Att vara "ridderlig"

Vart kommer detta ifrån? Är det en romantiserad bild från litteraturen eller finns det nån sanning i det? Fanns det nån slags kod för riddare på den tiden? Och isåfall vilka gällde det? För man vet ju att de flesta adliga var fördjävliga mot bondefolket. Var de kanske bara "ridderliga" mot andra nobla män/kvinnor?

visst finns en romantisering men de hade ju en helt egen hederskodex, dvs grundregler som att tjäna Gud, försvara och beskydda de fattiga och kyrkan.... Inte helt olikt andra elitkrigare i världen som ex samurajerna, och ja de var sannerligen fördjävliga mot bondefolket på många vis.

Finns även en uppsjö av ordnar med olika inriktningar, tyska teutonerna, malteser, johanniter osv till och med en grupp som blev stämplad som hedningar/"satanister" med kända bilden bärande på Baphomet/satan.

http://www.illuminatiagenda.com/wp-c...r-baphomet.jpg

"satanisterna" var ju "the knights templar" och vad de gjorde, vilket dåtidens kristna inte kunde förstå, var att träna sig ifall de blev fångar hos muslimerna som torterade folk vilket misstogs som satanism, minns ej exakt vad det var, men var väl att klä sig naken och pissa på ett kors och liknande saker. Tempelriddarledaren som erkänt alla brott, innan han avrättades skrek ut i folkmassan att han torterade att erkänna okristna saker som han inte begått- vilket säkerligen var sanning med.

Jag är ingen akademisk expert på ämnet men två böcker som kan ha intresse för den intresserade är:

Chivalry av Maurice Keen

och

A Knight's Own Book of Chivalry av Geoffroi De Charny

Jag har inte läst den andra än, och det finns ännu fler inom ämnet, både modern och historiska verk, men jag tyckte att den första var väldigt intressant och argumenterade för att ridderlighet var ett mycket levande ideal. MEN att som alla ideal fuskas det en del och alla lyckades inte alltid leva upp till idealet 100%.

Från min potentiella ignorans skulle man kanske kunna jämföra med våra dagaras humanism och mänskliga rättigheter. Att dessa existerar som ideal torde väl vara klart men också att det inte alltid följs och att människor med makt tenderar att inte alltid följa sådana ideal, framför allt inte när det skulle kosta dem.

Det finns såklart många som fuskar, rovriddare av alla de slag. Men en hel del hade sina kodex. Till exempel vid stora slag som azincourt och liknande så samlades några riddare/adelsmän från varje sida och var domare som skulle bedöma vem som vann och föra nyheterna hem. Alla tyckte det var helt naturligt att de liksom stod utanför striden och hade fri lejd därifrån, oavsett utgång. Wtf liksom.

Sen kan ridderlighet verka mindre ridderligt idag. Ett favoritcitat är från en dagbok från en munk som följde med under det första korståget "when they entered the tent with women and children, the knights did nothing evil to them, except piercing their bellies with their swords" Ett ganska stor "except" i min bok

Jag tror att riddarna generellt levde mer som de skulle än till exempel de feta biskoparna.

Samurajer kunde ju vara legosoldater- ronin kallades de för bland annat... så, kan inte direkt jämföra de med riddare.
Sedan är myten om korrupta "kyrkan" lite av en vänsterkonstruktion - vilka dog flest procentuellt under digerdöden? Jo, kyrkan och prästerna - för de var de enda som brydde sig om fattiga och döende människor - hela kloster dog ut.

Det var mer som en medeltida Geneve-konvention, att utväxla andra adelsmän mot lösen, fångutväxlingar av meniga tvångsrekytrerade bönder etc
Sedan bör man ju förstå att adlen och kyrkan nästan ständigt befann sig i krig någonstans i Europa så historierna om kyrkans korruption är knappast en vänsterkonstruktion snarare en adlig eller kunglig konstruktion. Kyrkan var en parallell feodal eller snarare manoralistisk organisation, kloster höll sig med trälar b.la ...
Adeln skulle varit "förjävlig" mot bondebefolkingen är en liknande kyrklig (och vänster?)propaganda, det varierade givetvis med tid och plats. Ibland samarbetade adeln med bönder med kyrka, ibland tvärtom.
Konflikten mellan Tempelherreordern och den franske kungen berodde på att den franske kungen var extremt skuldsatt till dessa. De ägnade sig åt bankverksamhet. Att sedan ingen gillade att ha den tidens motsvarighet till Blackwater som granne är kanske inte så konstigt ...

Det fanns ju olika koncept av ridderlighet

1.) Den som omfattade krigandet, sprungen ur ett rent praktiskt behov att motverka onödiga förluster av arbetskrat, ledare och andra resurser
2.) Den kyrkliga, till viss del ett ärligt ideal och till viss del ett sätt att skaffa kanonmat till religösa krig
3.) I den romantiska diktningen, som hade väldigt lite med verkligheten att göra

Sedan har ju nästan alla kulturer haft en liknande krigar-hederskodex, samurajerna i japan, genghis khans mongoler, vikingarna, kelter, gother t.o.m romarna etc och alla ändrades med tid och plats

Angående ronin så fanns det inget som hindrade att riddare var legosoldater, inte ens baroner och grevar. Se bara på den välkända missen i lojalitetseden i det tyskromerska riket, de svor bara lojalitet till länsherren direkt över vilket ibland ledde till att baroner kunde ligga i direkt krig med kejsaren.
Legosoldat var det vanligaste yrket för bastarder som "inget ärvde förutom om namn och sköld", heraldiken hade regler för att indikera att man var en oäkta son på vapenskölden.
jmf "Fattiga riddare", från att dessa legosoldater levde på gammalt bröd när tiderna var dåliga.

Ronin var vad jag förstått samurajer som blivit herrelösa, att de på något sätt förlorat sin länsherre eller gått emot honom i en moralisk fråga, så de borde ha varit färre än legoknektande riddare som inte hade samma personliga band till sin arbetsgivare.

Mushashi var väl en Ronin?

Om jag inte minns fel så var Ronin en samuraj som övergav sin Daiymo eller inte hade någon längre.

Jag menade just biskopar och liknande, inte kyrkan. Kyrkan fanns "på riktigt" under medeltiden och det var inget påhitt med att hjälpa fattiga etc. precis som du säger.

Herrelös samuraj ja, betyder väl en som driver vind för våg på ödets hav har jag för mig.

1100-tals Engelsk/Normansk riddar kod:

To fear God and maintain His Church
To serve the liege lord in valour and faith <------- detta är väl den enda de har gemensamt?
To protect the weak and defenceless <---- en samuraj hade aldrig sådana här ideal.
To give succour to widows and orphans
To refrain from the wanton giving of offence
To live by honour and for glory
To despise pecuniary reward
To fight for the welfare of all
To obey those placed in authority
To guard the honour of fellow knights
To eschew unfairness, meanness and deceit
To keep faith
At all times to speak the truth
To persevere to the end in any enterprise begun
To respect the honour of women
Never to refuse a challenge from an equal
Never to turn the back upon a foe

Jag är full medveten om att det fanns riddar som stal,våldtog och mördade. Men det fråntar inte "idealet" den som skrev det där hade ändå ett civiliserat och humant agenda.

Hur som helst, redan här (1100-talet) ser vi riddarideal, för Gud och kung, försvara de fattiga, respektera kvinnor, att aldrig ge upp eller överge sitt kall.

På 1300-talet omformulerades riddarkoden, inom England, till just detta:

Faith
Charity
Justice
Sagacity
Prudence
Temperance
Resolution
Truth
Liberality
Diligence
Hope
Valour

- detta var egenskaper en riddare skall innehava.

Hur som helst, min poäng var/är att samurajer vara egentligen bara välutrustade elitsoldater som följde order och svor en ed att försvara sin herre till döden. Om deras Daiymo var god, då gjorde samurajerna goda gärningar - finns självfallet samurajer som övergav sin Daiymo eller t om böt sida eller gjorde uppror.
Men finns inget "ridderligt" kodex som någonsin använts.

Det stämmer som du säger att bushido skrevs ner först efter samurajtiden (tror jag) men den grundar sig väl ändå på ett slags hederskodex/ideal/lösa riktlinjer som var i bruk innan tokugawarestorationen?