Resan till Svamplandet på 2.5g psilocybe cubensis, lång läsning.

Detta är min första tripprapport så hoppas att den duger

Bakgrund (fäll ut spoiler rutan)
Detta är inget ni behöver läsa men jag skulle rekommendera att göra det då de ger en bättre bild till varför jag gjort de valen som jag har gjort. Hoppas även att folk kan känna igen sig i det jag skriver och kanske inse att allt inte är kört.
Jag säger inte att jag har varit med om mer än någon annan utan bara att jag har haft det väldigt jobbigt. Har även bytt ut en del datum, namn och tider på händelser så att ingen ska luska ut vem jag är. Hur som helst, here we go!


Dagen är kommen
Så, min första svamptripp (tripp över överhuvudtaget) utspelar sig under vintern 2013 , tror det var runt december. Hade varit hos min kompis Robert och handlat 5g cubensis dagen innan. Hade även varit på ica och köpt chips + en julmust då jag hade fått berättat för mig att det skulle vara sjukt gott att äta på svamp.
Börjar fasta vid 3 på dagen och mamma är nere i Stockholm så det är bara jag och min låtsaspappa hemma. Spenderar större av kvällen i byns idrottshalll med några kompisar i brist på bättre saker att göra. Förberedde mig inte ett dugg inför den resan jag snart skulle få uppleva, något jag delvist skulle få ångra. Detta var pga den bristande informationen jag hade fått av Robert.

Klockan börjar närma sig 21.00 så jag sticker hem, sätter mig vid datorn och ringer min polare som jag har köpt svampen av. Han skulle nämligen trippa han med så vi bestämde oss för att äta svampen samtidigt. Jag tar fram svamparna och delar upp dem i 3 lika stora högar så jag har en ungefärlig dosering.
Tar upp svamparna från en hög (runt 1.5g) skulle jag tro och förtär dom, smaken som uppstår är inte något att njuta av, smakar verkligen mögelost. Sväljer ner dom med lite vatten och efter 5 sekunder så anser jag att det kanske var en lite väl liten dos och bestämmer mig för att förtära ytterligare en mindre hög svamp (runt 0.6-0.9g) så den totala doser landar på mellan 2-2.5g svamp.

0-60 min
I väntan på effekten så bestämmer jag och polaren att vi kör ett league game. Har vid det här laget barit ätit en macka till frukost vid 12 tiden när jag klev upp så hade knappt fått i mig ett mål mat på cirka 28 timmar. Detta är nog en stor anledning till varför jag började känna av effekten så pass snabbt och att det blev så pass intensivt som det blev.
Redan efter 10 minuter börjar jag känna av effekt, jag sitter och fnittrar och får svårare och svårare att fokusera på spelet.
Rundan tar runt 35-40min och i slutet så märker jag att jag inte den jävla blekaste om vad jag har gjort under gamet. "Victory" knappen glittrar lite lätt som snön gör under en kall vinter. Tittar på knappen lite mer och ser att den är omgiven ett sorts ljusblått kraftfält och det ser ut som att den är animerad och ständigt i rörelse. Lyckas efter någon minut att trycka på Victory knappen och stänga ner spelet. Börjar vid det här laget bli kraftigt påverkad.
Polaren börjar låta väldigt konstig i skype och när han pratar så känns det som att han sitter bredvid mig, hör han kristallklart. Rutinerad som han så har inte börjat känna av något än utan sitter mest och smågarvar åt hur jag redan kan känna av svampen. Ställer mig upp och går till spegeln för att titta på mina pupiller. Jag ser inte längre ut som en människa utan har stora drag av en orm i ansiktet, pupillerna är avlånga och stora och jag kan känna varje smaklök i min mun, känner en stark och syrlig eftersmak av svampen och väser lite grann åt mig själv i spegeln då jag känner mig precis som en orm.

Går tillbaka till datorn och säger till min polare att jag ser ut som en orm i spegeln, skinnet, munnen och ögonen ser ut som det gör på orm förklarar jag och han bara skrattar.
Öppnar facebook i en ny flik på chrome och börjar skriva med en polare som vet att jag trippar, skriver saker som "det här är helt sjukt", "helt galet" "värsta jag har varit med om" osv.
Det har nu gått cirka 45-55 min efter intag och min tidsuppfattning börjar bli helt skev vid det här laget så tidsstämplar är ungefärliga och berättas såsom jag upplevde dom.
Nu börjar det dra igång på riktigt, de blåa kanterna på facebook och chattfönsterna börjar flyta åt olika håll och dom är verkligen jätteblå, blåaste jag har sett i hela mitt liv. Försöker skriva men det går inte, är extremt skevt att försöka skriva men min polare fortsätter att skriva och det ser ut som att han pratar med sig själv. Svarar på hans meddelande och inser nästa sekund att jag faktiskt inte har svarat, jag har bara trott att jag svarat. Hur gick detta till? Det kändes så verkligt, som att jag faktiskt svarade. Efter någon minut så gav jag upp då jag insåg att inte visste om jag svarade eller inte för när jag tänkte på att svara så kom det upp en glasklar bild i huvudet på hur det skulle se ut och den bilden var så pass klar att jag faktiskt trodde att jag svarade.
Säger till min polare i skype att jag ska gå ut men blir lite osäker då jag inser hur snabbt trippen eskalerar, nu rör sig verkligen allt på facebook, det ser ut som att allting flyter och rör sig sakta i en vågformig rörelse.

Här börjar den jobbiga delen. Anledningen till att jag fick sådan panik här var mycket pga det faktum att jag hade svårt att hantera känslor och hade varit hyfsat ”avstängd” i flera år (som jag nämnde i stycket ”Bakgrund”). Började vid det här laget att bli översköld av olika känslor och försökte streta emot effekten.

En känsla av rädsla och oro börjar infinna sig, efter bara någon minut har denna känsla eskalerat till en känsla av ren panik, allting börjar bli alldeles för mäktigt. Detta var inte vad jag hade förväntat mig, det har knappt gått en timma och jag är redan så här pass narkotikapåverkad. Säger om och om igen till min polare i skype att jag mår dåligt och vet inte vad jag ska ta mig till. Tar till slut beslutet att gå ut och möta min kompis vid hallen. Lägger på skype och reser mig upp, och nu eskalerar det nå så in i helvete. Ska försöka byta byxor men vet inte om jag är snabb eller seg så får lite panik och tänker "vad fan håller jag på med". Lyckas få på mig mjukisbyxorna men inser att jag inte vet vart dörren är. Hela mitt rum har blivit omsluten till en ända stor rektangulär box där jag ser alla öppningar som utgångar, därav är fönstret lika mycket en utgång som dörren är och då dörren är samma färg som tapetern så ser det ut som att den är en del av tapetern. Är helt disorienterad och tror att dörren än fönstret så går till fönstret och inser att jag inte kan ta mig ut den vägen. Vet inte längre vad höger och vänster är, jag bara existerar inom denna rektangulära box.
Lägger idén att gå ut åt sidan då jag förstår hur svårt det skulle vara att röra sig utomhus om jag inte ens hittar ut ur mitt eget rum. Har vid det här laget panik och mår extremt dåligt, vad fan är det som händer? Vart är jag? Vad håller jag på med?

Lägger mig i sängen och tänker att jag ska dra på en film som lugnar mig, mindes att jag såg We're the Millers förra veckan och tyckte den var sjukt rolig. Sätter på den, drar på mig mina hörlurar och lägger upp kuddarna mot väggen så jag har något att luta mig mot när jag sitter upp i sängen.
Filmen börjar och när David ska prata med sin gamla klasskompis så är scenen hur skev som helst. Börjar få ännu mer panik då ljudet låter hur skevt som helst och jag är verkligen livrädd, tror aldrig jag varit så här rädd i hela mitt liv, förstår heller inte ett dugg av filmen. Sitter och dampar med foten hela tiden då jag är sjukt orolig.
Sen kommer scenen då ett par snubbar snor Davids ryggsäck med weed och här skevar det ur totalt. Han blir injagad i en gränd av dom som ska sno hans ryggsäck och sedan slänger han sig ner på en container och då börjar det spelas musik. Sedan så befinner dom sig helt plötsligt hemma hos han och dom misshandlar han. Scenerna hoppar fram och tillbaka (som att man får en blackout) och jag tror att det jag som glömmer bort scenerna som har varit och jag är helt 100 på att jag har hamnat i någon sorts psykos.

Tankar som dessa börjar uppstå:
”Är det så här det känns att ha schizofreni, tro att något är sant och sen visar det sig att det inte är det”
”Kommer jag hamna på psyk? Kommer jag någonsin bli normal?”
Var verkligen helt hundra på att det är exakt så här folk som är insatta på psyk känner sig. Märker att detta bara gjorde det värre så jag stänger av filmen då jag håller på att flippa ur.

70 min +
Tar av mig headsetet och sätter mig på sängen och tittar på klockan, 22:10 visar den. Vad i helvete, har det bara gått 70 min? Eller har det gått längre? Eller kanske mindre? Inser att numren på klockan inte säger mig direkt mycket. Det är alltså 5 timmar kvar innan detta är över. En ny våg av panik sköljer över mig och börjar bli psykotisk. Ligger i sängen och ålar mig, överväger att gå ner till min låtsaspappa och säga att jag intagit en olagligt substans. Men vad kommer konsekvensen av detta att vara, tänk hur ledsna min familj kommer att bli, son som knarkar, vad ska det bli av han? Ett misslyckande? Orden ekar i mitt huvud men kommer tillslut fram till att det inte är värt att erkänna utan jag får helt enkelt härda ut i 5 timmar till.
Tittar på klockan igen och ser att det har gått 2 minuter, 2 JÄVLA MINUTER! Kan lova att jag legat här i minst 40 min.

Kom på att min polare hade sagt några dagar innan att musik är helt galet på svamp. Sätter på mig hörlurarna och lyckas navigera fram spotify, detta var inte lätt kan jag säga. Allt på skärmen liksom flyter på ett osynligt kraftfält. Första låten som kommer till tanke är "Young, Wild and Free" med Snoop Dog, en låt jag inte är ett stort fan av men i detta ögonblick så kändes det som ett självklart val. Sätter på låten och häpnar över hur bra ljudet var, detta var det sjukaste jag har hört i hela mitt liv! Hör varenda ton, varenda instrument och kan förutspå hur melodin ska gå innan jag hör den, jag förstår verkligen hur musiken är kompenserad. Drar en CLTR-C på låten och gör en ny spellista där jag kör in låten typ 100 gånger. Sätter på spellistan och lägger mig ner i sängen och blundar.
Ett lugn omfarmnar mig, ett lugn som jag aldrig har känt tidigare. Låten är verkligen magisk och framför mig så skapas de vackraste fraktalerna man kan tänkta sig. Gröna fraktaler som pulserar i tackt till musiken. Jag börjar smälta ihop med sängen och känner hur jag sakta men säkert omfamnas av det som jag kallar "Svamplandet". Tar en kudde och lägger över bröstet och kramar om den, smälter genast ihop med kudden och kan känna varenda andetag jag tar. Jag känner hur lungorna fylls med luft och jag kan smaka musiken, smaken är inte lik någon annan och skulle jag försöka sätta ett ord på smaken så skulle jag säga att det smakade som färgen grönt.


Öppnar ögonen och blåser ut lite luft, kan se hur luftmolekylerna krockar med varandra och kan även se musikens strängar i luften. Fnittrar för mig själv och stänger ögonen igen.
De gröna fraktalerna är fortfarande där och får känslan av att detta är ”Svamplandet”, får världens leende, eufori till max, total extas! Blir helt till mig när jag märker att jag faktiskt är glad och mår bra, detta var något jag inte hade upplevt på flera år. Gråter en skvätt då jag inser hur pass bra allting är just nu. Mitt mående går i vågor, från bra till galet bra, ligger med världens flin och ibland känner jag sådan lycka att jag tror mina mungipor ska gå sönder, hur kan något vara så här vackert? Hur kan man må så här bra? Världen är ju fantastisk!
Den stora anledningen till att jag kallar denna känsla/detta tillstånd för svamplandet är för att jag hade sett på denna video innan "https://www.youtube.com/watch?v=7nieqvPY1t0" och i den videon kan man se att dom fnittrar, brister ut i garv och mår allmänt bra. Och redan innan jag trippade ansåg jag att den känslan som dom upplevde i videon var pga att dom befann i svamplandet (flummigt förklarat).

01.00+
Helt plötsligt så blir det helt tyst, musiken har stannat och jag sätter mig upp.
Jävlar vilken resa, vad i helvete? Tittar på klockan och ser att den är 01:00, jag har alltså legat där i drygt 3 timmar. Sjukt hur man kan vända en tripp så pass snabbt.
Euforin är total och jag känner mig extremt till ro, ringer upp min kompis som jag hade snackat med på facebook innan och jag fnittrar som en liten tjej genom hela samtalet. Han börjar bjuda in lite andra kompisar och när folk går med i samtalet så får jag en ganska intressant bild i huvudet.
Jag tänker mig 2 ringar där skype är en färgad punkt i mitten, folk som är i den yttre ringen är folk som är online och folk i den inre ringen är folk som jag är vän med. När min kompis bjuder in folk så ser jag framför mig hur dom flyttas från den inre ringen till den färgade punkten och när dom sedar leavar samtalet så flyttas dom ut till den yttre ringen, var verkligen 100 på att det var så här skype var programmerat.

Öppnar min Julmust och dricker en klunk, fy satan vad gott! Sjukaste jag druckit på år och dar. Känner hur kolsyran nuddar mina smaklökar och jag kan verkligen känna hur smaken är uppgjord. Sätter på det första avsnittet av Fringe (min favoritserie) och fnittrar för mig själv (fnittrar verkligen konstant i 2 timmar pga min totala extas). Pratar med världens mjukaste röst och allt känns verkligen perfekt, serien är lite hemsk i början men när väl Walter (forskare i serien som brukar trippa LSD ibland) kommer in i bilden så blir jag extremt glad. Vilken skön människa, smart men ändå inte rädd för att njuta av det livet har att erbjuda. Jag sitter där i morgonrock, under täcket, med en julmust och mår hur bra som helst. Morgonrocken är så jävla mjuk så det finns inte, får kroppsorgasmer av att ha på mig den. Detta tillstånd befinner jag mig i i drygt 2 timmar till och effekterna är så gott som borta vid 03.00.

Eftertankar
Kan i efterhand säga att jag skulle ha läst på lite mer innan jag bestämde mig för att trippa. Var det något jag lärde mig under denna tripp som fortfarande sitter kvar så är det att man ska ha respekt för psykedeliska substanser, detta glömde jag bort 1 gång och kan säga att den upplevelsen var något av det värsta jag har varit med om.

Kan tillägga att jag idag mår superbra, har mycket vänner och har gått ifrån att vara ett skelett på 55kg till ett muskelberg på 85kg med 10-12% bodyfat. Att styrketräna är något av det bästa jag vet och det hjälper även till att hålla mina kemiska balanser i check och ökar mitt självförtroende

Har länge funderat på att göra en serie tripprapporter, har trippat runt 80-100 gånger och det tog ett tag innan jag lyckades ”bota” min depression. Så planen är att skriva om mina 5 starkaste upplevelser och avsluta med den trippen som permanent förändrade mitt liv. Är detta något folk skulle vara intresserad av ?

Peace out!

Intressant och välskriven rapport. Det lät verkligen otrevligt med de panikartade känslorna, men utöver det så fick jag känslan av ett lugn.

Kul att det har vänt och att det går bra för dig nu! Jag läser gärna fler tripprapporter om dina upplevelser.

Vill först och främst säga grattis. Grattis till att du trots svåra motgångar och nedstämdhet till slut lyckades finna en strimma av hopp och livsglädje, vilket vad du berättar, märkbart vände ditt liv till det bättre. Ibland är guds vägar äro outgrundliga.

Med det sagt så vill jag säga att rapporten var välskriven och jag ser fram emot nästa rapport

Tackar Jo det var extremt jobbigt i början, var verkligen ren och skör panik där ett tag. Men blev ju som sagt bättre när jag lugnade ner mig och slutade streta emot. Lugnet och euforin som uppstod senare är dock det sjukaste jag har varit med om, har nog och kommer nog aldrig att vara så lycklig igen. Känslan av att ha total sammankoppling till universum går inte att beskriva i ord


Tackar !
Jo det var minst sagt en speciell upplevelse att gå ifrån en djup depression där det inte fanns en gnutta hopp till att bli visad vilken gåva livet egentligen är, går inte att inte fascineras över hur pass sjukt det är att vi existerar.
Tänker ofta tillbaka på tiden då jag var djupt deprimerad och med tanke på hur dåligt jag mådde så förstår jag knappt att jag sitter här idag. När jag tog svamp för första gången så var jag så pass nedstämd att jag inte längre brydde mig om konsekvenser. Var väldigt självdestruktiv och tänkte att saker och ting inte kunde bli värre. Detta tänkande ledde dock till att jag faktiskt vågade pröva svamp och jag finner det väldigt intressant att något så pass dåligt kan leda till något bra, är som att jag blivit ledd hit och allt som har hänt har hänt för att kunna styra in mig på rätt väg
Vem vet hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade upptäckt hallucinogener?