Citat:
Ursprungligen postat av
Clodius
Tråden är inte särskilt intressant, då alla som skriver här är överens, men det måsta ju rimligen finnas människor stödjer MU. Hon fick väl en del personkryss, och hon invaldes i EU-parlamentet. Vilka slags människor är det? Är det rabiata genusvetare? Sådana finns det ju en hel del av? Men blir de verkligen imponerade av Ulfskogs enfaldiga och oförskämda plattityder?
En sak som nog inte alla är lika överens om är att en del verkar föreställa sig att liknande tossigheter från ledande sossar/sjuklöverister har ökat på senaste tiden. Det är dock inte alls fallet, utan de har funnits där hela tiden och jag skulle nog t.o.m. hävda att de lite mer begåvade och mindre impulsiva sjuklöveristerna är mer försiktiga med vad de häver ur sig nuförtiden (till min förvåning verkar det innefatta bl.a. Mona Sahlin, som verkar ha blivit helt annorlunda medveten om vad som sägs på nätet efter sitt senaste uppdrag, trots att jag alltid har antagit att även hon är ovanligt lågbegåvad och obildbar - samtidigt har jag dock aldrig, hur illa berörd jag än blir av henne (eller kanske just därför), bedömt att hon sannolikt är psykopat som många av de andra ledande sjuklöveristerna, utan snarare har fötts in i sosseriet med en okritisk hållning till det och en närmast familjärt personlig, osund identifiering med det). Det är inte heller så överraskande, då många av t.ex. de ledande sossar som häver ur sig liknande redan fanns med i den nya regeringen 1994 under ledning av Ingvar Carlsson (går att se här:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Regeringen_Carlsson_III). Jag skulle påstå att skillnaden från tidigare är:
1. Innan internet började användas av varje kotte och de nuvarande sociala medierna utvecklades, så brukade endast en begränsad andel av svenskarna ta del av de värsta stolligheterna, då de snabbt slank förbi i t.ex. TV-intervjuer. Allt som sas vid diverse politiska sammankomster blev inte citerade, analyserade, kritiserade m.m. av oberoende bloggare, flashbackare, alternativa medier o.s.v., utan allt filtrerades genom regimlojal svensk ljugmedia. Ovanpå detta kommer det enkla faktum att många ledande sjuklöverister med sämre omdöme har idag desto större tendens till att dessutom sprida sådant självmant med Twitter, bloggar m.m.
2. Innan EU-medlemskapet och inte minst internet var Sverige intellektuellt och medialt...ja, inte lika, men nästan, lika isolerat som Nordkorea. Det har skapats en helt annan nivå där saker i Sverige uppmärksammas i grannländerna, samtidigt som uppmärksammandet av dessa i grannländerna återigen uppmärksammas i Sverige (åtminstone på Flashback forum, om ingen annanstans). Detta är helt förödande för den blinda auktoritetstro och tillit inför den politik som bedrivs, svenska staten (med dess myndigheter) och dess politruker
3. I och med internet och med den i viss mån tack vare alternativa medier och utländska källor, men inte minst tack vare Flashback forum, så har en del av svenska befolkningen höjt sin kunskap kring vad som sker i Sverige (samt även utomlands), samt sin samhällsmässiga och politiska allmänbildning generellt, helt radikalt. Man är både kritiska och samhällsengagerade på ett sätt som helt saknade motsvarighet för t.ex. 20 år sedan, samt sjuklöverismen har inte minst drabbats hårt av
jämförelsens makt (redan före internet innebar t.ex. empiriska jämförelser mellan EU-länderna, t.ex. när det gäller narkotika och därmed indirekt konsekvenserna av den förda nationella narkotikapolitiken, ett hårt slag mot den frälsarmässiga tonen kring svensk narkotikapolitik, när svensk ljugmedia varken kunde helt ignorera rapporterna, inte heller helt bortförklara resultaten i dem).
4. Ovanpå problematiken med ökad kunskap om hur det ser helt annorlunda ut i en del andra länder (vilket naggar på tron om att den politik som svenska regimen bedriver och de sanningar som man torgför är "naturligt" och "självklart"), så har vi den inhemska utvecklingen med att ett av hela maktapparaten demoniserat och stigmatiserat oppositionsparti (som inte har egentligen alltför annorlunda politik och vars politik är internationellt bra mindre radikalt än regimens) har misslyckats och att stödet för oppositionspartiet växer allt snabbare bland väljarkåren. Både detta, samt allt det tidigare jag har nämnt, har svåröverskådlig betydelse i ett land som väldigt länge har betecknats av att folket är extremt auktoritetstroende och som har sett på den sammanväxta regimen och staten med en närmast religiös vördnad som man inte ifrågasätter, oavsett hur orimliga eller absurda en del saker har varit i våra andras öron. Av naturliga skäl är det allt färre sjuklöverister, samt även deras representanter utåt inom svensk ljugmedia, som vågar uppvisa samma grundmurade arrogans och öppna förakt mot alla som inte underkastar sig. Skillnaden är verkligen stor endast jämfört med 7-8 år sedan!
Här på Flashback skrivs det mycket om politisk korrekthet och kulturmarxism, samt den allt mer urspårade asylpolitiken, eftersom dessa har varit allt mer aktuella och påtagliga under de senaste 20 åren. De är dock inte det som generellt har kännetecknat den svenska regimen och svensk ljugmedia om man ser till en längre tidsperiod. En ständigt återkommande tendens har varit medvetet ljugande från regimen, statliga myndigheter och ljugmedia, en annan tendens har varit en allt hårdare maktkoncentration till sittande regeringar och en allt större politisering av alla samhällsområden. Det är värt att minnas att om propagandaaspekten har blivit allt mer hysterisk under de senaste 20 åren, så har det samtidigt också skett en utveckling där kontrollen över all informationsspridning har glidit regimen ur händerna på grund av den tekniska utvecklingen, med början av uppkomsten av VHS, satellitkanalerna och sedan inte minst internet. I viss mån finns det nog en koppling mellan dessa två utvecklingar.
Jag vill ändå påminna alla svenska medborgare om allt det som har sagts av allt från regimmedlemmar, myndigheter till ljugmedia, utan att det i offentligheten har hörts en endaste kritisk röst, samt än mindre än shitstorm av det slag som Ulvskog fick uppleva. Jag har sett till att spara till eftervärlden ett par "informationshäften" från svenska myndigheter från när jag gick i grundskolan. De innehåller intressanta "sanningar" som t.ex. att cannabis är fysiskt lika beroendeframkallande som heroin (även om användningen av cannabis tämligen snart har ersatts av heroin i vilket fall som helst). Andra innehåller påståenden om att den svenska myndigheten Svenska biografbyrån behövs för att vuxna människor inte ska bli "förråade" (och förmodligen begå serie- och massmord), vilket kräver att statliga tjänstemän censurerar vanliga spelfilmer innan man kan låta den vuxna befolkningen se dem. På den tiden brukade de flesta filmer bli kraftigt nedklippta, samt väldigt många spelfilmer - inte minst många som anses tillhöra de större klassikerna - totalförbjöds att visas i Sverige.
Behöver jag nämna att allt ovanför, samt i stort sett allt annat som regimen har framfört offentligt via ombud, antingen har helt saknad stöd i internationell forskning och ännu oftare bevisligen varit falskt utifrån resultaten inom internationell forskning?
Jag vill även påminna om den dagliga smutskastning som alla som någonsin ifrågasatte regimens politik i grunden blev utsatta för. Det misstänkliggörande av t.ex. enskilda få forskare som vågade ställa upp i regimmedia och ifrågasätta de bevisligen falska påståenden som angavs som grund för svensk narkotikapolitik blev kallade "knarrrkliberaler" (se "rrrrrasist") och följdes av drev där folk mer eller mindre öppet misstänkliggjordes för att vara själva missbrukare och kanske till och med blivande langare. Ja, kanske skulle de t.o.m. springa ut och hugga någon stackars tant i ögat med en heroinspruta om inte den allvetande och goda staten höll dem stången? Samma behandling fick man om man ifrågasatte allt från filmcensuren till förekomsten av regimpropaganda i form av "public service", i den mån man inte helt enkelt aldrig fick komma till tals i offentligheten.
Däremot, vilket är viktigt att poängtera, så har Sjuklövern alltid varit smarta nog att låta de mer vågade sakerna (absurt ljugande, smutskastning, förföljelser av tvivlare och kritiker m.m.) skötas av myndigheter och inte minst svensk ljugmedia och skattefinansierade politiska grupper med fri tillgång till regim- och ljugmedia (Hasselakollektivet som attackerade "knarrrkliberaler" igår, Afrosvenskarnas Riksförbund som attackerar "rrrasister" idag). Jag (och säkert många med mig) är nog lite förvånade över att ledande sjuklöverister gör sig själva till måltavla genom att personligen börja framföra liknande fulheter i eget namn på sociala medier, men det verkar som att man uppfattar att "man måste" hänga med i klottrandet i sociala medier, trots de ständiga bakslagen.