Lönar det sig att vara arg skrika och gapa?

Kan ilska leda till framgång?
Många psykopater skriker och har en hård ton , på det sättet får dom sin vilja fram.
Lönar det sig att vara arg skrika och gapa?

Ja, många diktatorer är ett exempel på historien att det kan löna sig i vissa fall, men ofta så tror jag inte det är en vinnande strategi som privatperson om man tex kommunicerar med myndigheter.

Det brukar vara väldigt svårt att få sin vilja fram genom att skrika och gapa, men det brukar gå bra att få folk som redan håller med en att bli mer övertygade.

Psykopater skriker verkligen inte för att få sin vilja igenom. De manipulerar och lindar nyckelpersoner kring sina fingrar för att höja sin egen position. Den gången de höjer rösten eller på något annat sätt andrar tonen från sockersött till något annat, är för att bryta ner motståndare och konkurrenter. Men inte innan de har skaffat sig uppfattningen som en trevlig medarbetare/granne eller vad de nu är för dig.

Jag tror inte att de lönar sig att vara högljudd i vardagen offentligt då folk som sitter i receptioner, kassor eller i telefon inte längre är så villiga att hjälpa dig om du är otrevlig. Mor min har haft dåliga erfarenheter med olika företag och ger upp på förhand när hon skall ringa och ställa saker till rätta. Detta gör att hon redan innan hon kommer fram är irriterad och höjer därför tonen vilket resulterar i att inget blir bättre. När jag sedan ringer ett par dagar senare åt henne så går allt som på räls helt plötsligt, då jag försöker låta så tacksam som möjligt så att den som sitter på andra sidan känner sig bra i sig själv Har ett gäng kompisar som arbetar med kunder på olika sätt, det är tydligen väldigt tröttsamt att behöva stå och le åt högljudda, otrevliga kunder vilket gör att de uppskattar trevliga kunder extra mycket och är därför mer villiga att gå den där extra biten för att lösa ditt problem.

Att däremot ha en gedigen, bestämd ton kan nog vara till din fördel i vissa sammanhang. Man får lite pondus och man utstrålar självförtroende vilket aldrig är fel. Så länge som du lyckas att inte låta sträng eller arg. Vi går ju inte i grundskolan längre

Om personen i fråga har makt då!?

Jag har provat det, det lönar sig. Folk blir rädda för dig, antingen gör de som du säger eller så flyr dem. Om syftet är att skrämma folk till tystnad eller få dem att fly så är det helt rätt väg att gå. Det är någon sorts "light terror". Det kan sluta med att man blir ensam kvar, då är det bäst att man har manskap eller en armé, see what I'm getting at?

Eller så ler dem, mentalt eller fysiskt (ler du fysiskt ler du även mentalt) åt att du är en människa behäftad med ett barbariskt intellekt och därmed inte är speciellt nyanserad i dina reaktionssätt: Du skriker, och saknar alternativa reaktionssätt. Eller, så ler dem åt att ditt i mitt tycke naiva maktutövande inte biter på dem. En kombination av båda är uppenbarligen även möjlig.

Åt dina medmänniskor lönar det sig sällan att skrika och gapa men gör du det mot gud kan det mycket väl löna sig. Gud är nämligen en mycket osäker person emellanåt som måste ha övertydliga signaler.

Om gud ska hjälpa dig med något så är det en fördel om gud är övertygad om att detta är något jätteviktigt för dig. Då är det ibland bra att skrika och gapa.

Måttligt skrikande och gapande kan löna sig, men det finns en gräns när det slår tillbaka.

När muslimerna sprängde de första bomberna så pratades mest om hur synd de var om de själva som blev stigmatiserade och inget verkade viktigare än att höja deras status i västvärlden. Men till slut blir det för mycket och gårdagens attack var nog droppen som fick sympatierna att rikta sig mot offren istället för förövarna. De skriker och gapar för mycket och då lönar det sig inte längre.

Oklart om det hör till filosofi men -ja, att skrika kan vara ett framgångsrikt sätt att göra sig hörd, om det nu är det man vill uppnå.

Jag har en del kontakter inom socialtjänsten och har hört flera vittnesmål bland anställda där att "de som skriker högst av klienterna, får oftast mest". Skrämmande tycker jag.

På tok för ospecifierat för att kunna ge ett bra svar på. Och så blandas givetvis ordet psykopat in, som om arg, gapig och skrikig skulle särskilt utmärkande just för dem, enligt flashbacks psykopati-expertis.
Lönar sig, och leda till..."framgång". Tror inte att allt är så medvetet och målinriktat.
Skrik, gap, och "hård ton" kan vara en mycket naturlig reaktion. Att då hålla tillbaka det naturliga riskerar ju att leda till en mer oärlig kommunikation. Att vara behärskad behöver ju inte vara rationellt. Beror på synsätt och det hela är nog väldigt kultur- och situationsberoende. Ju mindre van man är vid något, som t.ex. ilska, desto jobbigare blir det ju att hantera. Man vill ju generellt sett inte att något ska vara för jobbigt, utan "lagom utmanande"
Att generellt använda gap och skrik och hård ton, i sverige, förstår nog de flesta inte är särskilt gynnsamt för att få gehör.

Påverkan, lydnad, övertalning, ilska, gör att tråden övrigt passar bättre in under psykologi allmänt.