rapport från DXM

Hejsan.
Vet inte riktigt hur vanligt det är med att folk brukar DXM men bestämde mig för att skriva en rapport från gången jag testade.

Har två polare som testat ett par ggr innan och sa att det var gött. Hade ett soft ställe där man kunde vara ostört. Börjar med en joppe och tar sedan tabletterna. Polarna tar två direkt men jag tar en för säkerhets skull. Efter ungefär 50 minuter känner jag den där läskiga kännslan du kan få när du rökt för mkt, mår illa och behöver spy.

Väl gjort så mådde jag bra igen direkt efteråt och vi tog alla tre vars en tablett till för att få ett bra "rus" av det. Ytterligare en timme går och samma sak händer igen, jag spyr och mår sedan bättre igen.

Känner mig ganska jämnt trött och placerar mig på filten bredvid mina polare.
Nu svartnar allt, vet inte om jag var borta i en minut eller 1 timme men som av en chock vaknar jag o säger: "jag dog".

Nu vid mer vaket tillstånd är allt megakonstigt. Har inte så bra minne från kvällen men efter ett tag vill en fjärde polare, som inte tog något, dra hemmåt. Jag ville så gärna komma inomhus eftersom det hade börjat regna, var lite blöt och mådde konstigt som in i helvete.

Vi hade ungefär två kilometer hem till polaren, som erbjöd sig att hjälpa mig hem. När vi börjat gå tittar jag uppåt lite för att se vart vi är, trodde vi kommit en fett bra bit på vägen medans vi gått ca 15-20 meter från dom andra.

utan att tänka på att jag var påverkad av DXM tänkte jag på så många saker som allt verkade så äkta. vet att det var många inslag av döden osv, förjävligt bör jag påpeka. Kom hem till polaren och skulle slaggad på hans soffa, när han släcker ljuset så allt blir kolsvart så blev allting megakonstigt. Vaknar nästa morgon lite yr och fundersam om gårdagen. Han berättar om hur jag var och berättar saker om att jag trodde det var nån svart docka (?) som styrde mig med pinnar osv osv.

Den kvällen är iallaf. ett väldigt suddigt minne och jävligt negativt samtidigt.
Tänkte höra lite om era egna erfarenheter, någon som varit med om liknande när ni sneat på dxm kanske? aja, håller mig lätt bara till rökat i fortsättningen.

Peace out..

Jag upplevde också att jag "dog" de första gångerna jag tog DXM, och har faktiskt upplevt det ett par gånger nu när jag är mer erfaren av substansen.
I början var det jävligt skrämmade (har haft värre upplevelser än det du beskrev), men nu tycker jag nästan det är skönt.

Hursomhelst är det inte farligt fysiskt såvidare du inte har tagit över 1000mg.

Jag tror faktiskt de flesta upplever detta på DXM, en känsla av att allt svartnar alltså.


EDIT: Rapporten är mycket bra skriven, men den kunde varit längre (men det är ju lite svårt när man knappt kommer ihåg detaljer et cetera).

Hehe, jo det var under sommaren som detta hände också, så det gör det ju inte lättare att komma ihåg:P Undrar dock varför du fortsatt att ta dxm när du också fått liknande upplevelser? Berätta gärna om dina värre upplevelser också. Tänker inte testa igen men är ganska intresserad av ämnet, eftersom det är en s.k. "laglig drog".

Okej, ska försöka berätta:

Visst, det kanske låter helt korkat men efter det att jag har upplevt vad som närmast kan beskrivas som nära-döden-upplevelser så känner jag mig pånyttfödd.
DXM är en jävligt udda drog (alla dissociativa hallucinogener är f.ö jävligt udda) men jag har haft mer positiva erfarenheter än negativa av DXM.

Första gången, fyfan alltså; tog 500mg direkt och det var en grov underskattning av drogen i fråga, Set & settingen gjorde väl också så att det blev ett helvete antar jag.

Okej, här följer en kort rapport:

Jag intog alltså 500mg DXM i pulverform utblandat i vatten i ett snapsglas. Smakade skit, men som tur var hade jag några mint-tabletter till hands.
Hade inget ställe att vara på så vi (jag och två polare) var tvugna att vara ute hela trippen.
Gick ner mot samhället.
30-60 min - kände verkligen att nåt var på gång, mådde rätt bra dock.
60 min+ - kom på ett ställe vi kunde vara på; inne i en trappuppgång.
Nu började tidsuppfattningen bli helt åt helvete så jag anger bara tidpunkter:

1. Klådan började; det kliades på ett ställe på kroppen åt gången och hela kroppen skulle behandlas. Klådan följde med genom nästan hela trippen och det var mycket obehagligt.

2. Nu blev allt hundra gånger värre än förut då en effekt/bieffekt som DXM framkallar är förstärkning av ljud, i detta fall från ventilationstrumman i trappuppgången.

3. Hittills hade jag suttit ihopkurad i ett hörn men nu var det dags att gå ut.
Ute var det kallt och det hade nyss regnat. *Paff!* - nu blev allt svart, det gick i vågor dock så jag kommer ihåg vissa delar. Jag kunde inte gå och rammlade omkull hela tiden (värre än en rejäl fylla!). Plötsligt ligger jag på marken vid ett lerigt ställe och har en extrem(!) dödsångest plus de ovan nämnda effekterna/bieffekterna.
Allt var, lite grovt, ett rent helvete.
Som tur var hade jag ju två polare med mig som hjälpte mig (de hade också tagit samma dos men var inte lika borta).

4. "Vaknar ur" det "svarta" och nu känns det mycket obehagligt i magen.
Går sakta men säkert hem, spyr sedan en gång och det känns som om man spyr ut alla sina inälvor.

Jag sa att jag aldrig mer skulle prova den här drogen igen. Aldrig...
Men en vecka senare så tog jag en mindre dos (250 tror jag) och mådde skitbra.
Sedan dess har det fortsatt och senast igår tog jag DXM - det är därför den här texten är lite konstig (tycker jag iallafall).

De positiva upplevelserna orkar jag inte gå in närmre på, men det är en hel del och de har verkligen ändrat mitt liv - på gott och ont.

Mvh // Farbror_Didrik

EDIT: Ojdå, det kanske är bäst att skriva "dubbel tripprapport" som titel på denna tråd?

Japp, har också upplevt det, 2 gånger nu men bara första gången det var otäckt.. det var första gången jag tog 500mg, uppdelat i 2 doseringer med 30 min mellanrum. Rejäl dödsångest, tänkte helt seriöst att nu dör jag här helt ensam i mörkret och kommer aldrig mer existera, för allt var bara så svart och jag kände inte min kropp längre..

Iallafall, det avskräckte mig inte från DXM eftersom jag efter den där trippen tog mig tid att läsa på innan nästa gång, och fick därav veta att det är "vanligt" med dödsångest på lite starkare doser DXM, så jag fortsatte ta det och senast allt blev svart så var jag lugn, kämpade inte emot utan lät det svarta sluka mig och då försvann känslan och det blev "ljust" igen

Har inte tagit mig upp i doser över 500mg (förutom en gång, men då blev det så långt mellanrum mellan doseringarna) , får fortfarande en skön resa av 500mg så kommer nog ta det en gång till innan det blir 750.