Dikterade Sovjet svensk inrikespolitik?

Jag såg för en tid sedan en dokumentär, där en rysk politiker sade att Sovjet under det kalla krigets dagar, d.v.s. under 1970- och 80-talen, ville ha ett alliansfritt och socialistiskt Sverige. Det var en del av Sovjets säkerhetspolitiska ambitioner.

Jag har alltid funnit det märkligt att Sverige, som ju faktiskt hade starka socialistiska inslag, kom att avsocialiseras och avregleras omkring 1990 - en process, som sammanföll med tiden för Sovjets sönderfall. Var detta verkligen bara en tillfällighet?

Naturligtvis kan man invända, att Sverige blev socialistiskt därför att folket ville ha det så - det var ju ändå ett resultat av demokratiska val. Men de s. k. ickesocialistiska partierna hade ju regeringsmakten under sex års tid i landet - men förde ändå knappast en borgerlig politik.

Kan de ha funnits rent säkerhetspolitiska överväganden - att svenska politiker helt enkelt inte vågade föra en politik, som skulle kunnat väcka ryssarnas misshag? Inte bara rent utrikespolitiskt, utan även inrikes? Kan det ha funnits någon form av hemlig överenskommelse? Om detta funnits, kan man ju tycka att det borde ha kommit fram nu, men det finns ju å andra sidan mycket som Sverige inte vill tala om - Stasisvenskarna vill man ju hemlighålla, bara för att ta ett exempel...

Vilket dom ju kapitalt misslyckades med. Sverige var inte neutralt eller särskilt alliansfritt, vi var under NATO's kärnvapenparaply, samordnade minläggning med Danmark i östersjön och bedrev spionage å NATO's vägnar (DC3:an) samt byggde vår militära doktrin på att vi skulle "hålla ut" tills väst kom och undsatte oss från ryssarna. Med tanke på ubåtsoperationerna, grodmännen, de polska tavelförsäljarna och den extremt detaljerade kartläggningen av Sverige, både militära och civila mål, så torde det vara uppenbart att Sverige under inga omsätndigheter var en neutral stat i Sovjets ögon, utan en liten knähund till väst och därmed en potentiell fiende.

Jag har alltid funnit det märkligt att det inte skedde tidigare. Men jag tror att två faktorer spelar in, dels Palmes död 1986, sossarna tappade sin mesias och dels de uppslitande interna stridigheterna som Palme skapat, se t.ex. striden om löntagarfonderna. Det var först kring 1990 som verkligheten kommit ikapp Sverige så pass mycket att folk mer och mer börjat inse att saker och ting inte riktigt fungerar på så vis som sossarna säger att de måste göra. Då är det inte heller lika intressant att betala en skyhög skatt och vara delaktig i någon form av socialt ingenjörsprojekt, att vara "solidarisk" och "ställa upp" lönar sig bevisligen inte och gynnar mest parasiterande politiker. Nydemokrati hade också rätt stora framgångar i efterkommande val.

Vad gäller borgerligheten på 70-talet och början av 80-talet så var den splittrad och vänstervriden. Centern (som då var mer av ett bondeparti) och folkpartiet (som då, precis som nu, var "mjuka" sossar) var de stora borgerliga partierna. Moderaterna var ett litet, gapigt överklassparti som mest talade om "systemskifte" Sverige var fast i en socialistisk vinter och oppositionen var till stora delar "mjukis"-sossar. Tyvärr, men det svenska folket var helt enkelt ett vänstervridet och statsälskande folk under den här perioden.

Den intressanta konspirationen (som också, åtminstone delvis kommit fram) är väl snarare hur pass nära vi var väst och att dom enda som på allvar trodde av Sverige var neutralt var de blåögda svenskarna själva.

Givetvis kunde Sovjet i egenskap av stormakt utöva påtryckningar som andra länder inte kunde. Men att Sovjet skulle haft ett stort inflytande över Sverige känns tveksamt. Vi hade ju gett USA och NATO ett stort inflytande just för att inte behöva hamna i beroendeställning till Sovjet. Då tror jag faktiskt du kan hitta mer exempel i Finland på hur Sovjet dikterade nordisk inrikespolitik.

Jag anser det fel att som Faludjah hävda, att ryssarna kapitalt misslyckades med att få ett socialistiskt och alliansfritt Sverige. När det gäller alliansfriheten är det visserligen korrekt, att det fanns vissa reservationer i form av kärnvapenparaplyet och visst underrättelsesamarbete med väst, t. ex. Nu ska man dock inte övervärdera betydelsen av dessa arrangemang. Det går naturligtvis inte att jämställa med ett Nato-medlemskap, och hade det kommit till ett skarpt läge, hade Sverige knappast fått någon hjälp utifrån. Nato:s strategi gick i huvudsak ut på att möta upp ett sovjetiskt anfall vid norska gränsen.

Vad gäller den av ryssarna eftersträvade socialismen i Sverige, lyckades de däremot ganska bra, enligt min mening; Sverige hade ett skyhögt skattetryck, löntagarfonderna låg på skrivbordet länge etc. etc. De socialistiska inslagen i landet var mycket framträdande under 1970- och 80-talen.

Palmes död känns tveksam, när det gäller betydelsen av denna. Palme hade inlett en högervridning av SAP redan i slutet av 70-talet, troligen efter valförlusten -76. Visst var hela landet vänstervridet, men är det den rätta förklaringen till varför landet kom att avsocialiseras runt 1990 - i samband med att Sovjetimperiet krackelerade? Moderaterna var för övrigt inte något litet överklassparti! De hade 20,3% av rösterna redan i valet -79. Men det parti, som inledde avsocialiseringen av landet var SAP!

Finland kan vi diskutera i en annan tråd.

EDIT: Sverige är än idag inte på långa vägar avsocialiserat, enligt min uppfattning. Visserligen har folket givits möjligheten att tjäna pengar genom arbete, men socialismen finns kvar, djupt förankrad i den svenska folksjälen - den har bara antagit andra former. Dock blir detta en separat diskussion för en annan tråd.

Det kan under inga som helst omständigheter anses vara neutralt och alliansfritt. Som sagt, vi koordinerade vår minutläggning med den danska marinen. Sådant gör inte neutrala stater. Sovjet hade inte haft ett behov av att ta fram detaljerade kartor och kartlägga t.ex. vart flygofficerare bodde, hade sina sommarstugor samt vart deras familjer kunde tänkas hålla till om man lyckats i sina föresatser att skapa ett neutralt och alliansfritt Sverige. Vidare var det väl inget scenario som gick ut på att ryssarna skulle anfalla Sverige utan att först vara indragna i en konflikt med NATO. Sverige är så att säga en språngbräda för att nå NATO-länderna runt Östersjön. I ett sådant läge kan man nog vara ganska säker på att NATO kommer agera mot ryssarna av rent egenintresse.

Jag håller med om att Sverige var extremt vänstervridet, men vart är stödet för att det var sovjetiska påtryckningar som låg bakom? Vänsterpartiet och andra kommunistiska partier har aldrig haft något reellt politiskt inflytande i det här landet som exempel. Svenskar var/är helt enkelt ett sosse-folk, som hade sin kulmen under 1970- och 80-talet.

Löntagarfonderna... Dom bråkade man om fram till 1991, Palme hann alltså med att dö innan den av dig omtalade "högervridningen" av SAP blir verkligt tydlig... Vilka andra exempel på Palmes högervridning finns? Gruvstrejken möjligen, något mer?

Ja det är ett mycket rimligare antagande än att Sverige och svenskarna mot sin vilja manipulerats och tvingats av Sovjet att bedriva sosse-politik och inte vågade sluta förän Sovjet föll. Trots att de faktiskt alltid funnits partier som har haft ett uttalat och även outtalat stöd till just Sovjet så har dessa aldrig haft någon större framgång i det här landet. Är det sovjetisk dubbelspel vi blivit utsatta för? Där dom riktiga kommunisterna gömde sig i SAP och försökte få folk att fokusera på VPK, som namnet till trots inte alls var "sovjets häst" i svensk inrikespolitik.

Låt gå för att jag överdrev angående moderaterna därav min " ", statsminister blev i vilket fall Thorbjörn Fälldin från Centern och fick ta över efter Ola Ullsten fårn Folkpartiet. Poängen var alltså att moderaterna på den här tiden inte var den sammlade borgerlighetens sjävlklara ledare, utan att borgerligheten, precis osm resten av samhället låg längre till väsnter jämfört mot idag. Vilket också förklarar varför den borgerliga politik som bedrevs av dessa (dessutom ganska svaga borgerliga regeringar) inte framstår som så borgerlig idag.

För all del, jag menade snarare att det där faktiskt kanske finns något mer att diskutera än att haka upp sig på att borgarna vann valet 1991 och Sovjet föll 1991 och att det därför måste finnas ett samband med att Sverige slutade vara så extremt socialdemokratiskt som landet tidigare varit.

Här håller jag med dig till fullo, jag vill dock inte lägga skulden på Sovjet utan snarare i sådana fall just på "den svenska folksjälen" som helt enkelt är tämligen kollektivistisk och konformistisk, således går sosserier hem i ett land som detta.

Jag utgår ifrån, att ryssarna hade kartlagt Sverige, skickat grodmän och "tavelförsäljare", även om Sverige varit hundraprocentigt alliansfritt. Ett angrepp mot Sverige hade inte måst föregås av en direkt konflikt med Nato, utan kunde ha kommit som ett överraskningsanfall. Dock anser väl de flesta bedömare, att ett anfall mot Sverige inte skulle varit en isolerad attack mot enbart Sverige, utan utgjort en del av en planerad invasion av Västeuropa.

Tyvärr finns det inget konkret bevis för, att sovjetiska påtryckningar låg bakom utformningen av svensk inrikespolitik under 1970- och 80-talen. Märk väl, att jag satt frågetecken i själva rubriken! Men jag finner det intressant att fundera i denna riktning, med tanke på hur icke-borgerlig de borgerliga regeringarnas politik var, hur socialistiskt SAP var under större delen av 70-talet, och det faktum, att avsocialiseringen av Sverige inleddes först när Sovjetimperiet rämnade.

Palmes högervridning av SAP inleddes, som jag nämnt, i slutet av 70-talet. Löntagarfonderna vattnade han ur, så att de i praktiken blev harmlösa efter införandet -84. SAP-regeringen anses ha fört en borgerlig finanspolitik efter tillträdet -82 - dock inte en borgerlig politik i bemärkelsen avsocialisering. I övrigt tonade Palme ned partiets tidigare socialistiska retorik.

Jag tror din analys är riktig, att svenskarna var, och är, ett folk av socialister, och att det inte förelåg några konkreta sovjetiska påtryckningar gällande utformningen av svensk inrikespolitik.

NATO:s strategi gick ut på att möta upp ett sovjetiskt anfall så tidigt som möjligt.
USA:s Atlantflotta skulle t.ex. anfalla sovjetiska basområden runt Murmansk,
medan de alpina delarna av Italiens armé skulle anfalla de WP-förband
som anföll genom Österrike i flanken.

I Sverige så hade marinchefen sin mobiliseringsplats i London
och flygvapnets flygbaser byggdes ut för att kunna ta emot
NATO:s attackflyg och bombflyg (f.f.a. för att kunna tanka dessa på hemvägen).

F.ö. så hade Sverige även ett ganska markant överskott
av J35 Draken som stod förrådsställda.
Finland hade samtidigt ett lika stort överskott på flygförare och markpersonal till sina Draken
och tanken ska h varit att finnarna i händelse av krig, skulle kunna hämta hem
"sina" Draken från Sverige och vid behov även operera rån Sverige.
En av I14:s brigader hade samtidigt, tillsammans med andra svenska och finska förband,
som krigsuppgift att besätta Åland.


Men då är frågan om vi på något vis kan tillskriva det sovjetiskt inflytande,
eller om Sverige (och Finland) på något avgörande sätt avvek
från de i opinionen mindre socialistiska länderna Danmark och Norge.