Allemansrätt och konservatism

Vad har svensk konservatism med äganderätt att göra? Allt var ju nyttjanderätt eller statliga missioner och brev som gav en rätten att göra si eller så. Kung och regering ägde och äger all mark. Allt är en typ av leasing och tanken är inte ens att kungen eller staten äger den utan förvaltar den åt folket (därmed idén om enväldeskonung som kunde stå emot de jodliga frestelser som adeln stod inför och detta enväldeskoncept fördes senare över till den demokratiska idén.).


Konservativa, my ass.
Liberaler, my ass.
Socialister, my ass.

Allt är fan åt helvete i detta land.

I slutändan är tanken att jorden används i den mån den kan brukas lika gammal som det Byzantium och innan dess kan vi tala om nomadiska samhällen, rådskommuner och stammar utanför Rom och Grekland i Europa.

I det Osmanska Riket men jag har för mig i det Bysantinska så blev du fråntagen rätten att nyttja marken (glöm "ägande") om du inte faktiskt använde den till något produktivt.
I feodalsamhället så ägde inte majoriteten sin mark men i Sverige hade vi inte feodalism, dock var det inte oproblematiskt att flytta runt om du inte var en borgare och ägde en liten, liten plätt eller adel och var tvungen att på olika sätt delta i krig.

Alltså har jag fel så kan väl någon mer historiekunnig lära mig lite vett men jag tål verkligen inte ny-ideologier. De verkar ju helt grunda sig i fantasier.

_____________

Kort och gott så anser jag att den urgamla idéen om allemansrätten är den mest historiskt och folkligt förankrade lag/rätt vi har. Glöm "äganderätt" och sådana fantasier.
Marken är gemensam, "fosterlandet" kan med kraft av sina gevär om det behövs men också i lagens mening ta och göra vad den vill med marken om den anser sig behöva det.
I fredstid så ger man dock rätten till folket att nyttja marken på det sätt som folket tycker fungerar bäst och det koncept man länge har haft är att så länge man inte förstör eller stör någons verksamhet så får man nyttja marken för sin verksamhet.

Allemansrätten är en form av äganderätt. Ägande av rätten till naturen.

Helt fel ute är du inte. Konceptet som vissa libertarianer och deras kopior på den konservativa sidan har är att äganderätten är något universalt koncept som alltid inbegriper samma sak.

Självklart inte. Du äger egentligen rätt enbart till att göra det du äger rätt till.

Exempelvis är det i Sverige väl ganska komplicerade lagar och regler när det gäller eventuella mineralfyndigheter i marken och du har väl knappast rätt att bygga vad du vill på "din mark" och du har heller inte rätt att begära att någon annan ska lämna den om den ej stör din verksamhet då de i sin tur äger rätten att beträda den.

Det är väl egentligen ganska löjligt att prata om Allemansrätten som något speciellt, och än mindre vara stolta över den.
Man kan ju lika gärna gå omkring och skryta för amerikaner att i Sverige har vi minsann något som kallas Andningsrätten. Det du! Det har minsann inte ni kapitalistiska amerikaner inte. I Sverige är luften fri.

Dvs Allemansrätten är ju egentligen inte så mycket mer än att sätta rena självklarheter på pränt. Att fritt få ströva i skogen och på landet är inte direkt något okänt utanför Sveriges gränser heller.
Allemansrätten ger ju inte oss några egentliga rättigheter avseende brukandet av den mark som det handlar om. Allemansrätt ger inga rättigheter där som skiljer sig från många andra länder.

Det finns två helt väsensskilda områden som berörs av svensk allemansrätt.
dels det hävdvunna att man på grund av dålig vägutbyggnad traditionellt fick gå över annans mark i Sverige vid resor ,och då även fick slå läger plocka bär o lite annat till förplägnad under resan.
Sedan har vi Hitlers allemansrätt som gick ut på att tyska soldater på permission skulle få röra sig i skog och mark i Tyskland ,campa och ha lite semester. Svenska politiker var ju nära knutna till Nazismen och Hitlerjugend och lärde sig då lite nytt tänk i att vistas i naturen,vilket efter kriget även utvecklades i Sverige. Miljörörelsen härstammar ju även från nazismen men det är lite OT.

Då vet du inte mycket.
Exempelvis kan du bli undanföst i stora delar av Europa och USA för att du campar ute i det fria.
I USA är det ännu strängar och du kan inte ens få vandra på folks mark om de inte tillåter det.

Det är inte särskilt tillåtet att promenera omkring på folks inhägnade tomter i Sverige heller. Och inte är det särskilt uppskattat att börja tälta och elda korv i någons trädgård.
Så det skiljer sig inte så mycket från i USA eller Europa i övrigt.

I inhägnade amerikanska bruksområden promenerar folk omkring lika lite som i svenska, men de både tältar och promenerar i naturområden som inte är inhägnade.

De amerikanska gränserna utmärks av staket vanligtvis, vilket härstammar från den amerikanska expansionen västerut där boskap rörde sig fritt, och i samband med att civilisationen spred sig uppstod behovet av att skydda sina betesmarker (läs om Open Range tex). Det enda sätt det kunde ske på var med staket för att kunna visa skillnaden mellan ditt och mitt.

I Sverige får man förvisso gå genom inhägnat område, och även tälta kort tid, men vanligtvis är det inte ens praktiserat, utan man tältar och strövar i öppna områden.

Om du tex tittar på filmen "Frontera" så kan u se hur moderna amerikaner ser på frågan om egna marker kontra främlingar som passerar dessa.
Du ser att det inte skiljer sig så värst mycket från i Sverige.
Det är alltså en stor skillnad mellan egna inhägnade hustomten och vanliga ägor.
Vissa delstater har väldigt stark äganderätt som kopplas till individen, som tex Stay Your Ground-lagar, där man har rätt att skjuta ihjäl inkräktare (någon som ovälkommen vistas på tomten, i huset) - men dessa lagar är inte så vidsträckta att de infattar ägorna utanför hustomten.
Dvs en amerikansk bonde får tex inte lov att skjuta ihjäl en person som går genom hans potatisåker, men han får skjuta ihjäl den som går i hans trädgård.
En amerikansk skogsägare får inte lov att skjuta ihjäl en som strövar i hans skog, men får lov att skjuta ihjäl den som går in i hans trädgård.

Du ser, det skiljer sig inte särskilt mycket från Allemansrätten.

Och det jag menade var inte att mena att det inte finns några skillnader, utan det jag menade var att det är löjligt att skryta om den svenska Allemansrätten så mycket som vi gör. För i praktiken är det ju bara att skryta om något som är helt naturligt i resten av världen. Ungefär som att skryta om att i Sverige får vi minsann lov att andas luften. Se så duktiga vi är. Se så snälla vi politiker är som ger er svenskar denna så oerhörda frihet ...

Hyckleri kallas sånt.

Men det är ju inte inhägnade hustomter det handlar om utan öppen mark.
Samt hur mycket man får hägna in av en mark.

Jo jag vet, men jag pratar om hur det ser ut rent praktiskt.
Och dessutom hur konstigt det är att vi slår oss för bröstet för något som egentligen är fullständigt normalt. Det är ju lika korkat som att skryta för andra länder om att i Sverige är minsann luften fri ...

Dessutom - efter 911 har vår fria rörlighet förändrats tillräckligt mycket för att egentligen få oss att ställa frågan om det fortfarande finns något som kallas "Allemansrätten" kvar i Sverige ...
Jag får inte längre promenera omkring på samma sätt som jag gjrode föra millennieskiftet. På 90-talet fick jag gå i stort sett var jag ville, i industriområden, i hamnar etc. Men efter 911 förändrades lagstiftningen och det går inte längre att spankulera omkring fritt ...

Jag är en stor vän av allemansrätten. Till skillnad från ägande av pengar, så skulle privat ägande av mark innebära att man berövar någon något. Det rör inte en låginkomsttagare att ett fåtal människor äger nästan alla tillgångar i länet - hans liv förändras inte av det - men skulle ett fåtal äga nästan all mark i länet, och förbjuda honom att beträda den, så skulle hans liv genast bli betydligt torftigare.

Folk viftar med begreppet äganderätt och glömmer att äganderätten är en statlig konstruktion. Är det verkligen en självklarhet att man skall kunna betala en viss summa pengar till någon och därefter få ett stycke av det land vi alla är medborgare i? Och med hjälp av polis, som alla medborgare finansierar, försvara den? Missförstå mig inte, jag är inte emot jordägande, men att påstå att allemansrätten strider mot äganderätten tyder på bristfällig kunskap om vad äganderätten är.

De som framför allt påstår sig "försvara" äganderätten och dessutom uttrycker skeptsis mot Allemansrätten är den landägande adeln. Dvs dt fåtal som finns kvar.
Orsaken till att de anstränger si så mycket i just denna fråga är för att de vill kunna fortsätta den djupt odemokratiska idén om en landägande adel som även i framtiden ska kunna födas till ekonomiskt oberoende.

Jag har egentligen inget problem med att folk ärver sitt uppehälle. Att kunna leva på jord står inte i motsats till allemansrätten.