Som så ofta när människor i efterhand använder historiska personer för att uppfylla sina egna syften så försvinner mycket av vad personen faktiskt var och blir till en "svartvit" stenstod som mer har ett symboliskt värde för en särskild rörelse än vad det säger om den faktiska människan av kött och blod. Ett exempel jag har färskt till hands:
Martin Luther
Symbolen: Bilden vi har av Martin Luther är ofta som en sin tids rebell, en progressiv, ung uppstickare som med stadig hand spikade sina protester mot katolska kyrkans korruption på deras egen kyrkodörr med livet som insats. Han har ofta också använts som en symbol för upplysning.
I verkligheten: Det finns mycket som tyder på att Martin Luther aldrig spikade upp sina teser på kyrkporten; faktum är att han till en början var väldigt obekväm i rollen som rebell och ledare för en rörelse. Till en början var han övertygad om att hans kamp mot kyrkan skulle vara slut så fort de bad om ursäkt för avlatsbreven - det eskalerade dock till något mycket större, till stor del utanför hans makt.
Sedan, när Martin Luther såg hur katolska kyrkan lett folket iväg från den sanna tron, blev han övertygad om att kyrkan var djävulen inkarnerad. Han trodde bokstavligt talat att påven var Antikrist som kommit för att ljuga för människorna. Martin Luther var inte främst en progressiv rebell; han var en konservativ, religiöst övertygad man som såg hela världen som ett slagfält för det goda och onda. Han ville inte slå sig fri från kyrkan; han ville krossa den katolska kyrkan och därmed besegra Antikrist. Det i sin tur, trodde han, skulle leda till världens undergång. En gång kastade han till och med ut en hund från ett torn då han var övertygad om att Djävulen fanns i hunden.
Även många av dagens kristna skulle nog också dra öronen till sig över hans sätt som privatperson. Han uppmuntrade sina lärjungar att dricka mycket vin, äta rikligt med mat och tala fritt - 'ty det är Djävulen som vill att vi ska oroa oss över våra synder'. Ett exempel på hans frispråkighet var då han inför sina lärjungar förklarade att 'proportionerliga bröst är en prydnad, men slappa sådana skapar olycka eftersom de utlovar mycket men presterar lite'.
Inte minst så hade han ett ytterst analt språk: "jag är en mogen skit och världen är ett brett rövhål, därför är det dags för oss att gå skilda vägar" (sagt på dödsbädden). "Min röv har blivit elak" (sagt när han drabbats av hemorrojder). "Inte sällan har jag jagat bort Djävulen med en fis" (sagt vid matbordet).
Den riktiga Martin Luther var med andra ord mycket mer än symbolen han blivit: en person av kött och blod, en person som ofta hade fel, en person som ofta gick emot sina egna principer, en person som inte alltid var fast vid vad han själv sagt och en person som både hyste hat och ilska - inget övermänskligt lugn som historieböckerna ofta framställer.
Så min tanke med tråden är att vi tillsammans ska presentera fler sådana här exempel! Lyft fram personer som blivit symboler för olika rörelser, förklara deras symbolvärde och berätta hur den riktiga människan var. Jag tycker det är fantastiskt när man kan göra historien mindre stelbent och faktiskt börja få se de riktiga människorna där bakom, de som levde och kände precis som vi - de som inte var perfekta.
Vi får väl se om det här kan bli något.
Allt det bästa,
J. D.
Martin Luther
Symbolen: Bilden vi har av Martin Luther är ofta som en sin tids rebell, en progressiv, ung uppstickare som med stadig hand spikade sina protester mot katolska kyrkans korruption på deras egen kyrkodörr med livet som insats. Han har ofta också använts som en symbol för upplysning.
I verkligheten: Det finns mycket som tyder på att Martin Luther aldrig spikade upp sina teser på kyrkporten; faktum är att han till en början var väldigt obekväm i rollen som rebell och ledare för en rörelse. Till en början var han övertygad om att hans kamp mot kyrkan skulle vara slut så fort de bad om ursäkt för avlatsbreven - det eskalerade dock till något mycket större, till stor del utanför hans makt.
Sedan, när Martin Luther såg hur katolska kyrkan lett folket iväg från den sanna tron, blev han övertygad om att kyrkan var djävulen inkarnerad. Han trodde bokstavligt talat att påven var Antikrist som kommit för att ljuga för människorna. Martin Luther var inte främst en progressiv rebell; han var en konservativ, religiöst övertygad man som såg hela världen som ett slagfält för det goda och onda. Han ville inte slå sig fri från kyrkan; han ville krossa den katolska kyrkan och därmed besegra Antikrist. Det i sin tur, trodde han, skulle leda till världens undergång. En gång kastade han till och med ut en hund från ett torn då han var övertygad om att Djävulen fanns i hunden.
Även många av dagens kristna skulle nog också dra öronen till sig över hans sätt som privatperson. Han uppmuntrade sina lärjungar att dricka mycket vin, äta rikligt med mat och tala fritt - 'ty det är Djävulen som vill att vi ska oroa oss över våra synder'. Ett exempel på hans frispråkighet var då han inför sina lärjungar förklarade att 'proportionerliga bröst är en prydnad, men slappa sådana skapar olycka eftersom de utlovar mycket men presterar lite'.
Inte minst så hade han ett ytterst analt språk: "jag är en mogen skit och världen är ett brett rövhål, därför är det dags för oss att gå skilda vägar" (sagt på dödsbädden). "Min röv har blivit elak" (sagt när han drabbats av hemorrojder). "Inte sällan har jag jagat bort Djävulen med en fis" (sagt vid matbordet).
Den riktiga Martin Luther var med andra ord mycket mer än symbolen han blivit: en person av kött och blod, en person som ofta hade fel, en person som ofta gick emot sina egna principer, en person som inte alltid var fast vid vad han själv sagt och en person som både hyste hat och ilska - inget övermänskligt lugn som historieböckerna ofta framställer.
Så min tanke med tråden är att vi tillsammans ska presentera fler sådana här exempel! Lyft fram personer som blivit symboler för olika rörelser, förklara deras symbolvärde och berätta hur den riktiga människan var. Jag tycker det är fantastiskt när man kan göra historien mindre stelbent och faktiskt börja få se de riktiga människorna där bakom, de som levde och kände precis som vi - de som inte var perfekta.
Vi får väl se om det här kan bli något.
Allt det bästa,
J. D.
