4-AcO-DMT; Ett virrvarr av fåglar

Substans: 4-AcO-DMT
Dos: ~30 mg
Ålder: 20
Kön: Man
Vikt: 75kg
Tid: Ungefär 6 timmar

Värt att nämna är att detta gjordes på så gott som tom mage

Inledning
Jag hade precis fått hem två påsar 4-AcO-DMT à 50mg styck från PS.
Min bekante, H, var bara och hälsade på (vilket hon gjorde ganska ofta dåförtiden) och agerade gladeligen försökskanin.
Detta var även hennes första hallucinogen ö.h.t, och jag vet vet själv hur det känns att komma iväg en liten smula och sedan bli besviken över att det inte är någon större mening att ta mer när det väl börjar gå över, så jag hällde upp en av påsarna på min nyinköpta våg och... men vad i helvete??!
0,000 gram???

"Kanske behövs lite extra vikt i början som med förra vågen" tänker jag, häller tillbaka pulvret i påsen och startar om vågen.
Lägger på en pappersbit som visar någonstans runt 0,200 gram och häller därefter på pulvret på pappersbiten, men siffrorna rör sig icke.
Jaja, där får man för att man köper en skitvåg...

Min nya metod blir då som på den gamla, inte så goda, tiden.
Hela påsen ut på ett A4 och delade upp dessa 50mg i två lika stora högar... ja åtminstone så lika som de kan bli med ej kinesiska ögonmått.
Sedan på ren känn så krafsar jag över en smula, ungefär en femtedel skulle jag tro, från en av högarna till den andra och häller ner den kvarstående mindre högen i ett shotglas.
Om det verkligen var 50mg i påsen så kan jag ganska ärligt hävda att det blev nära 20mg för henne.
Pulvret blandas med vatten tills det är helt upplöst och sedan är det botten upp för henne.

Hon hade tydligen en väldigt givande tirpp, men det verkade stanna mest vid att allt såg otroligt vackert ut och sken lite extra.
Trodde faktiskt att det skulle ta lite hårdare på henne efter alla tripprapporter jag läst och med hennes späda vikt på knappa 50kg i åtanke.

Efter ungefär fyra timmar när det börjar vara hyfsat över för henne blir jag så fruktansvärt sugen att jag inte längre kan bärga mig.
Skulle egentligen trippa följande dag med min flickvän, men hon fick sällskap av en annan vän så det gick bra ändå.

Förberedelse

T - 0:05
Dagen är kommen!

Himlarna öppnar sig, ty för första gången på vad känns som en evighet har jag möjligheten att trippa igen!
Intet ont anande häller jag resterande 30mg i ett nytt shotglas, fyller ziplocken med vatten, skakar lite och häller ut det i shotglaset (man kan aldrig vara för sparsam så säg).
Jag blandar innehållet med min spetsiga favoritpincett, huvudsakligen avsedd för att klia mig i öronen.
Självklart är den noggrannt avsköljd, dock inte av sanitära skäl utan för det rent estitiska i proceduren.

T + 0:00
Häller i mig shotten med gott mod och inser snabbt att det ändå inte gjort något om det varit lite öronvax på pincetten.
Smakade beskt och kemiskt, dock inte i närheten av att suga på TT:s speciallappar i en timme vilket kändes som att gurgla kemikalie X.
Det här var alltså ganska snällt, men ändå äckligt nog. Kanske lite som att suga på en alvedonsmula.

Därefter går jag raka vägen till teverummet, sätter mig i en av fåtöljerna och inser att jag inte tänkt på vad jag ska göra under uppgången.
Ska jag spela Super Smash Bros?
Njäe, för våldsamt.
Ska jag spela Mario Kart?
Näeh, då blir jag bara bitter när jag förlorar p.g.a oväntade OEVs eller något.

Sätter mig vid spotify en snabbis och kikar igenom min psylista.
Räcker 20 låtar månntro?
Äh, spåren är ganska långa och i nödfall så får jag väl sätta igång randomspår av Blackmill.
Därefter sätter jag mig bara i fåtöljen och pratar med H om hennes tripp, typ hur uppgången kändes och liknande.

T + 0:10
Jag börjar känna mig lite tung. Det här kan ju omöjligen vara effekterna som redan smyger sig på.
Sist jag tog svamp tog det gott och väl över en timme innan något började hända, och det här var väl i princip samma sak...?
Fast jag har ju inte ätit.
Och magen slipper mala ner en massa svampjox...
Jaja, den som väntar får se.
Rörde sig precis tavlan?

T + 0:15
Jag börjar känna mig som en stor mjuk sten, redo att sjunka in i fåtöljen precis när som helst.
Hela den kroppsliga känslan tillsammans med insikten att jag förmodligen ser smått förståndshandikappad ut får mig att helt enkelt asgarva säkert tre minuter i sträck.
Mina bakgrundsbilder på datorn börjar se lite extra spektakulära ut, men jag har fullt sjå att känna känslan av min helstenade kropp och orkar inte lägga större vikt vid dessa.

T + 0:20
Nu börjar det hända grejer.
Jag har vant mig vid känslan att vara en smått ledlös köttkloss och börjar knata ikring.
När jag ställer mig upp känns det i princip som att vara måttligt till jättestenad på cannabis fast utan rödspränga kinesögon och lite klarare sinne.
Jag går till spegeln i hallen och kikar efter om jag törs titta på mig själv den här gången.
Till en början var det precis som jag befarade, jag såg en smula efterbliven ut.
Bättre blev det kanske inte av att jag gick runt i neonlysande gula arbetsbrallor som vägarbetare har. Särskilt lysande då de var använda max tre gånger och aldrig sett skymten av olja eller lera.
De kanske inte var de bekvämaste eller diskretaste, men jag planerade inte att gå ut och det kändes ändå lite lustigt att vara en neonfärgad man som gick runt i sin bostad och petade och tittade på alla sina tillhörigheter.

Nu började det även vara ganska intressant att kika på mina bakgrundsbilder på datorn då de hux flux har blivit till glasögonfri 3D.

T + 0:40
Nu jävlar kommer det igång ordentligt tänkte jag.
Vardagsrummet fullkomligt lyste av färger och det kändes som att vandra runt i neonsoppa.
Ljusslingan jag har monterad under plattteven i kontinuerligt mjukt skiftande färger hjälpte definitivt till i det hela, men ack vad jag underskaddade vad som skulle komma.

Jag lägger mig i soffan och har för första gången någonsin påtagliga CEV:s.
Kanske är jag som aldrig blundat under tidigare trippar, men såvitt jag kan minnas hade jag knappt CEV:s ens på 90st torkade toppisar eller 6 lappar 25C NBOMe.
De består dock mest av hundratals ögon i cirkelformationer, alla riktade mot mig.
Jag börjar kunna urskilja fågelliknande ansikten. Exakt alla CEVs här är helt tvådimensionella och väldigt tecknade.

Min flickvän petar lite på mig och tycker att jag inte alls är lika rolig som H under sin tripp. Jag säger att jag bara vill kika på alla mönstren innanför ögonlocken en liten stund och hon börjar retas lite.
Nu i efterhand inser jag att hon liknade en lite irriterande animéskolflicka ganska mycket där.
"Onisaaaaaaaan, duärsåtråkigvarförärdusåtråkighittapånågotnågongån g dåååååååå..... desu...." var ungefär vad jag hörde.
Kanske är för att hon tittar väldigt mycket på animé...

Men allt eftersom tiden går så märker jag att mina OEVs blir allt kraftigare och kraftigare.
Efter bara några minuter så ser jag att någonting med hennes ansikte inte alls är likadant.
Jag börjar se hennes muskler i ansiktet, varje liten kontur och hennes lysande smilgropar.
Hon börjar skina som en psykedelisk ängel, men jag i mina trippade klumpiga ordalag sade till henne:
"Ditt skinn i ansiktet liksom... försvinner.".
Inser ganska snabbt att det där inte alls lät vackert, utan snarare som att hon höll på att ruttna som någon zombie. Får dock inte chans att förklara mig innan H börjar tjafsa om att jag håller på snea och se skinn som lossnar från folks ansikten.
Börjar ungefär nu tänka "Varför i hela helvete är jag ens kompis med henne? Alla andra i stan hatar henne för att hon är/var otrevlig, så varför säger inte jag ifrån?".
Jag låter gliringarna vänta till senare då jag helt klart fortfarande är på uppgång och inte vill hamna i någon deppneråtspiral mitt i allt.

Min flickvän sätter sig gränsle över mig för att få mig på bädde humör och jag ger henne en väldigt mjuk och omtänksam kram.
Jag blundar och kan ändå på något sätt se hela hennes kropp. Jag kände mig lite som Daredevil.
Jag öppnar mina ögon och ger henne en bamsekram. Till min stora förvåning kommer det ut ett stort rosa moln ur henne precis när jag kramar, typ som att jag skulle klivit på en rosa röksvamp i människostorlek.
Jag skrattar gott åt det hela och hon tycker jag är knäpp.

T + 1:30
Jag mår lite illa, så H och min flickvän övertygar mig om att vi kan gå ut och ta en cigg.
Jag vet att jag omöjligen kommer kunna röka då alla hallucinogener får cigg att smaka ruttet askfat för mig, men lite motsträvigt kommer jag ändå med ut åtminstone för att slippa sitta ensam inne med det som komma skall.
Väl ute på gräsmattan så börjar det precis att mulna till.
Här misstänker jag att peaken börjar, ty hela himlen och lövverket i den stora björken som bara för några sekunder sedan var vad det alltid brukar vara har plötsligt förvandlats till de stirrande tecknade fåglarna jag tidigare såg blundandes i soffan.
Blev ganska överväldigat av att se himlen fylld av tusentalt gigantiska totemfågelskepp och tänkte som alltid "kanske några bloss på en cigg hjälper så kan jag lugna ner mig". Icke sa nicke.
Det trycktes på ännu värre och jag blev så illamående att jag prompt behövde spy, och det blev på gräsmattan.

2:00
Efter det blev det lite lugnare, men jag ville in då jag dessutom började frysa trots tjocktröja och mössa.
Väl inne så sitter jag bara någon minut i fåtöljen och behöver sedan gå och lägga mig i den blinda tron att jag skulle få undkomma det hela lite, men än en gång hade jag ju så fel.
När jag lagt mig i sängen så blundar jag så klart och mina CEVs blir ännu kraftigare. Men fortfarande samma tecknade fågelansikten.
Jag inser då att det inte är någon mening att kämpa emot och ger mentalt klartecken till mina hallisar att ösa på med de bästa de har.
Till en börjar var det lite som att gubben som styr en merry go round vrider upp farten med några varv per minut. Det var lamt helt enkelt.
Men bara efter en minut eller så märker jag att stämningen blir mörkare och mörkare.
Jag känner nästan en demonisk entitet närma sig, men jag vet inte hur eller från vilket håll.
Ganska plötsligt så exploderar dessa ansikten ut till mer psykopatiskt betingade fågelansikten.
Typ det ansikte man inte vet om det avser bajsa i dina blomkrukor eller elda upp din familj först.
Jag bugade lite lagom mentalt och började ge mig på att försöka tolka hela kalabaliken på något sätt.
Det gick en smula åt helvete och jag börjar helt ärligt bli ganska skraj. Inte på det sättet att jag tror jag kommer få psykiska besvär av upplevelsen eller att jag kommer fastna i det, utan helt enkelt att det är jävligt skrämmande samtidigt som jag gett mig fan på att inte ge upp.

Plötsligt med ens kommer det.
Det känns som att jag haft insikten hela tiden men bara skitit i den. Kanske hade jag gjort det med vilje, jag visste inte riktigt.
Alla de där ansiktena som stirrade fördömande och illvilligt på mig var bara en manifestation av mitt eget självhat och min osäkerhet kring mina val.
Då hade jag plötsligt medlet för att kunna göra hela upplevelsen lite häftigare. Jag vände mig med ansiktet neråt i kudden för att dyka med huvudet först in i det hela. Kanske tolkade det lite väl bokstavligt, men det fungerade.
Jag började frammana min egen psykofågel som minsan skulle göra köttfärs av de andra. Denna best med fradgande gaddar och spretiga ögonbryn var dessutom i glänsande 3D, de nesliga tvådimensionella fåglarna skulle inte ha en chans mot denna.
Jag blir så inne i att beskåda mitt vidunder att jag börja sugas in i stämningen mer och mer.
Jag förväntar mig att hela världen när som helst kommer börja brusa likt game over i Slender eller liknande, och det gör det väl nästan.
Jag känner ett snabbt skitkraftigt brus i vänster öga samtidigt som ett kraftigt och snabbt pulserande ljus och hör ett korrelerande ljud från samma ställe. Kändes ungefär som att få en tazer i ögat fast utan någon smärta.
Det var minst sagt... uppiggande.

Efter att kampen mellan min fågel och de andra är över så firar vi med ett segervarv runt sängen. Jag tror att jag rent fysiskt ligger kvar, men jag är inte helt säker på det.
Still låg jag definitivt inte.
Det här tog ungefär två timmar, ty klockan var nu midnatt.

T + 4:00
Efter hela det så känns allting verkligen frid och fröjd.
Jag kan börja lattja med mer abstrakta CEV:s istället för samma konstanta påtvingade ögon/ansikten hela tiden. Det kändes som att jag låst upp trippens sandbox mode eller något.
Dock börjar effekterna avta rätt så mycket, så jag roar mig mest med att skicka surrande ljusklot från min näsa.
Jag blundar och kikar till hur det är med min icke namngivna fågel. Under den här korta tiden hade han blivit som en av mina bästa vänner, men nu började även han att bli till 2D. Vi kommunicerar, utan ord, att det var en väldigt givande upplevelse.
Jag känner att det är dags att ta farväl och börjar gråta lite då han hade hjälp mig genom den här upplevelsen och nu ska försvinna.
Det var som att se en god vän tyna bort men inte dö, utan istället handikappas och låsas in i ens egen hjärna utan något sätt för varandra att mötas igen. Åtminstone inte innan nästa tripp, men kanske inte ens då.
Blir t.om. lite tårögd bara jag tänker på det...

T + 6:00
Nu var allting borta.

Det var kolsvart i lägenheten och flickvännen sov i vardagsrummet.
Jag ville inte väcka henne, så jag satte mig ute och tog en cigarett.
Jag var utmattad och svettig, men ändå pigg.
Det kändes som att inget av det här någonsin hade hänt. Det hade det ju egentligen inte heller, åtminstone inte enligt någon annan.
Det kändes som att jag precis skjutit tusen män i ett krig och deras kroppar förvandlats till damm som bara försvunnit med allt annat.
Det var vindstilla och jag kände mig ensam.
Frukstansvärt ensam.

Dagen efter vaknade jag och mådde varken dåligt eller superbra.
Bara.... bra.
Väldigt lagomt bra.
Annars mår jag aldrig bra när jag vaknar, då känner jag mig mest som Niclas Wahlgren i början av VitaePro-reklamen.

Utvärdering
Det här var definitivt den kraftigaste trippen jag någonsin haft, utan tvekan.
Ända sedan trippen har jag inte haft några tvivel gällande vad jag borde göra. Visst har jag fallerat i mer vardagliga saker som "borde jag plugga just nu kanske...? Äh, jag spelar lite Mario Kart först.", men vad gäller mer moraliska ståndpunkter så har jag alltid känt mig resolut och säker på mina val.
Inte heller har jag haft negativa tankar om mig själv på det sättet jag hade förut.
Jag har helt enkelt ingen anledning att vara ledsen, så då är jag inte det.

Bara den här trippen har hjälpt mig mer än alla samlade besök hos skolkuratorer, psykfarbröder och homeopater.

Tänkte ge mig på 40 eller 50mg nu i veckan.
~30mg slog rejält, men då det ändå inte var i närheten av flyga-ut-i-hyperrymden-trippat så tror jag det tyngsta av trippen utgjordes av tre faktorer:

1. H var där, och jag har insett att det är inte en person jag vill trippa nära. Eller ens vara med egentligen.
2. Jag ville inte riktigt flyta med i trippen första två timmarna vilket gjorde det lite motsträvigt.
3. Jag var extremt oförberedd på hur fort det skulle komma.

Mycket bra rapport! Säkert inbillning, men stämningen känns rätt för substansen och dess vänner. Mer psykologiskt än skogsmystiskt, men jag svamlar.

[/b][/b]

Hade en liknande upplevelse för en 6-7 år sedan på 4-HO-MET. Såg ångestparasiter som åt av min själ, men mötte en fraktalängel med mangaögon som lärde mig förvandla mig till ett svart, Totoroliknande (filmen Min Granne Totoro) monster , som kunde äta upp dom, haha!
Vild tripp, och såväl 4-HO-MET som 4-ACO-DMT är fina hallucinogener, om än ett par ligor under svamp, LSD och DMT i min bok.
Tack för läsningen! 5/5 psykofåglar.

BRAA även om jag känner mig lite väckk

Satt och räknade i efterhand nu på vilka doser vi fick i förhållande till vår kroppsvikt.

Både jag och H fick ganska precis 0,4mg per kilo kroppsvikt. Trots att det var hennes första hallucinogen någonsin (hon har enbart använt röka och opiater tidigare såvitt jag vet) så var det ändå en förhållandevis mild tripp för henne, kan dock ha att göra med att hon käkar antidepp.

Min flickvän som väger runt 100 fick 25 mg (först 12,5 och återdoserade med resterande 12,5 runt 40 minuter senare) kände inget ö.h.t förrän en och en halv timme senare, och då var det mest euforin och lite klarare färger.