Hur mitt förtroende för processen sänks.

På grund av min ståndpunkt kring narkotikapolitiken så finner jag det svårt att framkalla förtroende och respekt för svensk politik i överlag.

Jag är för en leglisering av droger, främst i forskningssyfte men även för privtpersoner. Jag är väl informerad från båda sidor och väljer att bygga mitt resonemang till leglisering på den forskning som världen över visar.

Det är ett ämne jag sällan har energi till att diskutera med vanliga medmänniskor. Oavsett hur jag försöker förmedla information så leder det oftast uteslutande till "knark är bajs" resonemang, ofta utan grund (Jag diskuterar gärna farorna och skadorna med droger.)

För mig så innebär detta tyvärr till att jag har svårt att ta svenska partier och deras politik på allvar, då jag anser det vara farligt för samhället och individer. Hand i hand med detta går färsk data från nationer som har legaliserat till exempel cannabis och vilken god effekt detta har på samhället i överlag. Vill du ta en viss typ av drog? obligatorisk kontakt med en yrkeskår som båda kan informera dig om varför du INTE borde använda dig av drogen samt ge instruktioner till hur drogen trots dess fara bör användas för att minimera risken för en brukande person. Poliser som kan arbeta med riktiga brott. Ni förstår mig poäng.

När jag ser debatter där samtliga partier väljer att helt bortse från andra nationers data kring narkotikapolitiken så känner jag att jag knappt har förtroende för ett parti eller deras politik för att förbättra samhället. Detta gör mig tyvärr helt ointresserad av svensk politik.

Jag förstår att det finns andra områden som partier kan väldigt väl och där deras beslut tillkommer från en mer stark grund, men mitt problem kvarstår. Jag känner mig ganska trångsynt och instängd med denna tankegång tyvärr.

Jag är främst ute efter lite åsikter och reflekteringar från båda sidor.

- Om du skulle rent hypotetiskt ha samma ståndpunkt som mig kring narkotikapolitik, tror du att det finns en risk till att du skulle fundera på samma sätt?

- Har du ett exempel på liknande scenario som du kan tillämpa ett eller flera parti utöver narkotikapolitik?

- Bär mitt ofrivilligt låga förtroende för den politiska processen någon vikt eller är jag för inrutad i min egen drömvärld?

Alla droger ska vara lagliga. Frågan handlar om huruvida det är du eller Staten som äger din kropp. I sverige är det staten som äger din kropp och vi är alla slavar till svensk sharia(moral)lag. Visst nämner jag skademinimering bör jag diskuterar droger, förr använde jag det som huvudargument. Numer är jag noggrann med att påpeka att frågan är ideologisk. På samma sätt som det är lagligt för mig att äta cheeseburgare tills jag inte kan resa mig så är det min rättighet att skjuta heroin. Den som inte anser att det är min rättighet anser sig äga rätten till min kropp.