Tankar som egendom vs upphovsrätt

En tanke som slog mig:

Libertarianer utgår ofta ifrån argumentet "jag äger min kropp" (och därigenom konsekvenser av kroppens handlingar).

Om jag äger min kropp, så äger jag rimligtvis mina tankar. Om jag äger mina tankar så är de min egendom.

Stöld är att betrakta som att man tar ifrån någon värdet av deras egendom. Jag formulerar mig såhär (istället för ex. tar ifrån någon deras egendom) eftersom vi vill inkludera ex. mijöbrott. Om jag dumpar olja på din mark så tar jag inte ifrån dig din egendom, men jag tar ifrån dig värdet av den.

Vi spinner vidare på det resonemanget: Om jag uppfinner något och någon annan kopierar min idé så tar de ifrån mig värdet av min egendom (värdet av mina tankar - de blir mindre värda när andra kopierar dem och bygger samma uppfinning [eller säljer samma låt...]). Därför är upphovsrätt förenligt med libertarianism och anarkokapitalism.

Tänker jag fel? Hur ser ni på detta?

Det finns andra brott än stöld, som att förstöra någons egendom. Att hälla olja på annans mark utan deras tillstånd är att förstöra deras mark. Ifall det är brottsligt att sänka värdet på andras mark så skulle en rejäl mängd nyttiga aktiviteter bli förklarade som brott, som att konkurrera med andra, det sänker värdet på deras kapitalvaror. Och ifall man är lite egen av sig - utan att för den delen kränka någons egendom - så skulle man kunna sänka värdet på landområdet nära en, just för att inte alla vill bo nära en. Eller ifall man målar sin villa i någon exotisk färg, eller en helt vanlig färg (vilket det nu är!), så skulle man kunna sänka priset på marken runtomkring en.

Du har såklart rätt. Men var och hur drar man gränsen då?

Till att börja med så finns det en skillnad mellan upphovsrättsbrott (typ piratkopiering) och patent. Upphovsrättsargumentet kan jag förstå (även om de vanligtvis kan välja betydligt bättre lösningar än lagstiftningen), medan patentlagstiftningen i princip enbart är destruktiv. Om någon sprider din film eller låt så är det specifikt en produkt som du har skapat, medan om det är ett patent så är det ett helt koncept som vem som helst skulle kunna skapa.

Om upphovsrättslagstiftningen fungerade som patent så skulle det vara ungefär som att ett filmbolag tog patent på konceptet biljakt, eller mexican standoff, eller valfri annan scen som förekommer i typ varje hollywoodfilm (det skulle för övrigt sluta med att William Shakespeares ättlingar skulle förbjuda varenda hollywoodscen som någonsin spelats in).

Vid patent är det egentligen inte bara dina egna tankar som någon annan tar, utan det är snarare tankar som massor av människor har gått runt med innan du kom på idén och kommer gå runt med. Du har inte skapat något utan egentligen bara upptäckt något som redan finns, och som säkerligen massor av andra människor också har upptäckt.

Det finns sannolikt ett väldigt litet antal uppfinningar som verkligen har varit unika, som skapats helt oberoende av tidigare forskning och som haft stor betydelse för framtidens utveckling (kan möjligtvis tänka mig att Einstein, bröderna Wright och Nicolas Tesla skulle kunna höra hit, även om säkert även dessa lånade idéer från någon annan), och är det så att man gör en sådan genial upptäckt som ingen annan skulle kunna komma på men som man ändå vill tjäna pengar på så är det egentligen bara att man ger f-n i att berätta för folk hur man har gjort om man vill slippa bli kopierad.

Läs gärna Rick Falkvinges texter om patent, han förklarar mycket mer ingående vilka problem patentindustrin utgör.

Jag är emot både patent- och upphovsrätt, jag försöker bara vrida och vända lite på resonemanget.

Jag tycker däremot det är svårt med gränsdragningen. Du säger att jag inte skapat något utan egentligen bara upptäckt något som redan finns. För mig är det svårt att se hur detta skiljer sig från upphovsrätt:

Om jag skapar en film så lägger jag arbete på att kombinera atomer på ett vis som alltid varit möjligt. Jag skapar egentligen ingenting, jag arrangerar information på ett särskilt vis genom arbete.

Detsamma kan man väl säga om konceptuella idéer? Det är ju inte direkt så att en färdig produkt bara poppar upp som en slumpmässig tanke, utan snarare något man måste fundera kring, räkna på, och så vidare. Inte alls särskilt olikt från hur man skapar en produkt.

Om jag odlar potatis och någon annan säljer den så räknas detta (nu skiter jag i lagstiftning utan resonerar istället utifrån libertarianska principer) som stöld - en våldsinitiering mot mig.

Varför kan man inte säga så om en idé? Om jag funderar och kommer på en idé (=odlar potatis) och någon annan säljer den idén (=säljer potatisen), varför är det mer ok?

Jag tror inte att det går att ge ett exakt svar på vart gränsen går. Det man kan säga är att om du gör en film och jag sedan gör en kopia av den filmen så skulle jag förmodligen inte göra den exakt likadan som din. Om du däremot kommer på konceptet ratt så är det fullt möjligt att någon annan också har kommit på en liknande lösning, eftersom det är en ganska naturlig lösning på ett problem som många har ett behov av att lösa.

Så skillnaden finns, men exakt var gränsen går har jag inget bra svar på. Inte för att det spelar någon roll ändå dock, eftersom det ändå inte bör vara förbjudet.

Det andra man kan säga är ju att nästan alla patent bygger på tidigare upptäckter som någon annan har gjort, så därför kan man vanligtvis nästan omöjligen avgöra vem som egentligen bör vara den rätta ägaren till ett patent och även där är gränsdragningen nästan omöjlig.

Ämnet immateriell egendom tycker jag redan har debatterats till leda.

Stephan Kinsella har en kort bok om ämnet som heter Against Intellectual Property, finns att ladda ner på https://mises.org/library/against-in...ual-property-0 Finns även som ljudbok gratis.

Boken Against Intellectual Monopoly är längre och har mer historia, praktiska lösningar och argument till varför det hade fungerar bättre utan patent, etc. Finns gratis på http://levine.sscnet.ucla.edu/genera...al/against.htm T.ex. besvarar boken den heliga graalen: "vilket incitament har medicinbolag att forska fram ny medicin för flera miljoner om kineserna kan stjäla receptet på en gång?"

Anledningen till att vi har äganderätt är för att bestämma vem som har rätt att nyttja en knapp resurs. T.ex. får du inte använda en annan människas bil utan att först komma överrens med dess ägare om villkoren (hyra den, köpa den, etc). Men resurser som finns i överflöd finns det ingen anledning att yttra äganderätt på, t.ex. luften du andas.

Eftersom att jag kan kopiera en idé utan att du blir av med den finns det ingen anledning att vela med äganderätt på immateriella ting. T.ex. kan jag låna en bok av dig, skriva av den, ge tillbaka originalet och du har inte förlorat något.

Problemet med immateriell egendom är att det nu inte längre handlar om att fördela knappa resurser, utan om att man ska ha rätt till avkastningen på ett immateriellt ting, t.ex. en sång som spelas på radion. Då blir följdfrågan: vem ska se till att detta efterlevs? Vem ska se till att kineserna inte gör piratkopierade Nike-skor?

Om man reducerar det till ett Robinson Crusoe-exempel. Säg att Robinson bygger ett hus med en patenterbar arkitektur. Fredag som äger en bit mark brevid ser Robinsons hus och bygger sig ett likadant hus av sina egna resurser. Har Robinson nu rätt att vräka Fredags hus trots att Robinson inte blivit besulten på sitt hus?

Lyckligtvis börjar anarkister och libertarianer börja komma överrens om att immateriell egendom inte bör behandlas på samma sätt som fysisk egendom.

Det är en stor skillnad mellan att kopiera Fredags hus till sig själb och göra pengar på att sälja hans koncept

Vad är den stora skillnaden? Blir Fredag bestulen på sitt hus när kopia nummer 2 görs?

Någon form av garanti för att forskningen som krävdes för uppfinningen behövs nog ändå.

Den kanske inte behöver se ut eller fungera somidag. Men det finns en enormt god anledning till att patentsystemet finns. Tyvärr har det några baksidor också.

Kommer ni på ett annat system där uppfinnaren i alla fall inte ruineras bara för att han lade ner åratal av lån och arbete för skapelsen och sedan så kommer någon dryg jäkel som börjat på 0 och massproducerar samtidigt som uppfinnaren ligger på minus? Uppfinnaren bör inte bestraffas. Han borde tvärtom få en förstart. Alternativa lösningar vore intressanta.

Vilka är de negativa sidorna i patentsystemet? Ja, främst att det tar enormt lång tid innan någon annan får skapa en kopia och sälja. Om man skulle kunna ge uppfinnaren en förstart utan att "spärra tiden" så vore i alla fall den utvecklingshämmande delen eliminerad

Vad har du för belägg som underbygger påståendet att det finns en enormt god anledning till ett patentsystem? Om du har läst något om IP ur ett libertarianskt perspektiv är det ganska klart att det hade funnits mer innovation utan patent. Boken Against Intellectual Monopoly nämnde jag tidigare, vilket på ett bra sätt förklarar hur IP-lagar hämmar utvecklingen.

Jag har inget belägg, det är bara min åskt.

Min logik säger mig att patentsystemet finns för att det ska löna sig att forska. Att någon som lägger ner 20 år av sitt liv på en uppfinning i alla fall ska få en liten förstart.

Jag tänker inte läsa någon bok tyvärr. Men du får gärna berätta själv om det är något perspektiv du tror att jag missar.