Gruvor i Lappland

När etablerades de första gruvorna i Lappland? Hur påverkade detta samerna?

Samerna var förmodligen de första som började med gruvdrift.

Om de pysslade med järnframställning så var det inte från gruvor utan den äldre källan myrmalm som utnyttjats några hundra år längre än gruvbrytning, se http://www.janmilld.se/historia/7/malm.html

"Ända fram till 1100-talet användes endast myr- och sjömalm till svensk järnhantering och i vissa landsändar - Småland. Dalarna, Norrland, och även i Finland och Norge - har den typen av malm använts ända in på 1800-talet.

Under medeltiden lärde vi oss gruvdrift av tyska bergsmän som kom i "Hansans spår". Den första bergsmalmen bröts möjligen på Utö i Stockholms skärgård, för vidare bearbetning i smedjor i Visby."

Äldsta gruvan i Lappland vete katten vilken det kan vara.

Malmbrytningen i Malmberget började så sakteliga under 1700-talet,
men behovet att dra malmen med renslädar 15 mil fågelvägen till kusten,
begränsade utvinningen tills slutet av 1800-talet när järnvägsbyggandet kom igång.

Silver- och kopparbrytning kom däremot igång redan under 1600-talet.
Första gruvan i Lappland torde ha varit Nasafjälls silververk,
där man började bryta 1635, precis vid norska gränsen i höjd med Pajala
(fast i andra änden av landet) och 30 mil från kusten.

Rödjord är förmodligen den äldsta råvaran och något som säkerligen användes in i medeltiden. Många av de äldsta ugnarna ligger mitt i rödjord och kan dateras till kring år 500 före kristus.

Varför förädlade man inte malmen på plats i närheten av Malmberget? Då hade ju transportarbetet nedbringats ordentligt då man bara behövt transportera det förädlade järnet istället för malm med sina oönskade mineraler. Var skogstillgången i norr begränsande så man inte hade bränsle för förädling på plats? Alunproduktionen på Öland fick ju flytta till fastlandet när man hade eldat upp en stor del av öns skogsbestånd (i alla fall på södra Öland) i alunbruken på 1700-talet (för att sedan flytta tillbaka till Öland drygt 100 år senare då man lärt sig utnyttja energin i alunskiffern till processen och slapp elda ved). Eller transporten kanske ändå skulle varit för besvärlig även med förädlat järn? Silver med sitt betydligt högre pris kan ju bära en högre transportkostnad och ändå vara lönsamt.

Rödjord hade jag missat. Läser lite här https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6da_Jorden
"Rödjorden, som är råvaran vid järnframställningen, finns här i ett stort område med lager som skiftar från någon centimeter till någon meter. Rödjorden bildades då inlandsisen smälte. Järn löstes ur berggrunden och följde via grundvattnet med ut i vattendragen. När det sedan kom i kontakt med luften så fälldes järnet ut i järnoxider som bildade tjocka lager som kan innehålla ca 40 % järn."

Det var ju ingen dålig järnhalt, i paritet med vad som är brytningsvärt idag.

Det där är bara gammal dynga, modern forskning pekar snarare åt att gruvdriften och järnhanteringen i Bergslagen redan var i full gång när tyskarna dök upp.
Funderingarna nu lutar åt att masugnstekniken till och med uppfanns i Sverige.
Falu Gruva var igång långt före Visby var en Hansastad och Hansan fanns.

Sällan en god idé. Varför ligger t ex Rönnskärsverken vid kusten vid Skellefteå och inte vid fyndigheterna i inlandet?

- tillgången till hamn, märk väl att du måste transportera IN en massa prylar också för att upprätthålla brytningen. Nu blir det en one-way traffic av insatsmaterial, bränsle etc.

- större tillgång till arbetskraft

Finns säkert fler fördelar jag för stunden glömmer...?

Ok, men då länkar du väl till någon skrift om gammal samisk gruvdrift.