Socialkonservatism KD vs SD?

Titeln säger allt. Om jag minns rätt så "vill" eller kan både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna beskrivas som socialkonservativa men vart går skillnaden. I USA verkar begreppet betyda t.ex. vara emot abort, homosexuella och andra grejer. Men vad betyder det för respektive parti i Sverige generellt sett och generellt? Så vitt jag förstår så försöker SD att detta ord ska betyda saker och ting som t.ex. vara emot liberala/vänstergrejer som t.ex. kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser och kvotera föräldraförsäkringen osv. medans KD verkar vara det alliansparti som har kvar mest fragment kvar av konservatismen. Vad anser ni?

Jag skulle vilja börja med att fråga varför du tar upp USA som referenspunkt? (Jag är inte ute efter att raljera. Jag är blott nyfiken.)

Jag ser KD som högerparti av västeuropeiskt snitt, dvs att de är för obegränsad frihandel och Friedmanianskt gemensamma marknader, i sådan mån att de sedan länge varit förbi den "gräns" som delar kulturellt uppbyggande och konserverande från kulturellt avverkande och avvecklande. Jag är således försiktig med att kalla KD konservativa. Jag ser de mer i ett konservativliberalt ljus om något.

SD ser jag som ett sentida svar på vad svensk konservatism kan vara, dvs en konservatism på socialdemokratiska grunder. Främst folkhemsidealet från fyrtio-femtiotalen, som i sig kan vara en egentlig högeridé enligt vissa. Ett samhälle där sociala skyddsnät fanns, men där massorna drog sig för att använda dem. Där man av stolthet och självrespekt valde att neka till ersättningar, trots att man kanske befann sig i en socioekonomisk situation som hade garanterat en rätten till desamma.
Även om jag inte riktigt har fått greppet om SD än anser jag att det kommer någon slags form av moralitet från partiet, som med lätthet kan anses vara socialkonservativ.

I grunden handlar det nog mest om att bevara konceptet med kärnfamilj. Dvs pappa, mamma och barn. Att det är detta som ska vara grunden i samhället. Det häger ju ihop också med kristna värderingar. Så i mångt och mycket är nog partierna rätt lika utifrån detta att bara just kristna.

Bra förklaring, "citerade" USA p.g.a. att republikanerna är relativt starka där och det var det snabbaste jag kunde komma på med ett land som har relativt stark konservatism...

Det kan jag ju förstå. Men jag måste erkänna att jag irriteras lite lätt över att konservatismen i nutidens Sverige i stort sätt alltid ska parallelliseras med konservatismen i USA. Det är ju inte på något sätt ditt fel, jag bara begrundar fenomenet. Givetvis kan en stor del av detta antagligen förklaras av att de konservativa författarna ofta är amerikaner, eller kanske engelsmän.

De flesta nationalstater i Europa har ju en samhällelig grund som ofta är en direkt motpol till USAs. I Europa är de olika staterna oftast stora med stora portioner socialism, socialism i den bemärkelse att det finns en stor tyngd lagd på inkomstfördelningens vågskål, tvärtemot USA.
Att USAs konservatism är tuff mot "big government" är inte konstigt, med tanke på deras historia. Men att KD, i det här fallet, går samma väg som republikanerna, visar bara på att de inte riktigt hittar hem.
Konservatism handlar om försiktig och återhållsam samhällsförändring. Det finns inte ett konservativt-startpacket som kommer med färdiga värderingar, redo att implementeras, som dagens KD målar upp sig att tro.

Ibland finner jag mig själv övertygad om att om Hitler aldrig förklarat någon krig, och att krig i Europa under senare tid också uteblev, så hade nationalsocialismen varit en naturlig version av europeisk konservatism. Med tydliga nationalstater, folkhem och gemensamma lador. (Både dåtida skördelador och sentida Magdalena-Borgiska finanslador.)

Jag vill givetvis försäkra dig om att jag inte är socialist. Speciellt inte enligt dagens definitioner av ideologin. Men jag kan se en del av dåtidens folkhemssverige som ett ideal.

Allt handlar egentligen om etik och moral. "Har jag rätt att göra så? Är det rätt att göra så? Borde jag göra så?" Detta är frågor ingen verkar ställa sig längre och i slutändan verkar de idag klumpas ihop och leda till: "Jag SKA göra så! Jag MÅSTE göra så! Det är MIN rättighet!"

Om man är SD-sympatisör och samtidigt tycker att SD har växt i alldeles för snabb takt i opinionen den senaste tiden - då är man i sanning konservativ.

"Socialkonservatism" Modell USA: Mot abort och homosex och för fria marknadskrafter samt självgående/självreglerande individer. Bibelgrundad "moral och etik" som passar i Mellanvästerns frikyrkobälte. Hatar stat och all överhet. Kort sagt, ett slags nyliberalt värdegrundssamhälle med omfattande indoktrinering är idealet.

Socialkonservatism Modell Europa: Stark stat på traditionens grund, för protektionism och omfattande socialsystem då detta antas stärka den sociala harmonin och den nationella gemenskapen. Individen ska göra sin plikt och lyda överordnade, men lämnas i övrigt ifred. Idealet är ett starkt ramverk som möjliggör andlig frihet 'inåt'. Lägger sig inte i människors livsstilsval så länge de yttre reglerna respekteras.

Mer eller mindre varandras diametrala motsatser alltså.

Man får hoppas att SD står närmare den europeiska socialkonservatismen. Var KD hör hemma eller huvudsakligen hämtar sin näring ifrån är nog desto mera tydligt.

Jag tycker både SD och KD står väldigt nära den Amerikanska modellen av socialkonservatism. KD är ju i grunden ett parti där kristna värderingar spelat stor roll, även om de liberaliserat sig mycket på senare år (se bara deras reaktion då Kristna Värdepartiet ställde upp i valet).