Dosering:
Tripp ett: 0.11-0.12g
Tripp två: 0.13-0.14g
Det är ca 3-4 månader mellan dessa två resor.
Tripp ett:
Jag ville ifrågasätta mitt cannabis bruk så jag tog fram massa gräs och lade det öppet för att känna doften när jag trippade. Jag var efterbäng under resans gång trots att jag väntat många timmar, rökte kopiösa mängder i veckor före denna tripp.
På grund av gräset så fick jag inte en ren och klar tripp. Det var en tripp med mycket förvirrning och det var väldigt svårt att styra tankarna och hålla det till positivt. Men inte under en kort stund i peaken när en kvinnlig varelse dansade framför mig, dold av skuggor eller tyger som hängde framför mig.
Anteckningar strax efter första trippen:
"Dmt kvinnan var dold av skynken, skuggor eller dimma. Hon visade mig att jag inte ska blanda CB med psykedelia. Det vackra med dmt blir dolt i gräsets dimma.
Jag landade hårt efter peaken och blir påminnd om mina mest negativa trippar när jag blandade syntetiska cannabinoider och nBOME lappar. Jag hanterade det väl och bearbetade mycket. Såg många vackra ting också, det var en fantastisk upplevelse i slutändan. Grät mentalt av lycka vid peaken när jag betraktade kvinnan och det enda jag kunde tänka var "Det är en gåva!" samtidigt som jag inte kände mig värd att få uppleva något så fantastiskt.
Min fokus flackade snabbt mellan två punkter av en vägg helt ofrivilligt i början, det var som att något höll mig från att få en fullblown trip. Helt plötsligt blundar jag ofrivilligt och det blir bara svart. Strax efter så möter jag den kvinnliga varelsen. Mycket märklig start."
Tripp två:
Jag är nervös som fan innan trippen. Jag bygger upp mitt mindset genom att acceptera att jag kommer att dö och att jag vill dö. Jag vill att allt försvinner och jag vill resettas. Har rensat kroppen så gott det går från koffein, nikotin, alkohol och cannabis i några dagar för att inte orsaka störningar i trippen.
Under peaken så svettas jag som fan, har ont i kroppen, allt är hemskt och jobbigt. Jag kan inte göra annat än att tänka "Jag ville det här. Det var detta jag bad om. Jag kommer klara mig.". Det enda som existerade var DMT världen, mina tankar och en illusion av smärta. Min kropp fanns inte men det gjorde ont, så jävla ont. Plötsligt så kommer det fram en varelse ur alla negativa visuals. Varelsen tvingar sig på mig och ger mig en kram och håller om mig utan att säga något. Jag öppnar ögonen och är fortfarande kvar i ett kraftigt disorienterat tillstånd. Det tar någon sekund men sen slår det mig vad jag precis upplevt och jag börjar nästan gråta av lycka samtidigt som jag säger "Tack!" flera gånger för mig själv.
Jag var för disorienterad under peaken för att uppfatta vem eller vad det var som kramade mig men när jag förstod vad jag upplevt så kände jag att det var den kvinnliga varelsen från min förra DMT resa. Hon kom tillbaks för att ge mig min belöning eftersom att jag tog hennes råd på allvar och kämpade med cold turkey och abstinens innan trippen. Jag kände hennes närvaro i mig flera minuter efter peaken.
Efter peaken så spenderar jag 10-15 minuter med mina OEV's som är väldigt kraftiga samtidigt som jag lyssnar på Pink Floyd's låtar "Breathe" och "Time". En vit vägg var fylld av geometriska mönster och alla färger lös som neon samtidigt som jag kände mig överväldigad av total lycka.
När jag lyssnat klart på Pink Floyd så hade jag en stark afterglow i 10-30 minuter till att njuta av. Bestämde mig då för att ta en cykeltur i det perfekta vädret medan afterglowen fanns kvar. Allt var i perfekt harmoni, naturen älskade mig och jag älskade den tillbaks. Har aldrig i mitt liv känt en sådan stark kärlek för livet.
Efter cykelturen så satt jag mig ned i skugga utomhus och bara filosoferade. Jag kollar på massa träd och får en intressant tanke när jag ser trädens grenar röra sig i vinden. Det var som att träden inte rörde sig av vinden, de rörde för att de levede och för att de var glada över vilken fantastisk dag det var. De dansar och rör sig av lycka och skapar rörelse i luften. Tänk om vinden kommer från träden? Samtidigt som jag tänker på detta så vet jag att det inte stämmer men det var ett mycket intressant sätt att se på saken.
När jag satt där i skuggan så såg jag en stor spindel klättra upp i ett nät ganska nära mig. Jag har länge haft en stark spindelfobi men när jag satt där så kunde jag inget annat än att le och säga "Heey littlebuddy" till den.
Efterord:
Trots brutal smärta, hemska visioner och plågsamma känslor så är DMT det bästa jag kommit i kontakt med. Jag använder det som ett verktyg för att lära mig mer om mig själv och för att lindra eller lösa psykiska besvär. DMT bör inte användas bara för att bli hög. Ställ frågor och ha en tanke bakom det hela så kommer ni att belönas.
Tack Mindwar, du är bäst! <3
Tripp ett: 0.11-0.12g
Tripp två: 0.13-0.14g
Det är ca 3-4 månader mellan dessa två resor.
Tripp ett:
Jag ville ifrågasätta mitt cannabis bruk så jag tog fram massa gräs och lade det öppet för att känna doften när jag trippade. Jag var efterbäng under resans gång trots att jag väntat många timmar, rökte kopiösa mängder i veckor före denna tripp.
På grund av gräset så fick jag inte en ren och klar tripp. Det var en tripp med mycket förvirrning och det var väldigt svårt att styra tankarna och hålla det till positivt. Men inte under en kort stund i peaken när en kvinnlig varelse dansade framför mig, dold av skuggor eller tyger som hängde framför mig.
Anteckningar strax efter första trippen:
"Dmt kvinnan var dold av skynken, skuggor eller dimma. Hon visade mig att jag inte ska blanda CB med psykedelia. Det vackra med dmt blir dolt i gräsets dimma.
Jag landade hårt efter peaken och blir påminnd om mina mest negativa trippar när jag blandade syntetiska cannabinoider och nBOME lappar. Jag hanterade det väl och bearbetade mycket. Såg många vackra ting också, det var en fantastisk upplevelse i slutändan. Grät mentalt av lycka vid peaken när jag betraktade kvinnan och det enda jag kunde tänka var "Det är en gåva!" samtidigt som jag inte kände mig värd att få uppleva något så fantastiskt.
Min fokus flackade snabbt mellan två punkter av en vägg helt ofrivilligt i början, det var som att något höll mig från att få en fullblown trip. Helt plötsligt blundar jag ofrivilligt och det blir bara svart. Strax efter så möter jag den kvinnliga varelsen. Mycket märklig start."
Tripp två:
Jag är nervös som fan innan trippen. Jag bygger upp mitt mindset genom att acceptera att jag kommer att dö och att jag vill dö. Jag vill att allt försvinner och jag vill resettas. Har rensat kroppen så gott det går från koffein, nikotin, alkohol och cannabis i några dagar för att inte orsaka störningar i trippen.
Under peaken så svettas jag som fan, har ont i kroppen, allt är hemskt och jobbigt. Jag kan inte göra annat än att tänka "Jag ville det här. Det var detta jag bad om. Jag kommer klara mig.". Det enda som existerade var DMT världen, mina tankar och en illusion av smärta. Min kropp fanns inte men det gjorde ont, så jävla ont. Plötsligt så kommer det fram en varelse ur alla negativa visuals. Varelsen tvingar sig på mig och ger mig en kram och håller om mig utan att säga något. Jag öppnar ögonen och är fortfarande kvar i ett kraftigt disorienterat tillstånd. Det tar någon sekund men sen slår det mig vad jag precis upplevt och jag börjar nästan gråta av lycka samtidigt som jag säger "Tack!" flera gånger för mig själv.
Jag var för disorienterad under peaken för att uppfatta vem eller vad det var som kramade mig men när jag förstod vad jag upplevt så kände jag att det var den kvinnliga varelsen från min förra DMT resa. Hon kom tillbaks för att ge mig min belöning eftersom att jag tog hennes råd på allvar och kämpade med cold turkey och abstinens innan trippen. Jag kände hennes närvaro i mig flera minuter efter peaken.
Efter peaken så spenderar jag 10-15 minuter med mina OEV's som är väldigt kraftiga samtidigt som jag lyssnar på Pink Floyd's låtar "Breathe" och "Time". En vit vägg var fylld av geometriska mönster och alla färger lös som neon samtidigt som jag kände mig överväldigad av total lycka.
När jag lyssnat klart på Pink Floyd så hade jag en stark afterglow i 10-30 minuter till att njuta av. Bestämde mig då för att ta en cykeltur i det perfekta vädret medan afterglowen fanns kvar. Allt var i perfekt harmoni, naturen älskade mig och jag älskade den tillbaks. Har aldrig i mitt liv känt en sådan stark kärlek för livet.
Efter cykelturen så satt jag mig ned i skugga utomhus och bara filosoferade. Jag kollar på massa träd och får en intressant tanke när jag ser trädens grenar röra sig i vinden. Det var som att träden inte rörde sig av vinden, de rörde för att de levede och för att de var glada över vilken fantastisk dag det var. De dansar och rör sig av lycka och skapar rörelse i luften. Tänk om vinden kommer från träden? Samtidigt som jag tänker på detta så vet jag att det inte stämmer men det var ett mycket intressant sätt att se på saken.
När jag satt där i skuggan så såg jag en stor spindel klättra upp i ett nät ganska nära mig. Jag har länge haft en stark spindelfobi men när jag satt där så kunde jag inget annat än att le och säga "Heey littlebuddy" till den.
Efterord:
Trots brutal smärta, hemska visioner och plågsamma känslor så är DMT det bästa jag kommit i kontakt med. Jag använder det som ett verktyg för att lära mig mer om mig själv och för att lindra eller lösa psykiska besvär. DMT bör inte användas bara för att bli hög. Ställ frågor och ha en tanke bakom det hela så kommer ni att belönas.
Tack Mindwar, du är bäst! <3