Vetenskapsmän som vet att Gud finns.

Bevisbörda du vet....

Lite dråpligt att kunskapssökandet med tiden visat att gudstron står i vägen att nå kunskap. Den kunskap som idealister behöver, för att alls kunna fortsätta det tröstlösa gudsSÖKANDET.

Du blandar ihop längtan att nå sin dröm, med konkret kunskapstörst.

Gudsivrare, äger inte längtan till kunskap, utan längtan till döden : det heter att man vill planera sitt efterliv på bekostnad av pågående liv.

Allt detta gudsbygge, handlar om att förskjuta verklighet, för att få plats med svulstig megalomatisk ÖVERTRO.. när det väl landar hårt och slår sig, så skyller man ifrån sig på ateism.

Det är en djup okunskap att skylla på dem som finner andra vägar till så storsalgen insiktsfullhet, i att förstå sina begränsningar, åtminstonde....

Att makt skapar dignitet, och att dignitet kör på gamla meriter och saliggör det ofullständiga... är liksom kyrkans monotona vals som man ännu urskuldar sig för. Det tog rejäla chismer i anspråk, att få makthavare vilka ville predestinera mänskliga själen att lära sig släppa greppet och sluta ta de strypgrepp på individer vilka aldrig bejakade gudshypotesen...

... för all del, alla de upplysningsprojekt som helt gick i stå och fördröjdes, med ytterligare lidanden under onödigt många år, allt utifrån prestigen som maktredskap.

Det är numera vetenskapligt belagt, att människans empatiska, därmed etiska belsutsförmåga, inte har ett endaste dugg med gudstro att göra.

Så att villkora och ställa ultimatum, att ge folk fri väg in mot kunskapsinhämtande.. det ses inte mer som varken vackert eller nödvändigt nej.

Det är samma gamla girighet och mani... samlandet av egocentriska skäl, som en gudstroende säger att den "vill behålla sin makt och rikedom" , av samma krassa mänskliga personliga snikenhet, gudstron danar inte ens karaktär, enbart skärper till den kanske ofrivilliga drivkraften att ackumulera den vinst, som så ledigt kunde inkasseras medan järnen var varma och människor ännu var analfabeter... det är ur slaveriet... man myntade och präglade "guds storhet" som värst.

Till det blev monotont väl igenkänd trygghet... liksom det är tryggt att för säkerhets skull överskatta och spela på folks rädslor, och ropa mord mord"! du antastar min själ !

... men själen som förlängd lag-arm.. i att martyrskapet som ändamålshelgande metodskt säkerställande av utpressningstaktik, som kunskaplig ? nej det är att överskatta kristendomens gärning... man får åtminstonde stå med fötterna på jorden, för att inte låta glömska råka, missa de illgärningar som samtidigt blev så omåttligt självsäkra, i de pretentiöst överdådiga gudsordanden som idag ses som ren utfyllnad att kamouflera det begärliga, att ta makt över folks huvuden och direkt angripa gedigen kunskap som bokstvligen djävulens verk. Men det kan man låtsas glömma... om man tänker bort det, så fanns det aldrig sådana "lärdomar" med i kunskapsportfolien väl...

...intentionen var ju aldrig att lära-folk-vad-djävul är, och exorcism.. innan, människor bevärdigas med att få sitta ner vid de snidade borden... nej då... men om de bara gav allt vad skördarna inbringade... så kanske , gud skulle vara snäll, att delge sig sina tankar för dagen...


Nej, jag blir lite road av hur du likställer gudstro med kunskap och förstånd.

Att sinna sig och stilla sig, för att kunna emotta kunskapsletandets tlmodighet och att inte ge upp, vad har det med gudshypotesen att göra... som är en fix föreställning, helt inducerad utifrån en personlig vy.. som kan vara hur i övrigt elak som helst och direkt kunskapsfientlig.. i mellanhavandet mot kunskapskärnan... i att först passera demonism...

... och på vägen... tappa all sans och lust för vidare kunskapssökning med elaborerande av... gud? för att nå t.ex penicillin och förstå olika barrirer?





Den myten sprack, och gav komplex problemsökning fri framfart att på allvar börja sprida kunskap, att ge fler den sanningsenliga mannualen i händerna, utan moralväkteriets satser, idag har kunskap en helt annan laddning, än under tider när man var van vid att se mäniskan som en syndare.. att ideligen påpeka att människan behövde urskulda sig för sitt existensberättigande.


Det är väl klart att det sticker i ögonen på dem som vill ha slentrian-positioneringar, läser man bibeln, ska man ju ses som "god individ", läser man inte bibel och ber inte.. är det inget att konstra till, man enbart sätter etikett i pannan på dem, och svårare än så var det inte, svårare däremot att det efter så mkt upplysning i dessa nutider... att an försöker göra om samma skämmiga människoföraktliga metodik.

Men allt kan köpas för pengar, det vet du också.

Drömmar betingar så klart ännu ett särskilt högt pris, med beredvilliga satsningar i investeringsfonder osv.

Nej, gudstro är enbart lite mer glupsk, man vill både leva och samtidigt förklara vad död är.. in i minsta detalj, och det.. är inte alltid så etiskt korrekt som troende får för sig.

Russells tekanna, bevisbördan ligger givetvis på den som påstår något. Men jag håller med dig, inget kommer ändras då religiös tro är just tro och inget annat. Den är inte falsifierbar och därför är inga argument tillräckliga. Det finns ju människor som på allvar tror att Jorden är 6000 år gammal.

Jag håller dock inte med dig om att det är mest korrekt att vara agnostiker. Det känns som en feg ståndpunkt, möjligtvis mest politiskt korrekt. Kallar du dig själv enhörningsagnostiker? Vad fyller det för funktion att vara agnostiker, mer än att inte hamna i osämja med teister? Om en gud (eller flera) existerar, vad är det som tyder på att det inte går att få vetskap om denna/dessa? Att kalla sig själv agnostiker är att stoppa huvudet i sanden i min mening. Man behöver ju inte vara antiteist, men ateist känns mer korrekt om man inte finner de olika religionernas påståenden trovärdiga. Att säga att det är omöjligt att veta om det finns någon gud(ar) är i mina ögon rentav pretentiöst. Hur vet du det?


"God of the gaps"-argumentet. Det kanske största problemet med det är att dess "trovärdighet" hela tiden krymper i takt med att nya upptäckter görs. Det vi för hundra år sedan trodde att man aldrig skulle kunna förklara kan vi idag göra. Det finns inget som tyder på att detta är kulmen. Evolutionsteorin behöver ingen skapare för att fungera, däremot säger den inget om livets uppkomst. Hur vet du att tiden inte räcker till? Att det är överväldigande är knappast ett argument. Det här med perfektion har jag aldrig förstått. Var ser du denna perfektion? Visst finns det en stor variation, men faktum är ju att vi delar stora delar av vårt DNA med allt levande på vår planet.



Hur vet du det? Du var ju agnostiker? Det är mycket som är bisarrt för våra primitiva psyken. Oändlighet till exempel. Jag förstår dock inte varför man behöver ta till "God of the gaps"-argumentet. Varför kan man inte nöja sig med att (ännu) inte veta?

Vad sägs om att du rabblar upp nutida erkända vetenskapsmän? Som har bidragit med något vettigt dvs.
Och se vad dom säger i saken.

Du rabblar upp massa döda personer som är helt indoktrinerade med gud från barnsben och ett helt samhälle. Hur tror du det ser ut om 200 år t.ex? Hur många av framtidens erkända vetenskapsmän som har ritat om universum och världsbilden med ny kunskap uttalar sig om gud?

Att dra upp massa erkända vetenskapsmän från förr som levt i ett helt annat samhälle där alla gick i kyrkan mer eller mindre visar ju bara din brist på logiskt tänkande.

Du beskriver i stort sett panteism med några flummigare inslag. Inget nytt. Det påstås ju att Einstein var just det, panteist. Är ju dock ganska meningslöst att spekulera i eftersom vi inte kan fråga honom. Att använda "Appeal to Authority"-argumentet som görs flitigt här i tråden är minst sagt tröttsamt, speciellt när påståendena inte ens stämmer.

Varför är andras tolkningar skeva? För att det inte är din egen? Som ateist kan man ju inte göra mycket mer än att läsa de skrifter som finns och de påståenden som görs. Det är till exempel väldigt svårt att läsa bibeln och efter det utbrista "Eureka! Det är panteism bibeln förespråkar!", vilket du verkar anse att man borde?

Att mänskligheten, med all vår samlade kunskap, ska dribbla med guds-konceptet...

Det är att gå händelserna i förväg, vi är inte ens i närheten av att kunna peka på det ena eller andra.

Använd er energi för att skaffa reell kunskap istället för att bråka om mer eller mindre kvalificerade gissningar.

Hur uppstod någonting? Vilket rum fanns för att The Big Bang skulle kunna ske och universums expansion skulle uppstå? Hur uppstod medvetandet? Allt vi lever i är ett mysterium, naturlagarna, vi, universum - hur uppstod någonting överhuvudtaget? Varför fanns det rum för Big Bang att ske? Varför fanns det någonting?

"Hur" är en bra fråga. "Varför" kan dock vara en svårare nöt att knäcka.Troligtvis finns inget "varför".

Varför anta att det måste finnas ett syfte med något? "Varför" är allt som oftast en urbota dum fråga i kosmologiska sammanhang. Det finns ingen garanti för att det ens finns ett svar på "varför". Bevisa först att existensen har ett syfte, sedan kan vi diskutera "varför".

"Hur", däremot, är en bättre fråga att ställa och dessa "hur"-frågor är vad vetenskapen försöker ta reda på, bland annat. Jag ska försöka svara kortfattat på de tre frågorna jag kan:

Här är en teori angående "vilket rum som fanns för att Big Bang skulle kunna ske":
https://en.wikipedia.org/wiki/Hartle...3Hawking_state

...och medvetandet uppstår förmodligen som ett emergent fenomen av otaliga samarbetande element i hjärnan (neuroner etc) inte helt olikt hur en myrstack tycks ha ett övergripande medvetande trots att myrorna som individer är dumma som spån:
http://news.vanderbilt.edu/2015/03/213466/

...och "hur universum uppstod" är redan besvarat till stor del i och med Big Bang-teorin. Vad som kom innan är som bekant en annan fråga.

Existensen är Gud, det är lite det som är poängen.

Men det är ju just det jag syftar på. Jag är en person som vill förlita mig på vetenskapen. Men så länge gapsen finns där så kan jag inte utesluta en högre makt till 100%, därav agnostiker. "Gud" kan vara förklaringen, eller inte. Det gör mig inte till PK, vilket jag absolut inte är. Jag hatar religioner och mycket annat.


Att tiden inte skulle räcka till för variationen kanske var fel uttryckt. Det jag har problem med är att någonting universellt verkar ha koll på extremt många faktorer. Att något så invecklat skulle ha skapats av slump är inte tillräckligt med förklaring för mig. "Det" reglerar för fan populationer passivt, det förstår och förutspår eventuella framtida problem, exemplen är många.
Hur kan något utan någon form av intelligens förstå konceptet av problemlösning?

Man behöver inte vara religiös för att lämna utrymme för något som vi idag kallar för övernaturligt i ekvationen. Återigen, det behöver inte handla om GUD som nämnt i bibeln, koranen, toran eller någon annan skrift. Gud är för mig ett ord likvärdigt till.. ordet singularitet.

Utveckla hur du tänker!