Hur många verbböjelser krävs att kunna föra ett samtal

Om man ska lära sig ett nytt språk.

Hur många verb ska man ha för att ha ett någorlunda samtal med någon?

Finns det ex en gyllene regel om vilka verb man ska kunna.

Ska man nöta in 40 verb böjelser eller 400 ?

Diskutera

Har hört att runt 3000 ord är vad som behövs för att konversera. Hur många av dessa som är verb vet jag inte. Kanske runt 500 (tänker på 501 Spanish/Russian verbs böckerna).

Det beror ju på språket, men du ska ju lära dig formerna av verb som vara, ha, sitta, stå, gå, springa, ligga, äta, dricka, tycka om, älska, ha ont, vara trött, vara sjuk, må bra, sova, dö osv.

Hur många former du ska nöta in beror ju på hur avancerat språket är. Helst ska du ju nöta in alla former som finns, men du bör ju nöta in presens indikativ aktiv, imperfekt/preteritum indikativ aktiv och perfekt indikativ aktiv av alla personer allra minst, oavsett språk, förutsatt att språket är uppbyggt som de vanligaste indoeuropeiska språken.

Om man bara kan svenska och engelska kan detta vara lite svårt att greppa, men vi kan ta ett så vanligt verb som "sitta". På svenska och engelska är det ju löjligt lätt.

Däremot på tyska är det lite svårare sitzen

Tyskans former är inget mot latinets: sedeo

Som tur är behöver ingen lära sig latin om de inte vill bo i Vatikanen

Självklart ska man kunna så många verb som möjligt

Fundera på hur jag ska lägga upp min läran så bra som möjligt.

Det så finns olika sätt att lära sig.

Jag försöker dela in min läran i delmål.

Det är ju inte bara läran om verb man ska kunna i ett språk och bara nöta verb är inte kul.

Hade hoppas att det fanns typ nån gyllene regel.

Speciellt nu för tiden när många verka kunna många språk. 5 språk verkar vara vanligt att kunna tycker jag.

Jag tror inte att så många idag kan 5 språk om de inte har en mamma som talar ett språk och en pappa som talar ett annat och sedan har läst fler språk i skolan eller kommer från ett flerspråkigt område. Jag talar själv svenska, engelska, tyska och lite latin. Genom svenskan förstår jag norska och danska. Genom tyskan förstår jag enklare nederländska, framförallt skriven sådan. Genom latinet förstår jag i viss mån romanska språk. Folk som är helt flytande i fem eller fler språk finns naturligtvis men är inte så vanliga.

Var det franska som du helst ville lära dig?

Beror nog mycket på vilket språk du vill lära dig och vilken typ av samtal du vill ha. En del språk tillåter ju viss redundans, exempelvis svenskan. Du förstår ju vad en person säger ifall denne säger "Jag köper en tröja igår" även om verbet är felböjt. I en del språk kan språket bli helt koko ifall du inte kan böja tempus ordentligt. En del språk har verbformer som beror mer på att du böjer med rätt genus.

Det är ju inte felböjt om du använder historiskt presens, praesens historicum.

Fast om du kollar hur verben böjs på latin så borde du också se mönster som gör ordningarna lätta att komma ihåg: http://www.verbix.com/webverbix/go.p...Go&D1=9&H1=109

Verbets infinitivform anger ju vilket böjningssystem det är som gäller (1-4 konjugationen), där ordet "sedeo" är andra konjugationen ("amo" är första, "mitto" är tredje och "audio" är fjärde).

Sedan tänker jag att man inte behöver lära sig alla "motsatsord" ('leva', 'dö') utan kan enkelt lära sig det ena av orden och sedan sätta ett "inte" framför. Fast det hörde väl inte riktigt till topic som var verbböjningar.

Så länge man kan ange adverbial tror jag det underlättar, då funkar det ju att sätta en tidangivelse eller liknande innan ett infinitiv (igår gå jag till affären). Det blir grammatiskt fel men man förstår vad som menas. Annars är det väl de flesta böjningar förutom möjligtvis participböjningarna som gäller, i svenskan. Kanske går att hoppa över passivformerna inom infinitiv, presens, preteritum och supinum också.

Snarare kasus. Det finns språk med genusböjda verb också men inga indoeuropeiska språk vad jag vet.

Jag gav rosor åt flickan igår.
Yesterday I gave the girl roses.
Ich gab gestern dem Mädchen Rosen/Ich habe gestern dem Mädchen Rosen gegeben.
Puellae heri rosas dabam.

Tyskan och latinet markerar dativ och latinet markerar här också ackusativ för det direkta objektet, alltså kasus. Svenskan och engelskan gör det inte.

Jag vet att latinet har olika böjningsmönster för olika verb. Det finns också en hel del oregelbundna verb. Ska också medges att jag faktiskt inte behärskar alla verbformer själv än så länge (lättja snarare än dumhet ) . Men jag ville visa TS att det finns väldigt stora skillnader också mellan språk som har personböjda verb, kasusböjningar etc, något som man vanligen inte har klart för sig om de enda språk man kan är de relativt enkla språken svenska och engelska.

Slaviska språk har böjning för genus. Och kasus. Och tempus.

Nej, det finns mycket man kan falla tillbaka på ifall man vill vara den som är den, men nu vill ju TS ha ett "någorlunda samtal", som jag antar skall ske på samtida talspråk.