2005-10-19, 14:24
#1
Julafton många år sedan bestämde jag och en av mina bästa vänner att vi skulle fira jul på ett annat sätt än vad vi brukade (vi träffades varje julafton efter att vi hängt med familjen och rökte på ett stort gäng, mycket mysigt!).
Ett par dagar innan julafton fixar vi 2 st 8: or och bestämmer oss för att träffas på julaftons eftermiddag för att gå på klubb på kvällen. Vi träffas i min lägenhet och stoppar i oss och dricker lite cocacola. Sitter bara och snackar skit i 45 min. Ingen av oss känner någonting och mycket besvikna bestämmer vi oss för att vi ska promenera ner till stan för att gå på klubben och dricka oss fulla istället. Vi promenerar i maklig takt och när vi kommer ner till ett snötäckt fält mellan mitt bostadsområde och stan börjar vi helt plötsligt flyta fram istället för att gå.
På fältet hoppar kaniner i dimman som lyses upp av gatljusen och skapar en trolsk stämning och vi går och håller varandra i armkrok och njuter av stillheten, att det är jul och att allt är så underbart och vackert. Jag står och tittar på en gatlampa i säkert tio minuter och är bara så exalterad över att ljus kan vara så vackert. Efter ett tag börjar vi frysa och vi närmar oss stan.
Utanför klubben tittar vi på varandra och försöker peppa varandra att gå in, det är som att lämna himmelen och stiga in i helvetet men ingen av oss vågar banga och säga att vi ska gå hem istället utan vi betalar, hänger av oss våra jackor och går in. Väl inne blinkar ljusen, ljudvolymen är hög och det är människor överallt.
Jag bestämmer mig för att ta min tillflykt till toaletten för att lugna ner mig och min vän går för att säga hej till våra andra vänner som var på klubben. Jag går in, kissar - vilket är bland det bästa jag har gjort i mitt liv kändes det som då. Världen är så mjuk och det känns verkligen som att jag sitter i en madrasserad cell som är gjord av sockervadd. När jag går ut ifrån toaletten för att tvätta händerna och se mig i spegeln slås jag igen av helvetesvibben med alla fulla människor. Jag ser mig i spegeln och slås av att jag är den absolut vackraste människan på hela jorden. Jag vill helst inte gå bort därifrån utan beundrar denna fantastiska människa som står framför mig, tills jag hör ett pip. Min vän har tagit sig in på tjejtoan, sitter uppkrupen vid handfaten och säger "Ta mig härifrån, snälla ta mig härifrån!". Då har vi varit inne på stället i ca 10 min. Jag har inga som helst problem med att gå utan vi hämtar våra jackor och drar därifrån.
Vi går samma väg tillbaka och står en lång stund mitt ute på fältet och bara låter oss omfamnas av dimman och ljuset, alla vackra träd och snön som faller runtomkring oss. När vi börjar frysa springer vi fram och tillbaka hela vägen hem och sjunger, dansar och skrattar åt världen och hur vackert allt är.
Väl hemma sätter vi oss med tända ljus och varsin kopp te och njuter av lugnet. I mitt rum sitter det några fulla människor men vi hänger inte med dem vi vill bara hänga med varandra. Vi sitter och pratar om livet oss själva och bara njuter tills min vän helt plötsligt får panik, hoppar upp ifrån fåtöljen och ropar; "Var tog det vägen? Det tog slut!" Jag är fortfarande E:ad och sitter och njuter och kan inte riktigt ta in att hans är över, redan. Han hoppar runt lite och det kommer tillbaka, men andra gången det tar slut så går han hem. Där sitter jag lite snopen över att vara själv så jag går in till fyllona som sitter och spelar kort, lägger mig i sängen och gnyr om att få bli gruppkramad. Sen ligger dem med mig i sängen och kramar och gosar på mig tills det var dags att sova.
Det var svårt att sova och dagen efter när jag tittade mig i spegeln hade jag fortfarande pupiller som var så stora att ingen iris syntes alls.
Senare samma dag träffade jag min vän igen och vi försökte genast fixa mer men det gick inte.
Det är den enda BRA upplevelsen jag haft på E.
Ett par dagar innan julafton fixar vi 2 st 8: or och bestämmer oss för att träffas på julaftons eftermiddag för att gå på klubb på kvällen. Vi träffas i min lägenhet och stoppar i oss och dricker lite cocacola. Sitter bara och snackar skit i 45 min. Ingen av oss känner någonting och mycket besvikna bestämmer vi oss för att vi ska promenera ner till stan för att gå på klubben och dricka oss fulla istället. Vi promenerar i maklig takt och när vi kommer ner till ett snötäckt fält mellan mitt bostadsområde och stan börjar vi helt plötsligt flyta fram istället för att gå.
På fältet hoppar kaniner i dimman som lyses upp av gatljusen och skapar en trolsk stämning och vi går och håller varandra i armkrok och njuter av stillheten, att det är jul och att allt är så underbart och vackert. Jag står och tittar på en gatlampa i säkert tio minuter och är bara så exalterad över att ljus kan vara så vackert. Efter ett tag börjar vi frysa och vi närmar oss stan.
Utanför klubben tittar vi på varandra och försöker peppa varandra att gå in, det är som att lämna himmelen och stiga in i helvetet men ingen av oss vågar banga och säga att vi ska gå hem istället utan vi betalar, hänger av oss våra jackor och går in. Väl inne blinkar ljusen, ljudvolymen är hög och det är människor överallt.
Jag bestämmer mig för att ta min tillflykt till toaletten för att lugna ner mig och min vän går för att säga hej till våra andra vänner som var på klubben. Jag går in, kissar - vilket är bland det bästa jag har gjort i mitt liv kändes det som då. Världen är så mjuk och det känns verkligen som att jag sitter i en madrasserad cell som är gjord av sockervadd. När jag går ut ifrån toaletten för att tvätta händerna och se mig i spegeln slås jag igen av helvetesvibben med alla fulla människor. Jag ser mig i spegeln och slås av att jag är den absolut vackraste människan på hela jorden. Jag vill helst inte gå bort därifrån utan beundrar denna fantastiska människa som står framför mig, tills jag hör ett pip. Min vän har tagit sig in på tjejtoan, sitter uppkrupen vid handfaten och säger "Ta mig härifrån, snälla ta mig härifrån!". Då har vi varit inne på stället i ca 10 min. Jag har inga som helst problem med att gå utan vi hämtar våra jackor och drar därifrån.
Vi går samma väg tillbaka och står en lång stund mitt ute på fältet och bara låter oss omfamnas av dimman och ljuset, alla vackra träd och snön som faller runtomkring oss. När vi börjar frysa springer vi fram och tillbaka hela vägen hem och sjunger, dansar och skrattar åt världen och hur vackert allt är.
Väl hemma sätter vi oss med tända ljus och varsin kopp te och njuter av lugnet. I mitt rum sitter det några fulla människor men vi hänger inte med dem vi vill bara hänga med varandra. Vi sitter och pratar om livet oss själva och bara njuter tills min vän helt plötsligt får panik, hoppar upp ifrån fåtöljen och ropar; "Var tog det vägen? Det tog slut!" Jag är fortfarande E:ad och sitter och njuter och kan inte riktigt ta in att hans är över, redan. Han hoppar runt lite och det kommer tillbaka, men andra gången det tar slut så går han hem. Där sitter jag lite snopen över att vara själv så jag går in till fyllona som sitter och spelar kort, lägger mig i sängen och gnyr om att få bli gruppkramad. Sen ligger dem med mig i sängen och kramar och gosar på mig tills det var dags att sova.
Det var svårt att sova och dagen efter när jag tittade mig i spegeln hade jag fortfarande pupiller som var så stora att ingen iris syntes alls.
Senare samma dag träffade jag min vän igen och vi försökte genast fixa mer men det gick inte.
Det är den enda BRA upplevelsen jag haft på E.
![Subb[a]s avatar](https://static.flashback.org/img/avatar/18/76410.jpg)
