboken blir platt väldigt fort.
Det är jag det, en av cirka 500.000 jägare här i Sverige...
Vad gäller pappskallen till tandläkare som sköt ihjäl lejonet:
Inte jordens undergång direkt, men helt onödigt - och jag betvivlar att om man lägger ut $55.000 för att få spika upp ett lejonskinn på väggen - så är man inte bekymrad över huruvida familjen får ordentligt med mat på bordet.
Men som jag skrivit, det här med troféjakt och vanlig jakt är två helt olika saker...
/b
Jo, det gör - vi.
För att ta lilla landet lagom Sverige som ett litet lagom exempel i din lagom lilla stora tankessfär:
Viltstammen kan inte reglera sig själv, jägare a.k.a viltvårdare behövs för att upprätthålla vardera art på en så pass rimlig populationsnivå att dessa kan fortsätta att leva i symbios med varandra - etologi.
Det finns stora ekonomiska aktörer som medelst NVV (Naturvårdsverket) och Länsstyrelsen bepliktigar att det skall finnas ordentlig viltvård - för detta så behövs det jägare att utföra viltvården.
Vissa djurarter såsom vildsvin är en - enorm - pålastning för naturen i sig självt, för grödor, för andra djurarter och för samhället som helhet, då dessa egentligen inte hör hemma i dagens Sverige... det rymde några vildsvin i södra Sverige för något decennium sedan - nu har vildsvinsstammen förökat sig som gnagare (vilket de är, rent biologiskt sett) - vilket betyder att några få förrymda grisar nu har exploderat rent populationsmässigt.
Återigen tar jag vildsvinen som exempel:
De äter allt, i princip bokstavligt talat allt.
Detta kostar skogsindustri, jordbruksindustri & därmed i slutändan alla medborgare - (samhället helt enkelt) - väldigt väldigt mycket pengar - samt att andra arter som egentligen hör hemma i sin ekologiska nisch blir lidande (läs: utrotas).
Trots att vi är runt en halv miljon jägare i Sverige - så har vi problem med att få ned vildsvinsstammen till en ekologiskt & ekonomiskt rimlig nivå - just för att de förökar sig som gnagare.
Andra arter då? Ögonen rullar i skallen på dig?
Räv:
En frisk räv antas riva (läs: ha ihjäl) uppåt 9 av 10 rådjurskid (läs: rådjursungar) enligt studier.
9/10 = 90%.
Genom att hålla rävstammen på en enligt NVV rimlig nivå - så rivs inte lika många kid.
Schysst va?
Älg:
Då älgpopulationen var absurt stor under 70-talet så förekom det mycket fler viltolyckor med dödlig utgång - innan Stat/NVV/Länsstyrelsen & jägare, fick ner älgstammen på en rimlig nivå.
Nu är det mycket färre viltolyckor - jämnt överlag, men främst vad det gäller älg efter som dessa är stora fyrfotingar.
Låter helt ok va? Du är med mig än så länge? Bra.
Kanadagäss:
Jag - måste - hålla efter (läs: skjuta) x antal kanadagäss per år pga sanitära (o)angelägenheter.
Gör jag det inte, så kan inte alla stadsbor bada på kommunens badplats i närheten där jag bor.
(Ett år struntade jag i att hålla efter gässen, och badgästerna/folk badade bokstavligen talat i skit... helt ohållbart. Och jo man kan skratta åt det i efterhand men just DÅ så var det inte kul att vara "Svarte Petter" som inte gjort sin plikt
)Kortfattat:
Utan att ta upp just, precis, alla arter i den svenska faunan och dissekera denna diskussion in i molekyler - så säger jag att man nu för tiden har greppat det här med viltvård, populationsnivåer, ekologi, etologi, miljö, osv... på ett sunt förhållningssätt, med forskning och statistik som underlag snarare än känslor, vidskepelse och flum.
Som jägare finner jag iiiingen njutning i att ha ihjäl djur per definition, inte ö.h.t.
Jag gillar djur, tycker de är fina.
Därför så känner jag inga större samvetskval om jag knäpper en räv - för då vet jag att det till vintern finns x antal många fler ungrådjur att titta på, att fodra (läs: mata) och att ha på min mark... det är mysigt att ha rådjur som lallar omkring på gräsmattan utanför fönstret om morgnarna.
Jakt är ett mångsidigt begrepp... en mångsidig levnadsstil.
Å ena sidan har man hand om ett skötselområde, exempelvis sin mark, för att fodra rådjur som är fina varelser (enligt mig) - å andra sidan så händer det någon gång emellanåt att jag får korn på, kanske ett av rådjuren som jag matat under åratal, och att det rådjuret hamnar på min macka.
Å ena sidan så - måste - jag hålla efter (läs: skjuta av) en viss kvot vildsvin per år - för att inte hela mitt skötselområde skall "fuckas upp".. som kidsen säger... för mig själv eller de andra djurarterna som bor där.
Vill jag jaga vildsvin, är det kul att ha det tvånget över sig? Inte alls, usch... har bättre saker att lägga den tiden på - MEN - jag måste.
Födan då?
Många av mina vänner, som inte har en egen - med svenska mått - fattig familj om 5 personer som jag själv, behöver inte jaga för att få i sig kött.
Min familj äter kött, det går åt en hel del och det kostar saaatan i affären jämfört med vad jag per tu man hand kan frambringa - dessutom smakar det mycket bättre, och känns mer etiskt korrekt att äta kvarlevor av ett djur som sprungit fritt från dag 1 tills det small från min bössa.
(Ni som vet hur köttindustrin ser ut, "köpe-kött", ni skulle förstå).
Vi hade inte kunnat äta kött om jag inte hade möjlighet att jaga - så är det, no joke.
Några kilo köpe-kött är uppätet på nolltid i min familj, och plånboken blir platt väldigt fort.
Det är jag det, en av cirka 500.000 jägare här i Sverige...
Vad gäller pappskallen till tandläkare som sköt ihjäl lejonet:
Inte jordens undergång direkt, men helt onödigt - och jag betvivlar att om man lägger ut $55.000 för att få spika upp ett lejonskinn på väggen - så är man inte bekymrad över huruvida familjen får ordentligt med mat på bordet.
Men som jag skrivit, det här med troféjakt och vanlig jakt är två helt olika saker...
/b
Nja, vildsvinen förökar sig inte som gnagare. De får en eller 2 kullar om året. En del av dessa stukar såklart under, och då speciellt under kalla vintrar. Att populationen vuxit kraftigt beror på att jägare inte uppskattar jakten. Många av "våra" jägare är inte sk viltvårdare utan ser det mer som en hobby och väljer det de finner nöje i. Hade fler jägare slutat hyckla och börja göra lite nytta hade vildsvinen inte varit något problem, vilket de tyvärr är.
