Sverige förfaller - Allt fler svenskar tappar framtidstron

Det pågår just nu en utveckling i Sverige som inte uppmärksammas på det sätt som den borde. En växande andel av befolkningen anser att Sverige utvecklas i fel riktning och har därmed börjat tappa framtidstron. Den är en mycket allvarligt utveckling som kan få stora sociala och ekonomiska återverkningar.


http://www.svd.se/novus-6-av-10-sven...t-framtidstron

Det här är en trend som började märkas redan 2012-13, men som nu det senaste halvåret har accelererat ordentligt. Det värsta är att det inte finns mycket som tyder på att saker kommer bli bättre, snarare tvärtom.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/va...cle19028927.ab


http://www.svd.se/fortsatt-motigt-for-alliansen

Intervju med Novus VD om samhällsutvecklingen (som rekommenderas): http://www.svtplay.se/klipp/3063207/...tutet-novus-vd

Det finns fler olika ideologiska infallsvinklar till orsaken varför allt fler anser att samhället går i fel riktning. Ett axplock av orsaker som ofta nämns i sammanhanget:
* Många vänsterväljare anser att regeringen Reinfeldt monterade ner stora delar av välfärden vilket har ökat klyftorna i samhället. I och med att fler grupper marginaliseras i samhället ökar och desperationen och motsättningarna. Att klyftorna ökar i samhället är en direkt konsekvens av borgerlig politik, och den nuvarande regeringen ser inte ut att kunna göra mycket åt problemen.
* Många borgerliga väljare är oroliga över den kraftiga vänsterinriktning som den nuvarande regeringen har tagit. På grund av det svaga parlamentariska läget får Vänsterpartiet ett stort inflytande på regeringen och hotar därmed företagande, jobb och tillväxt.
* Konservativa och invandringskritiker har inte många skäl att se positivt på framtiden. Miljöpartiet fortsätter att ha ett avgörande inflytande på migrationspolitiken och antalet invandrare som söker sig till Sverige fortsätter att öka stadigt med allt vad det innebär. Nu har till och med en del borgerliga ledarskribenter börjat inse att den nuvarande politiken inte är hållbar.

Den bristande framtidstron är dock inget svenskt fenomen. Det ser inte bättre ut på många ställen i Europa.


http://www.theguardian.com/news/data...n-your-parents

Det finns en del forskning som visar att de som är födda efter 1970 inte är garanterade ett bättre liv på samma sätt som deras föräldrar tidigare var. Det börjar bli svårare för ”vanligt folk” att hitta jobb som det går att försörja en familj på. Med undantag för tiden under de två världskrigen ökade inkomsterna och livslängden hela tiden i Europa på ett nationellt plan. Vad vi ser nu är ett trendbrott som inte beror på ett europeiskt krig. Utvecklingen i Europa (och övriga västvärlden?) visar tecken på stagnation. I södra Europa går vi mot ett förlorat årtionde med en ständigt minskad ekonomisk utveckling och levnadsstandard. Är detta något som väntar Sverige inom en inte alltför avlägsen framtid?

En minskad framtidstro har allvarliga effekter på människors livsval. Om framtiden väntas bli sämre minskar incitamenten att utbilda sig och att investera i företag. Den ekonomiska aktiviteten minskar och folk slutar bry sig om samhällsfrågor som inte berör en själv. Minskad sammanhållning leder till ökade konflikter och leder till en ökad polarisering mellan människor.

Hur ska Sverige agera för att vända den pessimistiska trenden? Vilka är orsakerna bakom den minskade framtidstron? Vad ska politikerna göra för att komma tillrätta med den hopplöshet som finns hos många människor idag?

Jag tror vi är många som anat att Sverige skulle få denna utveckling redan på 80-talet och det är ett under att man lyckats upprätthålla spelet så passa länge. Det som sker nu är egentligen något positivt då det kommer att framtvinga en hel del samhällsförändringar som förhoppningsvis leder till något bättre. Dock kommer det att bli mycket värre innan det kan bli bättre.

För mig själv personligen är det fyra saker:

1. Skolan. Vår riktigt skitiga skola utan auktoritet eller disciplin gör att jag tappar vilja att uppfostra mina barn i Sverige.

2. Framtidshopp. det finns i princip bara en politiker med minsta visioner för framtiden och det är Jimmie Åkesson. Alla andra politiker käbblar bara om någon skatt upp eller ned, de saknar minsta STORA visioner för framtiden. Nu med DÖ finns det ju i princip inte ens någon opposition.

3. Skattevilja. Vi betalar högst skatt i världen men pengarna går antingen till spillo eller till invandrare som inte lyft ett finger. Det gör att jag tar varenda chans att hålla bort pengar från staten. Jag har inte betalat ett öre tv-avgift till staten i mitt liv och jag har inte minsta samvetskval över detta.

4. Kriminalitet. Det känns så självklart att de kriminella vinner. Det är som att politikerna inte vågar uppdatera våra lagar till 2000-talet. Jag vill inte stödja ett samhälle som inte kan ta hand om sina laglydiga medborgare.

Dessa saker måste de vända utvecklingen för att jag åtminstone skall se någon framtidstro. Sen finns det en massa småsaker också men de kan jag ta en annan gång.

"Hur ska Sverige agera för att vända den pessimistiska trenden? Vilka är orsakerna bakom den minskade framtidstron? Vad ska politikerna göra för att komma tillrätta med den hopplöshet som finns hos många människor idag"?


Det blir en lång lista- men en bra början är att låta lagen vara lika för alla, och verkligen verkställa detta.

Inga särbehandlingar pga hudfärg, religion eller för att man tillhör en "utsatt grupp"..

Nr 2: är att prygla och rulla den sittande regeringen i tjära och fjädrar...inte för att det förbättrar något, men det vore kul, en riktig folkfest!!

EDIT: Förbjud ordet "kränkt"- det ordet har förstört så mycket.. usch!!!

Lagom till pensionen med andra ord.. *snyft*

Edit:
Det är inte bara politiskt som framtidstron saknas hos mig, tycker den tekniska utvecklingen stagnerat också.

En medborgarlön hade:

1. Eliminerat hemlösheten och den absoluta fattigdom vänstern vill åt.

2. Minskat byråkratin och den offentliga sektorns storlek vilket högern vill åt.

3. Gett samhället en politiskt korrekt anledning att införa striktare gränskontroller, vilket SD vill åt.

Voila, alla har blivit lite gladare.

http://fof.se/tidning/2014/8/artikel...n-lita-pa-folk


https://www.miun.se/press/aktuellt/n...ociala-tillit-

Sverige håller på att förlora mycket av sin positiva särart. Jag vill minnas att Bo Rothstein en gång sa att social tillit är som ett koralrev; det tål en hel del skit men när det väl försvinner är det nästan omöjligt att återskapa det. Jag är orolig att något i den stilen håller på att hända i Sverige. Vi är vana att ta så mycket för givet att vi inte tänker på hur viktiga vissa saker är i vår tillvaro.

Invandring -> Splittring

Svenskar fortsätter påstå att de vill ha invandring men i sitt privata liv fortsätter de att visa motsatsen då svenskar inte umgås med invandrare alls och flyttar ut när invandrare flyttar in.

Det finns jobb men folk fortsätter att utbilda sig fel.

Om 100 år kanske vi har automatiserat bort grundläggande behov så att man inte behöver arbeta för att överleva så visst tror jag på utveckling, dock kanske inte i samma takt som tidigare. Att tillväxt inte bara kan fortsätta rakt uppåt för alltid är ju självklart (eller?) och inte nödvändigtvis något problem.

Jag har inte så stort behov av mer pengar, hade hellere dragit ner arbetsveckan med 1h/dag eller jobbat 4 dagar /vecka.

Det kommer ju alltid nya jobb, dock så behöver de ju inte komma lika snabbt som gamla försvinner, så effektivt är ju systemet aldrig i praktiken.


Jag är väldigt hoppfull inför framtiden, för egen del ser den väldigt ljus ut men så har jag utbildat mig vettigt också (dataingenjör).

Risken är överhängande att det aldrig blir bättre.
Visst, ekonomin kommer att gå framåt men Sverige och Europa kommer stadigt att förlora sin ekonomiska och politiska position.
Vi kommer på sikt att förvandlas till lydstater åt Asiens ekonomier.

Vad än värre är, för europeiska ursprungsbefolkningar;
Vita kommer att tvingas segregera sig eller möta ett allt öppnare förakt med fler och fler inslag av fysiskt våld.
Rihannas nya hit ligger helt i tiden;
https://youtu.be/QjOJEawHENc

De avgrundsdumma massornas krav träffar alla vita urskiljningslöst och kommer att eskalera över tid.
I ytterligare något decennium kommer deras antal att vara för låga, men vem tror att befolkningsgrupper som redan sitter i Sverige och ställer krav på svenskar för något någon annan gjort mot dem för 300+ år sedan kommer att vara trevligare eller mindre hämndlystna när de hamnar i majoritet?
Tror någon att afrikaner, araber eller latinos plötsligt skall glömma den vanföreställning de redan odlat i sekler, bara för att de plötsligt har makten i landet?

Att framtidstron och gemensamma föreställningarna kring denna är halvvägs ner i avloppet kan väl omöjligt undgått någon. En kall, våt och död filt i form av ”kollektiv förnimmelse” som legat och dragit till sig ett bra tag nu. Att det nu är statistiskt säkerställt får väl betraktas som en ren formalitet.

Intressant är att mörkret tycks lika kompakt oavsett från vilken politisk/ideologisk hemvist, privat/kollektiv position betraktaren än tar avstamp i.

Och visst finns det fog för oro och få eller inga anledningar alls att dra på munnen.

En fundering som kommer till mig är huruvida den här solida svartsynen tar avstamp i konkreta siffror och dokumenterat försämrade utsikter, eller eskalerar den av egen kraft ur en ”snöbollseffekt”, dvs. har ett kollektivt missmod börjat rusa och expandera av egen tyngd och kraft? Förmodligen både och.

Vända trenden? genom att stoppa massinvandringen från Afrika o Mellanöstern. Stoppa bidrag till 8-barnsmammor från Afrika, mest Somalia, men även arabiskor. Sätt tak för bidragen typ 20.000 totalt för familjen oavsett antsal barn de har. Varsågod o svält då, ansvarslösa...

orsakerna bakom den minskade framtidstron? se ovan, politikerna blundar, gör inget - så folk börjar skattefuska mer än förr, planerar lämna landet åt parasiterna - vi har ett kaos framför oss.

Varför ska en svenne jobba hårt , tjäna 23000 - skatte en massa på lön, cigg o alkohol o moms - samtidigt som somalierna föder 9 barn utan att jobba ?

Ens framtidstro har en korrelation till ens nuvarande upplevda välbefinnande kontra det förflutna. Europeiska ungdomar har all anledning att se med skepticism och pessimism gentemot framtiden, bl.a. då västländernas politiska ledare står i bräschen för ett tvångsimplementerande av det sociala experimentet mångkultur - vilket leder till segregation, utanförskap, polarisering och konflikt.

Däremot upplever central- och östeuropeiska länder tvärtom en högre levnadsstandard, högre ekonomiskt välstånd och större framtidstro, inte minst pga att de nyligen gick från kommunistiska diktaturer till öppna demokratier, utan även för att dessa länder än så länge är etniskt homogena - varvid de politiska konflikterna snarare drar sig mellan grupper som exempelvis pensionärer och ungdomar än svenskar och invandrare. De två förstnämnda grupperna kan alltid solidarisera med varandra då de bär samma historiska och kulturella arv - medan de senare aldrig kommer finna en gemensam grund när politiken i sig inte kan lösa konflikterna utan civilsamhället måste rycka in.

Att specifikt svenskar upplever en sämre framtidstro är inte överraskande heller då svenskar som folkslag dagligen smutskastas och diskrimineras, samtidigt som den demografiska utvecklingen drastiskt förändras. Välfärden som vi känner till den idag kommer inte finnas kvar, utan ersätts med en modell som liknar den amerikanska där endast de välsituerade har råd med god vård. Varför skulle man vilja upprätthålla välfärden för hundratusentals människor som man inte kan identifiera sig med på varken ett historiskt, genetiskt, ideologiskt, värderingsmässigt eller kulturellt plan?