Ni som har Aspergers/Autism (Autismspektrum)

Känner mig så ostabil.. Ibland jätte glad och ibland ledsen. Men oftast kommer det pga att jag inte har åstadkommit något. Just nu gör jag det så kallade self-improvement men känner mig fast. Har gått ut nästan varje dag och pushat mig för att prata med andra. Men fortfarande har jag inte kommit nån vart.

Tanken till en början var att ändra mig själv till något positivt och aktivt, men faller tillbaks till det gamla jag hela tiden. Det har gått månader med att försöka.. Hur mycket mer ska man fortsätta?..
Ska jag göra något mer "galet" för att verkligen ändra mig (och känna mig mer levande)?

Det positiva så länge som (typ) sitter kvar är att jag inte spelar spel så mycket längre. Läser böcker. Tränar. Äter en bra kost och nyttigt. Fast sitter bara hemma för det mesta och inte gör något (jag tror att jag är bättre än så). Anledningen till att jag går ut så mycket är för att det gör mig så trött och ibland tappar jag balansen; för att stärka mig, som jag börjar tro mindre på nu.

Skulle vara snällt med ett par tips. Jag vet att det finns videos där dom motiverar dig att fortsätta, men det jag gör kanske inte är den rätta vägen.

Jag tror inte att mild autism eller aspergers finns ens. Jag skulle hellre säga att det är ångest/depression eller ptsd och det går jag träna sig till "normal". Det går att stärka sig till något bättre.

Jag kan väl ge lite av mina råd kanske, jag har Atypisk-Autism inte så farligt sedan så har jag IBS det är en svår grad av denna torterande tarm-besvär, jag vet inte om det hänger ihop med min Autism att göra, mycket möjligt då våra signaler inte sammarbetar som en normal människa.

Men det du kan göra är att, gör det du verkligen älskar, gör precis vad som gör dig glad, umgås bara med folk som kan lyfta upp dig. Lär dig att slappna av, (De som har Autism har en tendens att vara väldigt spända). Tänk dig själv om du träffar en spänd person? Visst blir situationen klumpig då.

Skaffa dig en hund om du kan, gå ut med den, hunden är ett bra medel även vår bästa vän som kan vara en brygga mellan sociala-kontakter med andra människor på stan.

Träna regelbundet, du behöver inte gå på gym och bli biff liksom, det räcker med att springa på löpband 15-30 minuter. Eller träna i någon sport som du gillar.

Det går att leva med Autism, men det gäller att ha en god insikt och reflektion, se över sina fel och göra bättre ifrån sig så gott man kan. Allt är konstruktivt. Mvh SP1 =)

Ni med en lättare form av Autism.. hur ska man som "normal" bemöta er bäst för att ni ska trivas?

Det här var en intressant frågeställning. Skulle vara väldigt roligt att få läsa tankar kring detta.

Jag kanske kan svara på den, eftersom att jag har en mild grad av Autism. Mitt Autistiska tillstånd blir värre när jag mår dåligt, sovit dåligt. Då kan den bli mer påtaglig och jobbig, så jag undviker att isolera då jag mår piss. Jag väljer att bita i hop och motionerar.

Det hjälper mig oerhört bra. Träning är min medicin till att funka, både socialt samt hälsosamt. Om jag inte tränar på en dag, då funkar verkligen ingenting i mitt liv. Men folk med Autism är alla olika, det är en ganska individuell fråga. Hoppas mitt svar duger dock, utifrån mitt perspektiv.

Det var intressant men inte riktigt vad jag var ute efter. Jag undrar hur man som person utan diagnos ska bete sig i ett sammanhang med en person som har Autism. Det kan vara på en arbetsplats, skola eller dylikt. Jag hade personligen försökt bete mig helt vanligt, men det kanske inte är det bästa sättet.

Jag kan säga det att du inte är ensam, jag känner precis lika som dig.
Idag har jag 0 vänner, hade mer under skoltiden, då det var mer "accepterat" att vara lite udda, kanske för att ungdomar inte har den intellektuells som idag, då de har mognat.

Jag är trött på att vara ensam och utstött, känns som att folk här observerar och dömer än snabbt! Just pga att man inte är som "alla andra". De vill att man ska formulera meningar och ha en livsstil som uppfyller deras manual. Håller du med?

Jobb, har jag fått men blivit av med det likasnabbt. Jag kämpa mot min depression som är MYCKET VANLIGT för dom som har Asperger/Autism. Jag önskar att det fanns något botemedel för det så att man kan fungera som alla andra. Jag drömmer mig bort till en strand ute i oceanen med blå vatten och kritvita stränder. Kanske även ett ställe där folk inte dömer en.. om det är mycket begärt..

Har du aktivitetsersättning som jag?