Hur styr NASA sina rymdraketer i rymden?

Hej, en fråga som jag förundrats över länge är hur NASA och andra rymdorganisationer styr sina raketer att landa eller åka till en specifik plats? T ex hur kan man få raketen att färdas så långt att den t ex åker förbi pluto? Bränsle och kontroll över raketen måste ju tagit slut sedan länge innan den passerar pluto? Eller skjuter man upp raketen i en rak bana och innan dess gör beräkningar för var den kommer att passera pluto nånstans?

Man använder matematik. Med matematiken som huvudverktyg så kan man räkna ut den mest effektiva banan och man kan använda andra planeters gravitationsfält till att ge sitt rymdskepp en extra skjuts utan att använda raketbränsle. Raketbränsle behövs för att komma undan jordens gravitationsfält men därefter behövs bara lite lite bränsle för små justeringar när man väl är ute i rymden. För att gå in i omloppsbana runt en planet behövs dock antingen en atmosfär eller enormt mycket bränsle. Pluto har ingen atmosfär (för tillfället) och New horizons kunde bara segla förbi...

Intressant frågeställning. Detta ämne väcker nya tankar hos mig; det är ju konstigt hur någon kan ha kontakt med en rymdfarkost i andra änden av galaxen samtidigt som en annan sitter och måste trycka iphonen mot rutan i fikarummet på jobbet för att få se vad grannen har lagt för daglig statusuppdatering på facebook.

Det finns inget luftmotstånd i rymden.

Vi har aldrig varit på andra sidan galaxen. Vi har inte ens kommit ut ur solsystemet vad jag vet. Men jag förstår din poäng

Ptjo vi har väl en sond som lämnat vårat solsystem väl?

Edit: Googlade och vad jag fick fram så har Voyager 1 lämnat vårat solsystem

Se där! Det är dock fortfarande en bit kvar till andra sidan galaxen eller ens närmsta solsystem

Tillägg till det andra sagt, man använder även astrogering, det vill säga att farkosten har hårdvara och mjukvara ombord som tittar på stjärnbilderna och kan på det sätet räkna ut var den är.

Fungerar den tekniken på samma sätt som en gps?

Nej, den har inget med gps att göra.

Om du menar "fungerar den genom att triangulera mot kända fixpunkter?" Så är svaret "ja".

Osäker, men det påminner om ett system (från tiden innan GPS) som USAs spaningsflygplan SR-71 använde, planet visste hur stjärnhimlen såg ut vid vissa tider, typ.

Gällande avlägsna rymdfarkoster så måste man även vara medveten om att avståndet till farkosten är så stort att ljuset tar lång tid.
Som jämförelse tar det ca 8 minuter för solens ljus att nå Jorden. Om vi tänker oss att vi styr en maskin, med diverse sensorer, där, så ser vi med 8 minuters fördröjning vad som händer. Vi reagerar på mindre än 3 sekunder, men det tar 8 minuter innan vår reaktionssignal når maskinen, som hinner dödas av Det Arga Solmonstret.

Av den anledningen kan det vara lämpligt att låta fjärran maskiner fatta vissa beslut själv. Man bör också tänka på att tekniken i avlägsna maskiner är gammal, New Horizons skickades upp mer än 9 år innan det nådde Pluto, innan uppskjutningen hade den utvecklats under en tid.

Lite historik om datorers utveckling:
https://en.wikipedia.org/wiki/Transistor_count

Därför har de troligtvis möjlighet att uppgradera mjukvaran från jorden.
Även SW har utvecklats.