Trendspaning - Maud-pitchen sprider sig?

Maud Olofsson (ja, hon som brände 33 miljarder och sedan vägrade förklara sig) har en tydlig egenhet i sin språkmelodi. Med ojämna mellanrum går hennes röst upp rejält i ton. Ofta i slutet av en mening och i slutet av ett ord. Oftast i en vokal. Det är som att hon ska betona eller förstärka och då åker tonen upp till nästan falsett. Finns ju några duktiga komiker som lyckas härma henne.

Men på senare tid hör jag detta pitchande allt oftare. Främst då i Sveriges Radio P1 - där har många journalister tagit efter Maud. Nu senast hörde jag till och med Johar Bendjelloul lagt till med denna lilla egenhet.

Är detta en psykosocial liten smitta i Stockholms innerstad (läs; etablissemanget)?

Har det något ursprung i Jämtländskan som ju är Mauds hembygd?

Maud Olofsson är från Örnsköldsvik, Ångermanland. Varifrån har du fått att hon skulle härstamma från Jämtland?

Dialekten i Örnsköldsvik har en tendens att vara lite gällt betonande.

Vet i alls var jag fått Jämtland ifrån. Tack för info om det.

Men varför sprider sig detta i Radiohuset? Har de fått någon populär chef som är från Ö-vik? Språkbruk brukar ju smitta uppifrån och ner. När PG Gyllenhammar var VD på Volvo gick halva chefs-kadern och lät som små mini-PGs.

Det Maud har är dialektalt. Det radiofolket har är någon form av inlärd betoning för att bli tydligare.

En hallåa på SVT2 har någon liknande språkmelodi. Hörde det igår när hon påannonserade aktuellt. Hon lät inte norrländsk vad jag kunde höra.

Säker på att det inte var götaländskt?