Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
Överklassen hade en nordisk identitet och kan säkert ha ingått äktenskapsförbund över mycket långa avstånd. Men om vi hoppar fram några hundra år och efter alla framgångar och bakslag så har de behövt alliera sig och ta in en hel del människor ifrån andra grupper för att kunna forsätta vara framgångsrika. Namnen är inte längre 100% germanska.
När det gäller Oden så finns det intressanta idéer om att vissa av Odens egenskaper inspirerats av hunnerna. Oden var ju ursprungligen en mer undanskymd figur och gudar som Tyr hade en mer framträdande roll. Tror inte Snorre egentligen hade en aning om varför oden fick en mer framträdande roll och egenskaper hämtade österifrån. Men att dra till med att de bara dök upp och började hyllas som gudar passade kanse bättre in Snorres kristna världsbild. Som kristen är det nog svårt att föreställa sig att en gud kan förvärva och förlora egenskaper.
Sedan finns det ju grupper som Herulerna som till viss del återvände till skandinavien runt den tid när oden började få nya attribut. Det skulle kunna vara berättelser om dem som snorre utgått ifrån.
Angående silverbibeln finns också minst en på latin, med motsvarande goten Tanausis namnteckning denna gång med lite extra material och inte bara Ulfilias då.
Ja det kan säkerligen vara så att Goterna från början hade sitt ursprung i Skandinavien men att de sedan assimilerades med folkgrupperna i de områden de migrerade till. Det är intressant att se att många germanska stammar (som hade sitt ursprung i dagens Skandinavien och Tyskland), migrerade nedåt och tog över så stora landområden. Till och med till norra Afrika verkar Vandalerna ha kommit.
När det kommer till Oden så hade jag faktiskt ingen aning om kopplingen till Hunnerna, men det är väldigt intressant. Attila nämns ju i någon av de isländska sagorna vet jag. Det man kan se är att Oden tydligt skiljer sig åt från resterande nordiska gudar. Han verkar ha en shamanistisk roll då han bland annat använder sig av olika djur (korparna, hästen, vargarna), han är sejdkonstens främsta utövare och lär människorna runorna. Sejdkonsten var förövrigt något som betraktades som ”omanligt” och det var endast kvinnorna som skulle hålla på med sejd och ”magi”. Schamanism är ju något som inte härstammar från germanerna, det härstammar från sibiriska folkgrupper. Vissa forskare tror ju dock att inspirationen till sejdkonsten kan ha hämtats från samerna i norr då germanerna i dagens Sverige/Norge uppenbarligen hade mycket kontakt med dom. Tacitus nämner dock redan i Germania år 98 e.Kr att Germanerna ansåg att deras kvinnor bar på något heligt och man lyssnade gärna på deras ord innan man gick ut i strid. Detta verkar ha varit en företrädare till senare sejdkonst då man inom germanska kulturer ansåg att kvinnorna hade magiska egenskaper. Men de shamanistiska elementen som verkar ha funnits i sejdkonsten har alltså troligtvis hämtats från samerna. Kanske är det även där inspirationen till Oden har hämtats. Eller så inspirerades människorna i norr av hunnernas framfart och man använde Attila som ”avbildning” när man byggde upp en bild av Oden och började dyrka honom. Gudarna som Tor och Tyr verkar vara mycket gamla gudar med indoeuropeiska rötter som de germanska stammarna dyrkat redan under bronsåldern.
En annan intressant fråga gäller Vanerna, som Frej och Freja, har dessa också ett indoeuropeiskt ursprung eller är det mer troligt att dom tillhörde en tidigare kult i Skandinavien, som levde kvar och integrerades med dom indoeuropeiska gudarna? Kanske beskriver kriget mellan Vaner och Asar som en metafor något som hände i verkligheten? Detta kanske hamnar lite utanför ämnet och tillhör inte denna tråd men jag kom att tänka på det med tanke på tidigare diskussioner.
Ja kanske men med tanke på att Oden dyrkads i Skandinavien långt innan väringarnas resor ner till Konstantinopel känns det som att teorin om att Odens och Asarnas ursprung ligger nere vid de ryska stäpperna borde ha funnits långt tidigare. Människor från Skandinavien (framförallt Sverige) började ju resa ner till öst framförallt under vikingatiden. Kanske ännu tidigare under vendeltid. Sen var det säkert många skandinaver som var med på germanernas sida under deras framfart mot det romerska riket, och dessa människor reste sedan tillbaka till Skandinavien då man funnit många artefakter och guldobjekt som begravdes i Sverige under folkvandringstid. Isåfall är det väl mer troligt att dessa människor tog med sig tankar om Oden för den första gången Oden nämns i runskrift är ju på 400-talet. Man hittade ju även nyligen något objekt som tillkännager honom redan under 200-talet vilket är det tidigaste beviset vi har. Sedan under vendel- och vikingatid blir Oden överhuvud över de nordiska gudarna och upphöjd till Allfadern. Kanske var det så att man fick inspiration av något folk vid någon tidpunkt som gjorde att Oden introducerads och sedan blev den ’viktigaste’ guden - frågan är vartifrån han egentligen kommer. Som jag sa tidigare vet man ju att det skedde en migration till Sverige någon gång under 200-talet då kulten förändras.
Det finns inget bevis för att de skulle ha återvänt. Vad Prokopios skriver är bara att ett antal heruler flyttade till Thule, men inte att de kom därifrån.
Jordanes skriver att danerna fördrev herulerna, men det kan handla om 500-talet, och ingen urgammal skandinavisk händelse.
En tanke är att några kom till Uppsala och att orten upplevde en hednisk reaktion i en tid när kontinentala stammar måste ha varit väl förtrogna med kristendomen.
Och det "nätverket" verkar ju ha varit aktivt i deras respektive medvetande ända tills in i 1000-talet.
Som tex visas av Langobardernas beslut att skicka bud om militärhjälp till sina stamfränder Normanderna (nordmännen alltså).
Så man höll kontakten och man vårdade då också uppenbart minnet av sitt arv också.
Därmed är det inte så konstigt att de sk Herulerna valde att "återvandra" (bokstavligen ... ) tillbaka hem till Norden igen.
Det man ändå behöver fråga sig är ju hur pass medvetna "alla andra" också var om det.
För när dessa, "Herulerna" väl hade kommit hem igen (och jag kan nog tänka mig att nyheten om vad som häll på att hända hade nått Nordens alla kanter och hörn redan långt före de slutligen stod där, på tunet, och krävde att få bli insläppta.
Det finns runstenar som berättar om hur någon "Herul" tex rest den runstenen, och att det gjordes efter sin hemkomst till tex Uppland (Svealand).
De verkar ha slagit sig ner lite här och där med andra ord - och inte alla på ett och samma ställe.
KAn man då inte tänka sig att deras hemkomst hade blivit föremål för en ingående diskussion runt om i Norden, för att hitta bra platser som de skulle kunna slå sig ner på. Vissa platser hade kanske plats för fler än andra.
---
Angående Oden, som några i tråden pratar om, så är det kanske en ledtråd att det berättas om att han tydligen allra först kom till den danska ön Fyn (mittenön mellan Jylland och Själland) och grundande där sin stad, "Odens sted" (Odense). Och först efter det så reste han med hela sitt uppbåd uppåt landet till Sveariket, till Uppsala, var han släppte av Frej - och flera av de andra också, som var och en etablerade varsin ätt, och kanske grundlade varsin stad också.
Finns nyare studier och sammanställt här: https://genomicatlas.org/2023/10/26/...-of-the-goths/
"Stolarek et al. (2023) and Antonio et al. (2022) both sequenced genomes from the Wielbark culture Goths. Stolarek et al. includes samples from multiple sites all over the territory of the Wielbark culture, in large numbers. The results are in aligment with archaeological and historical evidence, strongly suggesting that the Wielbark culture formed through migration from Southern Scandinavia. A large majority of the Wielbark culture samples are autosomally Scandinavian-like, and carry predominantly Scandinavian Y-DNA haplogroups.
Även står det att man inte ska tänka i en skala utan bara i ett enstegsdito vid upplevt förbrytelse bl.a. och det står väringar, som skiljer sig från anglers här om man föredrar heliga-ordprincipen, där det då aldrig behövdes någon som rest från Mälardalen från början, med tanke på hur det ter sig idag.
Stöd Flashback
Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Det är viktigt att ha ordning på tidslinjerna. Goterna bör ha lämnat Östersjökusten redan runt tiden för jesu födelse och forsatt ner till södra Polen där de bodde i ett par hundra år. Intressant nog stred de redan här mot vandalerna. Floden Wisla användes ju för att handel sedan länge så kontakter norrut var inget större problem. På tal om Goterna skulle jag också vilja diskutera en annan sak som jag grubblat på riktigt mycket senaste tiden.
I Snorre Sturlessons verk påstår han ju att Oden en gång ska ha invandrat från Asien, precis som resterande asar. Thor Heyerdahl försökte i sin bok ”Jakten på Odin” hitta en förklaring till det här och åkte då ner till Ryssland kring Svarta Havet där han gjorde arkeologiska utgrävningar. Boken fick ju mycket kritik och det kan man ändå förstå för han drog en massa olika konstiga slutsatser utan rimlig grund. Men oavsett vad tycker jag ämnet är intressant. Snorre påstår ju alltså att asarna migrerade till Skandinavien och att befolkningen här blev så pass imponerande av asarna att man upphöjde dom till gudastatus. Han berättar även att Oden lärde Skandinaviens människor hur man skulle begrava sina människor, hur blotet skulle gå till osv. Han kallar även området kring Svarta Havet för ”Stora Svitjod” och nutida Sverige för ”Svitjod”.
Det intressanta med det här är ju att vi ser en migration av människor intill Sverige/Skandinavien någon gång under 200-talet e.Kr. Vi ser detta bland annat genom att sättet man begraver människor förändras drastiskt. Det verkar som att hela kulten får ett uppsving. Skytterna, som förövrigt är ett folk det talas alltför lite om i modern historieforskning, begravde ju sina släktingar i ”kurgans” alltså gravhögar. Detta kan ju förövrigt vara en indo-europeisk tradition som kommit till Skandinavien långt tidigare med Stridsyxekulturen. Skytterna delar ju många andra likheter med forntidens skandinaver vad gäller gudadyrkning, respekt för kvinnor, krigsföring, ritualer osv. Kanske kan det ha migrerat Skytter till Skandinavien någon gång e.Kr. eller tror ni detta är helt omöjligt?
Om Goterna migrerade från Skandinavien under folkvandringstiden verkar det ju också som att dom efter ett tag kom ner till Skytternas område vid Svarta Havet där dom sedan bosatte sig, och sedan delades upp i väst- och östgoter. Kanske hade dom hört historier från deras ättlingar om denna plats och de sökte sig dit?
Något man tydligt märker av är att teorierna om Goterna, Skytterna osv. ofta trycks ned av akademiker och moderna historieforskare. Man pratar om detta som att det vore nonsens, man säger även ofta att både Skytterna och Goterna var barbarer. Extremt mycket tyder dock på att dom var väldigt respekterade vid deras tid av omgivande folk och de hade väl utformade politiska system för ledarskap och krigsföring. De hade mycket tankar på heder och respekt för varandra.
Jag tror absolut att Goterna hade kunnat komma från Skandinavien. Alla gamla verk som beskriver Goterna säger i princip att dom kom från Skandinavien. Också den uppenbara likheten mellan namnen hos Goterna och Götarna.
I Snorre Sturlessons verk påstår han ju att Oden en gång ska ha invandrat från Asien, precis som resterande asar. Thor Heyerdahl försökte i sin bok ”Jakten på Odin” hitta en förklaring till det här och åkte då ner till Ryssland kring Svarta Havet där han gjorde arkeologiska utgrävningar. Boken fick ju mycket kritik och det kan man ändå förstå för han drog en massa olika konstiga slutsatser utan rimlig grund. Men oavsett vad tycker jag ämnet är intressant. Snorre påstår ju alltså att asarna migrerade till Skandinavien och att befolkningen här blev så pass imponerande av asarna att man upphöjde dom till gudastatus. Han berättar även att Oden lärde Skandinaviens människor hur man skulle begrava sina människor, hur blotet skulle gå till osv. Han kallar även området kring Svarta Havet för ”Stora Svitjod” och nutida Sverige för ”Svitjod”.
Det intressanta med det här är ju att vi ser en migration av människor intill Sverige/Skandinavien någon gång under 200-talet e.Kr. Vi ser detta bland annat genom att sättet man begraver människor förändras drastiskt. Det verkar som att hela kulten får ett uppsving. Skytterna, som förövrigt är ett folk det talas alltför lite om i modern historieforskning, begravde ju sina släktingar i ”kurgans” alltså gravhögar. Detta kan ju förövrigt vara en indo-europeisk tradition som kommit till Skandinavien långt tidigare med Stridsyxekulturen. Skytterna delar ju många andra likheter med forntidens skandinaver vad gäller gudadyrkning, respekt för kvinnor, krigsföring, ritualer osv. Kanske kan det ha migrerat Skytter till Skandinavien någon gång e.Kr. eller tror ni detta är helt omöjligt?
Om Goterna migrerade från Skandinavien under folkvandringstiden verkar det ju också som att dom efter ett tag kom ner till Skytternas område vid Svarta Havet där dom sedan bosatte sig, och sedan delades upp i väst- och östgoter. Kanske hade dom hört historier från deras ättlingar om denna plats och de sökte sig dit?
Något man tydligt märker av är att teorierna om Goterna, Skytterna osv. ofta trycks ned av akademiker och moderna historieforskare. Man pratar om detta som att det vore nonsens, man säger även ofta att både Skytterna och Goterna var barbarer. Extremt mycket tyder dock på att dom var väldigt respekterade vid deras tid av omgivande folk och de hade väl utformade politiska system för ledarskap och krigsföring. De hade mycket tankar på heder och respekt för varandra.
Jag tror absolut att Goterna hade kunnat komma från Skandinavien. Alla gamla verk som beskriver Goterna säger i princip att dom kom från Skandinavien. Också den uppenbara likheten mellan namnen hos Goterna och Götarna.
Överklassen hade en nordisk identitet och kan säkert ha ingått äktenskapsförbund över mycket långa avstånd. Men om vi hoppar fram några hundra år och efter alla framgångar och bakslag så har de behövt alliera sig och ta in en hel del människor ifrån andra grupper för att kunna forsätta vara framgångsrika. Namnen är inte längre 100% germanska.
När det gäller Oden så finns det intressanta idéer om att vissa av Odens egenskaper inspirerats av hunnerna. Oden var ju ursprungligen en mer undanskymd figur och gudar som Tyr hade en mer framträdande roll. Tror inte Snorre egentligen hade en aning om varför oden fick en mer framträdande roll och egenskaper hämtade österifrån. Men att dra till med att de bara dök upp och började hyllas som gudar passade kanse bättre in Snorres kristna världsbild. Som kristen är det nog svårt att föreställa sig att en gud kan förvärva och förlora egenskaper.
Sedan finns det ju grupper som Herulerna som till viss del återvände till skandinavien runt den tid när oden började få nya attribut. Det skulle kunna vara berättelser om dem som snorre utgått ifrån.
Citat:
Detta med invandrande från Turkiet kan ha att göra med väringarnas tillbakakomst via östra Europa efter att ha varit i Grekland och bortom, vilket även har omfattat Närke. På tal om Goterna skulle jag också vilja diskutera en annan sak som jag grubblat på riktigt mycket senaste tiden.
I Snorre Sturlessons verk påstår han ju att Oden en gång ska ha invandrat från Asien, precis som resterande asar. Thor Heyerdahl försökte i sin bok ”Jakten på Odin” hitta en förklaring till det här och åkte då ner till Ryssland kring Svarta Havet där han gjorde arkeologiska utgrävningar. Boken fick ju mycket kritik och det kan man ändå förstå för han drog en massa olika konstiga slutsatser utan rimlig grund. Men oavsett vad tycker jag ämnet är intressant. Snorre påstår ju alltså att asarna migrerade till Skandinavien och att befolkningen här blev så pass imponerande av asarna att man upphöjde dom till gudastatus. Han berättar även att Oden lärde Skandinaviens människor hur man skulle begrava sina människor, hur blotet skulle gå till osv. Han kallar även området kring Svarta Havet för ”Stora Svitjod” och nutida Sverige för ”Svitjod”.
Det intressanta med det här är ju att vi ser en migration av människor intill Sverige/Skandinavien någon gång under 200-talet e.Kr. Vi ser detta bland annat genom att sättet man begraver människor förändras drastiskt. Det verkar som att hela kulten får ett uppsving. Skytterna, som förövrigt är ett folk det talas alltför lite om i modern historieforskning, begravde ju sina släktingar i ”kurgans” alltså gravhögar. Detta kan ju förövrigt vara en indo-europeisk tradition som kommit till Skandinavien långt tidigare med Stridsyxekulturen. Skytterna delar ju många andra likheter med forntidens skandinaver vad gäller gudadyrkning, respekt för kvinnor, krigsföring, ritualer osv. Kanske kan det ha migrerat Skytter till Skandinavien någon gång e.Kr. eller tror ni detta är helt omöjligt?
Om Goterna migrerade från Skandinavien under folkvandringstiden verkar det ju också som att dom efter ett tag kom ner till Skytternas område vid Svarta Havet där dom sedan bosatte sig, och sedan delades upp i väst- och östgoter. Kanske hade dom hört historier från deras ättlingar om denna plats och de sökte sig dit?
Något man tydligt märker av är att teorierna om Goterna, Skytterna osv. ofta trycks ned av akademiker och moderna historieforskare. Man pratar om detta som att det vore nonsens, man säger även ofta att både Skytterna och Goterna var barbarer. Extremt mycket tyder dock på att dom var väldigt respekterade vid deras tid av omgivande folk och de hade väl utformade politiska system för ledarskap och krigsföring. De hade mycket tankar på heder och respekt för varandra.
Jag tror absolut att Goterna hade kunnat komma från Skandinavien. Alla gamla verk som beskriver Goterna säger i princip att dom kom från Skandinavien. Också den uppenbara likheten mellan namnen hos Goterna och Götarna.
I Snorre Sturlessons verk påstår han ju att Oden en gång ska ha invandrat från Asien, precis som resterande asar. Thor Heyerdahl försökte i sin bok ”Jakten på Odin” hitta en förklaring till det här och åkte då ner till Ryssland kring Svarta Havet där han gjorde arkeologiska utgrävningar. Boken fick ju mycket kritik och det kan man ändå förstå för han drog en massa olika konstiga slutsatser utan rimlig grund. Men oavsett vad tycker jag ämnet är intressant. Snorre påstår ju alltså att asarna migrerade till Skandinavien och att befolkningen här blev så pass imponerande av asarna att man upphöjde dom till gudastatus. Han berättar även att Oden lärde Skandinaviens människor hur man skulle begrava sina människor, hur blotet skulle gå till osv. Han kallar även området kring Svarta Havet för ”Stora Svitjod” och nutida Sverige för ”Svitjod”.
Det intressanta med det här är ju att vi ser en migration av människor intill Sverige/Skandinavien någon gång under 200-talet e.Kr. Vi ser detta bland annat genom att sättet man begraver människor förändras drastiskt. Det verkar som att hela kulten får ett uppsving. Skytterna, som förövrigt är ett folk det talas alltför lite om i modern historieforskning, begravde ju sina släktingar i ”kurgans” alltså gravhögar. Detta kan ju förövrigt vara en indo-europeisk tradition som kommit till Skandinavien långt tidigare med Stridsyxekulturen. Skytterna delar ju många andra likheter med forntidens skandinaver vad gäller gudadyrkning, respekt för kvinnor, krigsföring, ritualer osv. Kanske kan det ha migrerat Skytter till Skandinavien någon gång e.Kr. eller tror ni detta är helt omöjligt?
Om Goterna migrerade från Skandinavien under folkvandringstiden verkar det ju också som att dom efter ett tag kom ner till Skytternas område vid Svarta Havet där dom sedan bosatte sig, och sedan delades upp i väst- och östgoter. Kanske hade dom hört historier från deras ättlingar om denna plats och de sökte sig dit?
Något man tydligt märker av är att teorierna om Goterna, Skytterna osv. ofta trycks ned av akademiker och moderna historieforskare. Man pratar om detta som att det vore nonsens, man säger även ofta att både Skytterna och Goterna var barbarer. Extremt mycket tyder dock på att dom var väldigt respekterade vid deras tid av omgivande folk och de hade väl utformade politiska system för ledarskap och krigsföring. De hade mycket tankar på heder och respekt för varandra.
Jag tror absolut att Goterna hade kunnat komma från Skandinavien. Alla gamla verk som beskriver Goterna säger i princip att dom kom från Skandinavien. Också den uppenbara likheten mellan namnen hos Goterna och Götarna.
Angående silverbibeln finns också minst en på latin, med motsvarande goten Tanausis namnteckning denna gång med lite extra material och inte bara Ulfilias då.
Citat:
Det är viktigt att ha ordning på tidslinjerna. Goterna bör ha lämnat Östersjökusten redan runt tiden för jesu födelse och forsatt ner till södra Polen där de bodde i ett par hundra år. Intressant nog stred de redan här mot vandalerna. Floden Wisla användes ju för att handel sedan länge så kontakter norrut var inget större problem.
Överklassen hade en nordisk identitet och kan säkert ha ingått äktenskapsförbund över mycket långa avstånd. Men om vi hoppar fram några hundra år och efter alla framgångar och bakslag så har de behövt alliera sig och ta in en hel del människor ifrån andra grupper för att kunna forsätta vara framgångsrika. Namnen är inte längre 100% germanska.
När det gäller Oden så finns det intressanta idéer om att vissa av Odens egenskaper inspirerats av hunnerna. Oden var ju ursprungligen en mer undanskymd figur och gudar som Tyr hade en mer framträdande roll. Tror inte Snorre egentligen hade en aning om varför oden fick en mer framträdande roll och egenskaper hämtade österifrån. Men att dra till med att de bara dök upp och började hyllas som gudar passade kanse bättre in Snorres kristna världsbild. Som kristen är det nog svårt att föreställa sig att en gud kan förvärva och förlora egenskaper.
Sedan finns det ju grupper som Herulerna som till viss del återvände till skandinavien runt den tid när oden började få nya attribut. Det skulle kunna vara berättelser om dem som snorre utgått ifrån.
Överklassen hade en nordisk identitet och kan säkert ha ingått äktenskapsförbund över mycket långa avstånd. Men om vi hoppar fram några hundra år och efter alla framgångar och bakslag så har de behövt alliera sig och ta in en hel del människor ifrån andra grupper för att kunna forsätta vara framgångsrika. Namnen är inte längre 100% germanska.
När det gäller Oden så finns det intressanta idéer om att vissa av Odens egenskaper inspirerats av hunnerna. Oden var ju ursprungligen en mer undanskymd figur och gudar som Tyr hade en mer framträdande roll. Tror inte Snorre egentligen hade en aning om varför oden fick en mer framträdande roll och egenskaper hämtade österifrån. Men att dra till med att de bara dök upp och började hyllas som gudar passade kanse bättre in Snorres kristna världsbild. Som kristen är det nog svårt att föreställa sig att en gud kan förvärva och förlora egenskaper.
Sedan finns det ju grupper som Herulerna som till viss del återvände till skandinavien runt den tid när oden började få nya attribut. Det skulle kunna vara berättelser om dem som snorre utgått ifrån.
Ja det kan säkerligen vara så att Goterna från början hade sitt ursprung i Skandinavien men att de sedan assimilerades med folkgrupperna i de områden de migrerade till. Det är intressant att se att många germanska stammar (som hade sitt ursprung i dagens Skandinavien och Tyskland), migrerade nedåt och tog över så stora landområden. Till och med till norra Afrika verkar Vandalerna ha kommit.
När det kommer till Oden så hade jag faktiskt ingen aning om kopplingen till Hunnerna, men det är väldigt intressant. Attila nämns ju i någon av de isländska sagorna vet jag. Det man kan se är att Oden tydligt skiljer sig åt från resterande nordiska gudar. Han verkar ha en shamanistisk roll då han bland annat använder sig av olika djur (korparna, hästen, vargarna), han är sejdkonstens främsta utövare och lär människorna runorna. Sejdkonsten var förövrigt något som betraktades som ”omanligt” och det var endast kvinnorna som skulle hålla på med sejd och ”magi”. Schamanism är ju något som inte härstammar från germanerna, det härstammar från sibiriska folkgrupper. Vissa forskare tror ju dock att inspirationen till sejdkonsten kan ha hämtats från samerna i norr då germanerna i dagens Sverige/Norge uppenbarligen hade mycket kontakt med dom. Tacitus nämner dock redan i Germania år 98 e.Kr att Germanerna ansåg att deras kvinnor bar på något heligt och man lyssnade gärna på deras ord innan man gick ut i strid. Detta verkar ha varit en företrädare till senare sejdkonst då man inom germanska kulturer ansåg att kvinnorna hade magiska egenskaper. Men de shamanistiska elementen som verkar ha funnits i sejdkonsten har alltså troligtvis hämtats från samerna. Kanske är det även där inspirationen till Oden har hämtats. Eller så inspirerades människorna i norr av hunnernas framfart och man använde Attila som ”avbildning” när man byggde upp en bild av Oden och började dyrka honom. Gudarna som Tor och Tyr verkar vara mycket gamla gudar med indoeuropeiska rötter som de germanska stammarna dyrkat redan under bronsåldern.
En annan intressant fråga gäller Vanerna, som Frej och Freja, har dessa också ett indoeuropeiskt ursprung eller är det mer troligt att dom tillhörde en tidigare kult i Skandinavien, som levde kvar och integrerades med dom indoeuropeiska gudarna? Kanske beskriver kriget mellan Vaner och Asar som en metafor något som hände i verkligheten? Detta kanske hamnar lite utanför ämnet och tillhör inte denna tråd men jag kom att tänka på det med tanke på tidigare diskussioner.
Citat:
Detta med invandrande från Turkiet kan ha att göra med väringarnas tillbakakomst via östra Europa efter att ha varit i Grekland och bortom, vilket även har omfattat Närke.
Angående silverbibeln finns också minst en på latin, med motsvarande goten Tanausis namnteckning denna gång med lite extra material och inte bara Ulfilias då.
Angående silverbibeln finns också minst en på latin, med motsvarande goten Tanausis namnteckning denna gång med lite extra material och inte bara Ulfilias då.
Ja kanske men med tanke på att Oden dyrkads i Skandinavien långt innan väringarnas resor ner till Konstantinopel känns det som att teorin om att Odens och Asarnas ursprung ligger nere vid de ryska stäpperna borde ha funnits långt tidigare. Människor från Skandinavien (framförallt Sverige) började ju resa ner till öst framförallt under vikingatiden. Kanske ännu tidigare under vendeltid. Sen var det säkert många skandinaver som var med på germanernas sida under deras framfart mot det romerska riket, och dessa människor reste sedan tillbaka till Skandinavien då man funnit många artefakter och guldobjekt som begravdes i Sverige under folkvandringstid. Isåfall är det väl mer troligt att dessa människor tog med sig tankar om Oden för den första gången Oden nämns i runskrift är ju på 400-talet. Man hittade ju även nyligen något objekt som tillkännager honom redan under 200-talet vilket är det tidigaste beviset vi har. Sedan under vendel- och vikingatid blir Oden överhuvud över de nordiska gudarna och upphöjd till Allfadern. Kanske var det så att man fick inspiration av något folk vid någon tidpunkt som gjorde att Oden introducerads och sedan blev den ’viktigaste’ guden - frågan är vartifrån han egentligen kommer. Som jag sa tidigare vet man ju att det skedde en migration till Sverige någon gång under 200-talet då kulten förändras.
Citat:
Det finns inget bevis för att de skulle ha återvänt. Vad Prokopios skriver är bara att ett antal heruler flyttade till Thule, men inte att de kom därifrån.
Jordanes skriver att danerna fördrev herulerna, men det kan handla om 500-talet, och ingen urgammal skandinavisk händelse.
En tanke är att några kom till Uppsala och att orten upplevde en hednisk reaktion i en tid när kontinentala stammar måste ha varit väl förtrogna med kristendomen.
Citat:
Man var förvisso förtrogna med kristendomen, men man var också fortfarande väl förtrogna med "varandra" - baserat på gemensamt ursprung.Det finns inget bevis för att de skulle ha återvänt. Vad Prokopios skriver är bara att ett antal heruler flyttade till Thule, men inte att de kom därifrån.
Jordanes skriver att danerna fördrev herulerna, men det kan handla om 500-talet, och ingen urgammal skandinavisk händelse.
En tanke är att några kom till Uppsala och att orten upplevde en hednisk reaktion i en tid när kontinentala stammar måste ha varit väl förtrogna med kristendomen.
Jordanes skriver att danerna fördrev herulerna, men det kan handla om 500-talet, och ingen urgammal skandinavisk händelse.
En tanke är att några kom till Uppsala och att orten upplevde en hednisk reaktion i en tid när kontinentala stammar måste ha varit väl förtrogna med kristendomen.
Och det "nätverket" verkar ju ha varit aktivt i deras respektive medvetande ända tills in i 1000-talet.
Som tex visas av Langobardernas beslut att skicka bud om militärhjälp till sina stamfränder Normanderna (nordmännen alltså).
Så man höll kontakten och man vårdade då också uppenbart minnet av sitt arv också.
Därmed är det inte så konstigt att de sk Herulerna valde att "återvandra" (bokstavligen ... ) tillbaka hem till Norden igen.
Det man ändå behöver fråga sig är ju hur pass medvetna "alla andra" också var om det.
För när dessa, "Herulerna" väl hade kommit hem igen (och jag kan nog tänka mig att nyheten om vad som häll på att hända hade nått Nordens alla kanter och hörn redan långt före de slutligen stod där, på tunet, och krävde att få bli insläppta.
Det finns runstenar som berättar om hur någon "Herul" tex rest den runstenen, och att det gjordes efter sin hemkomst till tex Uppland (Svealand).
De verkar ha slagit sig ner lite här och där med andra ord - och inte alla på ett och samma ställe.
KAn man då inte tänka sig att deras hemkomst hade blivit föremål för en ingående diskussion runt om i Norden, för att hitta bra platser som de skulle kunna slå sig ner på. Vissa platser hade kanske plats för fler än andra.
---
Angående Oden, som några i tråden pratar om, så är det kanske en ledtråd att det berättas om att han tydligen allra först kom till den danska ön Fyn (mittenön mellan Jylland och Själland) och grundande där sin stad, "Odens sted" (Odense). Och först efter det så reste han med hela sitt uppbåd uppåt landet till Sveariket, till Uppsala, var han släppte av Frej - och flera av de andra också, som var och en etablerade varsin ätt, och kanske grundlade varsin stad också.
Citat:
Jag misstänker att det är frågan om denna studie:
Stolarek, I., Handschuh, L., Juras, A. et al. Goth migration induced changes in the matrilineal genetic structure of the central-east European population. Sci Rep 9, 6737 (2019). https://doi.org/10.1038/s41598-019-43183-w
Stolarek, I., Handschuh, L., Juras, A. et al. Goth migration induced changes in the matrilineal genetic structure of the central-east European population. Sci Rep 9, 6737 (2019). https://doi.org/10.1038/s41598-019-43183-w
Finns nyare studier och sammanställt här: https://genomicatlas.org/2023/10/26/...-of-the-goths/
"Stolarek et al. (2023) and Antonio et al. (2022) both sequenced genomes from the Wielbark culture Goths. Stolarek et al. includes samples from multiple sites all over the territory of the Wielbark culture, in large numbers. The results are in aligment with archaeological and historical evidence, strongly suggesting that the Wielbark culture formed through migration from Southern Scandinavia. A large majority of the Wielbark culture samples are autosomally Scandinavian-like, and carry predominantly Scandinavian Y-DNA haplogroups.
Citat:
Det finns annars som bevis för att väringarna kom tillbaks en viss lagsamling på några sidor behandlande någon främmande agitator t.ex. som skulle skäras av från resten av sitt sällskap räddandes sig själva för att denne ska lönnmördas ensam om personen blir för knepig, samt beskrivet på att markera övriga hur man jobbar mest effektivt påsåvis. Det finns inget bevis för att de skulle ha återvänt. Vad Prokopios skriver är bara att ett antal heruler flyttade till Thule, men inte att de kom därifrån.
Jordanes skriver att danerna fördrev herulerna, men det kan handla om 500-talet, och ingen urgammal skandinavisk händelse.
En tanke är att några kom till Uppsala och att orten upplevde en hednisk reaktion i en tid när kontinentala stammar måste ha varit väl förtrogna med kristendomen.
Jordanes skriver att danerna fördrev herulerna, men det kan handla om 500-talet, och ingen urgammal skandinavisk händelse.
En tanke är att några kom till Uppsala och att orten upplevde en hednisk reaktion i en tid när kontinentala stammar måste ha varit väl förtrogna med kristendomen.
Även står det att man inte ska tänka i en skala utan bara i ett enstegsdito vid upplevt förbrytelse bl.a. och det står väringar, som skiljer sig från anglers här om man föredrar heliga-ordprincipen, där det då aldrig behövdes någon som rest från Mälardalen från början, med tanke på hur det ter sig idag.
Har inte läst hela tråden; men bortsett från att goterna själva tydligen velat förlägga sitt ursprung till Skandinavien finns, som Björn Collinder påpekar i någon av sina böcker, en viss egenhet som förbinder det gotiska språket i Wulfilas bibelöversättning med de nordiska; nämligen inskottet av -g(g) i ord som got. triggws, motsv. sv. trygg, isl. tryggur (men jfr. exv. eng. true, ty. treu!)
Hur långt detta språkfenomen bär vad gäller goternas ättartal vet jag inte.
Hur långt detta språkfenomen bär vad gäller goternas ättartal vet jag inte.
__________________
Senast redigerad av Nakkvarr 2024-01-06 kl. 03:23.
Senast redigerad av Nakkvarr 2024-01-06 kl. 03:23.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
